I dagens DN finns en artikel under rubriken "Högerns lyckorecept" där två nya självhjälpsböcker skrivna av nyliberaler recenseras (och får rätt hård kritik). Såhär står det bl.a. om Johan Norbergs bok "Det eviga matchen mot lyckan - ett idéhistoriskt referat".
För Norberg är lyckan individuell, sitter i prefrontala cortex och ytterst en enkel sak. Det är bättre att vara frisk, rik och ha vänner än att vara fattig och sjuk. Men man ska inte vara för glad, så kan man bli obetänksam. Det gäller att tänka positivt. "Den enda lösningen är att ta sig upp ur soffan, komma ut ur huset, träffa människor och se något annat".
Dessutom råkar lyckan hos Norberg alltid sammanfalla med kapitalismen. Att vi de facto inte blir lyckligare av tillväxt kringgår han med att påstå att vi åtminstone blir lyckligare av att se fram emot tillväxt. Detta eftersom han mår bättre av att se fram emot en Kent-konsert.
Det var ju också ett argument! Faktiskt verkligen en människa som jag inte skulle kunna tänka mig dyker upp på en Kent-konsert, men tydligen...