Nu har jag läst ut Stephen King Den som finner. Mycket bra. Som vanligt med SK. Har nu börjat på Mr Mercedes
Nu har jag läst ut Stephen King Den som finner. Mycket bra. Som vanligt med SK. Har nu börjat på Mr Mercedes
Jag ska börja på Kleptomania av Kristina Hård nu. Verkar spännande. Lite blandad genre av spänning och steam punk. Får se om jag gillar det.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Ja han är bra.Ursprungligen postat av K@ttis
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Läste ut den direkt. Väldigt lättläst och bra. Läs den!
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Har läst ut Väckelse av Stephen King och läser nu Mr Mercedes också av Stephen. Har också börjat läsa Bondeoffer av Eli Skriner.
Väckelse var lite seg för mig och tog lång tid att läsa. Mr Mercedes känns bättre.
Bondeoffer känns än så länge lite seg men har inte kommit så långt i den än.
Har läst ut Mr Mercedes och börjat på sista boken i trilogin, sista vakten. Skönt att ha semester nu och har mycket tid att läsa.
Har nu läst klart Sista vakten. Känner mig lite deppig över att inte ha mer Stephen King att läsa. :/ drömde tom om honom inatt. Hade världens mest fantastiska samtal med honom. Var så besviken när jag vaknade och insåg att det var en dröm.
Jag har kämpat mig igenom Without Remorse. Det var ca femte gånger jag läste den och jag har nog tappat läslusten, för det tog mig jättelångt att läsa ut den.
Dessutom tycker jag att min Tom Clancy-era är över. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om Jack Ryan, han var så himla perfekt hela tiden, jag orkade inte att läsa om honom efter ett tag. Däremot gillar jag John Clark, Ding Chavez, Ed Foley osv. - man kan väl säga att alla utom Ryan. En del av charmen är borta, Clancys värld är en väldigt optimistisk, patriotisk värld - goa killar på rätta plats gör rätta saker och fixar allting de bara kan. Även om regeringen sviker, USA är fullt av bra människor som gör allt för landet och alla medborgares skull. Sånt var lätt att tro på när jag var 15-16 år gammal, men nuförtiden undrar jag mest om även om det vore sant, skulle dessa människor kunna göra skillnad?
Without Remorse har alltid varit min favorit (framför Rainbox Six och Red Rabbit som delvis utspelar sig i Ungern), men nu när jag läste den igen, blev jag lite förvånad över hur lätt alla - inklusive jag - accepterade att en "vigilante" hämnd var en okej sak att göra. Visst, det var inte utan konsekvenser, och John hade också undrat många gånger om han var en bra människa, han gjorde ju hemska saker. Man förstår också att efter en sån trauma, agerar man inte helt rätt. Men ska vi förstå det på riktigt?
Det är ganska vanligt att i filmer och böcker "vigilante" ställs upp som hjältar, men om man tänker efter, det är en person som tycker att han vet bättre. Han är över alla lag, får göra som han vill och får bestämma över vad som är rätt eller fel. Det är en skrämmande tanke. Även om personen är en bra person från början, eller kämpar för rättvisa som lag inte kan ge honom, får man placera sig högre än alla andra? Vad händer om vigilanten gör fel beslut? Jag för min del vill inte leva i ett samhälle där vissa personer placerar sig över alla lag och gör som de vill utan konsekvenser. Det är kanske kul i filmer och böcker, men det formar också hur vi ser på världen, och det känns at det går åt fel håll nu. Just i Without Remorse, det fanns konsekvenser. Men vigilanten får ändå ett slags happy end i flesta fall, som stärker känslan det är okej att göra vad du vill, du kan även döda, bara du har rätt.
Det finns idiotiska lag som man måste kämpa emot, det finns saker man måste göra även om det är olagligt för att kunna kalla sig en människa.
Men att bestämma över liv och död på egen hand, det måste ju inte vara normen. Hämnd på egen hand, skulle det inte framställas som (själv)destruktivt istället för hjältedåd?
Jag tror att min hjältebild har förändrat, och kanske därför har jag tappat läslusten också. Jag måste hitta nya författare som skriver om karaktärer jag vill läsa om. Det blir en lång resa.
Jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Har precis läst ut "En fest för livet" av Ernest Hemingway. Mycket bra och lättläst bok. Som en blogg från 20-talet.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
under semestern på Cypern har jag läst 40 dagar utan skugga. Den var faktiskt väldigt bra, rekommenderar den. Jag läste även Sommardåd av Stephen King, gammal klassiker.Nu läser jag Sista riket.
Nu har jag läst ut En man som heter Ove.
Det var egenltigen andra gången jag har köpt boken, men första exet hann jag aldrig läsa. Den har just kommit med posten när en kollega frågade när jag tänkte beställa böcker från Sverige nästa gången, för han skulle ha en bok också. Det visade sig att det kvittade vilken bok den var, bara det var på svenska. Den skulle bli en julklapp till äldsta sonen av hans kompis som hade börjar plugga svenska på universitetet och önskade sig en egen bok på svenska men med tre yngre (varav två autistiska) syskon fanns det inte en chans att familjen skulle kunna köpa honom en. (Man kan ju försöka snatta på ikea, men det är inte så lätt att få tag på svenska böcker här. Och studentlån räcker typ för att köpa alla läroböcker man behöver, det blir inget över, man kan vara glad om det ens täcker böckerna.) Kollegan fick då En man som heter Ove från mig att ge honom i julklapp, och jag glömde boken helt.
Andra exet köptes efter att jag har läst ut Björnstad och sett filmen. Låt oss bara säga att alla "fangirl"-känslor som jag hade för författaren efter Björnstad är nu mycket dämpade. Själva boken var det inget fel på, utom att jag redan har sett filmen så det var inte så spännande vad som kommer att hända. Det märks också att det har gått ungefär 4 år sedan det skrevs, för Björnstad är mycket mycket bättre, både vad som gäller stil och karaktärer, och handlingen är också mer genomtänkt. Vad som dämpade min entusiasm var att på slutet av boken fanns det utdrag från boken Saker min son behöver veta om världen.
Jag har läst hans krönikor och bloggar sedan jag har lärt mig (haha) svenska, så jag är van med hans humor och hur han skriver, jag tycker absolut att han är rolig och allt, men... vem har gett ut den där boken? Och hur tänkte dem? Om ni någonsin ska köpa en present till en lattepappa, så satsa hellre på Vader's Little Princess. Suck.
Jag är så less på trenden att folk som har tillräckligt mycket läsare, tittare osv ska publicera något och det säljs (då vill jag påpeka att Therese Lindgrens bok är inte helt onödig) bara det. Men Saker som min son... funkar inte. Det skulle funka om det publicerades på en blogg eller i en tidning bit för bit varje vecka, men efter tio sidor på min kindle ville jag bara skrika. Och jag tycker inte ens att friterad snickersglass låter äckligt. Det var bara en overdos av "i vår familj pappan är barnsligare än barnen" på en gång. Det finns en anledning varför man tycker att "dad jokes" är pinsamma.
Jag är fortfarande lika pepp på uppföljaren av Björnstad, men om inte tre personer kan säga till mig att Britt-Marie var här och Min mormor hälsar... är svinbra böcker, så tänker jag inte läsa dem.
Jag har en bok på min kindle som jag fortfarande inte har läst, men det blir troligen oläst tills augusti. Juli är camp nanowrimo månad och nu ska det skrivas, inte läsas. Även om det inte blir något seriöst denna gång heller.
Jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Läst ut Sista riket. Faktiskt bättre än vad jag hade trott.
Jag har också den hemma, har inte läst den än.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Jag hade aldrig hört talas om den innan men köpte den på rean. Hade inga förhoppningar direkt och hade svårt för den första kapitlen men sen fastnade jag i den. Läste ut den på 4-5 dagar.insåg efter halva att det är en trilogi så nu har jag beställt andra boken. Tredje boken verkar inte vara översatt till svenska än.
Jag har börjat läsa Svenska gummistövlar av Mankell. Gillar hans sätt att skriva.
Behörigheter för att posta
Svara med citat