"Tillbaka till samtiden" - Den Kent skivan jag gillar minst. Fortfarande ingen dålig skiva. men långt ifrån allt annat de gjort enligt mig.
Och det är inte den elektroniska ljudbilden jag stör mig på. Tvärtom älskar jag det och tyckte det kom som en fräsch vind efter den gitarrfyllda ljudbilden på "Du och jag döden".
Tyckte därför också väldigt mycket om "Tillbaka till samtiden" när den kom, men märkte för första gången att jag tyckte Kent låtarna var mer yta än innehåll. Snygg produktion men jag saknade melodier att bli kär i. Det är ju där en stor del av min kärlek till Kent börjar, Jockes unika och fantastiska sång melodier. Lägg där till de sänkta tonstegen som enligt mig gjorde Jockes röst tråkigare och mindre unik och uttrycksfull.
Sen tycker jag produktionen och ljudbilden känns lite tunn. Skulle önska mer tyngd på vissa ställen. Något som "Röd" verkligen lyckades med.
Men fortfarande finns det individuella stunder och låtar på denna skiva som är helt magiska. Önskar bara att de var fler och mer jämnfördelade. Lyssnar mer på enskilda låtar från denna period än hela albumet.
5/5
1. Ensammast i Sverige
2. Columbus
3. Vy från ett luftslott
4. Elefanter
4/5
5. Våga vara rädd
6. Generation Ex
7. Ingenting
3/5
8. Vid din sida
9. LSD, någon?
2/5
10. Sömnen
11. Berlin