Insanity within har födelsesdag i dag. Men han är inte online. Vänta vänta vänta, hoppas han återvänder snart.
Insanity within har födelsesdag i dag. Men han är inte online. Vänta vänta vänta, hoppas han återvänder snart.
Fuck, fuck, fuckety fuck. Bugger, fuck... ...and tits!
Nä, vet ändå inte vem Ebba Forsberg är.
"Getting old is not for sissies."
Nej, utanför jobbet bryr jag mig inte om sådant. Det är okej att fråga om man är inte tillräckligt interesserad för att söka själv eller om man frågar bara för att fortsätta samtalet. Men när man verkligen behöver veta, så är det enklast att göra en snabbsökning innan man slöser sin (och alla andras) tid.
Dessutom gillar jag att man kan goggla allt man inte vill fråga. Man behöver inte framstå som ignorant eller dum, rensar man ordentligt sökhistorian, behöver ingen veta att man var tvungen att google vad kavring är för något.
Jag hatade dock google translate förut men jag kom på att det finns faktiskt människor som är dummare än gt, då gör tjänsten lite nyttja i alla fall.
På tal om google, har ni använt google maps idag? Man kan spela Pacman på det.![]()
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Innan jag var på min första kent spelning, grät jag varje gång jag lyssnade på MIDVH. Det blev så dåligt att hörda jag första ackorderna, började jag lipa genast. Efter konserten kunde jag tänka på låten som arenarock och gråter inte längre. Nu är det bara M som jag inte kan lyssna på. Ibland spontangråter jag när Romeo återvänder ensam, På drift? eller Klåparen kommer upp på spellistan dock.![]()
M gråter jag ofelbart av. I och med att den släpptes dan innan min mormor gick bort blir det extra känslosamt för mig- och den texten är ju tillräckligt sorglig och vacker redan som det är... Andra låtar som får mig att spontangråta är "Det kanske kommer en förändring" och "Varje gång du möter min blick". När de spelar live är det ännu värre. Då gråter jag av många...
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Ja, den är mäktig. Men jag gråter inte till den på konserterna. Låten bara drar mig med sig, och efter den är över, så känner jag mig lugn, avslappnad och belåten. Som om det bästa har redan hänt och om jag skulle genast dö, så skulle jag dö lyckligt. Det är en slags nirvana för mig. Något som bara kent kan ge mig och jag kommer alltid att vara kär i dem (ja, hela bandet och musiken och allt) för det.
Inga kent låtar har någonsin fått mig att gråta.
Tvärtom faktiskt
Jag känner mig alltid glad, "hög", glad och yr när jag är på en konsert och efteråt.
Deras musik fyller mig med en sådan 'immense joy' och 'spine tingling happiness' som ingen annan musik gör.
M skulle nog få mig att gråta nu med min mamma och jag behöver inte mer sorg just nu, jag behöver glädje...så jag lyssnar inte på den just nu.
Och kents musik ger mig glädje.
Jag känner mig inspirerad, kreativ och att allt är möjligt.
Hoppas ni får en bra dag!! Har ni Påsklov nu ??? Stort kram til alla ni underbara, vackra själar![]()
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2015-04-02 klockan 10:09.