Filosofitråden

[Bravorion]

Precis!
Jag nöjer mig iaf inte med "42" som svaret på meningen med livet.

Automatvapen 42 istället för AK47. I kinda like it.

[Myrpou]

Och om det inte finns något att stjäla?

Då är väl alla redan döda.

[namokab]

Det kom upp en intressant diskussion i en av politiktrådarna.
Detta med att influeras av andra när man skapar någon form av kultur (konst, litteratur, etc.).
Allt man skapar är ju influerat av ens upplevelser i livet.
Sedan kan det vara svårare att bedöma vilka andra kulturella verk man blivit inspirerad av (om man inte gjort en medveten efterlikning/plagiat).
Ibland tycker de som värderar kultur att det nyskapande elementet är viktigt vid betygsättning.

Okej, jag har uppenbarligen ingen frågeställning men lite intressant ämne är det ändå ...

[Oskar]

Det kom upp en intressant diskussion i en av politiktrådarna.
Detta med att influeras av andra när man skapar någon form av kultur (konst, litteratur, etc.).
Allt man skapar är ju influerat av ens upplevelser i livet.
Sedan kan det vara svårare att bedöma vilka andra kulturella verk man blivit inspirerad av (om man inte gjort en medveten efterlikning/plagiat).
Ibland tycker de som värderar kultur att det nyskapande elementet är viktigt vid betygsättning.

Okej, jag har uppenbarligen ingen frågeställning men lite intressant ämne är det ändå ...

En influens och ett plagiat är olika saker, även om gränsdragningen inte alltid är helt svartvit. Frågan som uppstår är ju: vad ger det för moraliska implikationer att hävda att man står i skuld till sin inspiration?

[Oskar]

Men vi skulle inte kunna något om inte någon lärt oss. Allt vi gör har vi lärt oss vi hittar egentligen inte på någonting vi bara gör variationer av det som redan finns. SEn är variationerna mer eller mindre originella.

Sant, vilket visar hur viktigt det mänskliga intellektet är. Utan tidigare generationers tänkande hade vi inte varit någonting.

[namokab]

En influens och ett plagiat är olika saker, även om gränsdragningen inte alltid är helt svartvit. Frågan som uppstår är ju: vad ger det för moraliska implikationer att hävda att man står i skuld till sin inspiration?

Jag tycker definitivt inte att man står i skuld till någon p.g.a. inspiration.
Jag kan t.o.m. tycka att det är överdrivet när Satriani stämmer Coldplay för plagiat.
Även om Coldplay hade lyssnat på Satrianis låt och "knyckt" känsla i låten eller dylikt hade det inte varit så hemskt, tycker jag.
Sedan är det självklart något helt annat att fildela, det går ju liksom inte att inkludera i den här debatten.
Så inga sådana diskussioner här, tack.

Annars håller jag självklart med snö om hennes kommentar.

EDIT: Apropå plagiat/oberoende skapande:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter...at_4208005.svd

[Oskar]

Jag tycker vi borde skrämma lite liv i den här tråden!!!

Någon djuping som vet nåt om meningen med livet?

Jag undrar om livet ens kan ha en mening. Säg att den inte är vad de religiösa påstår, att vi måste leva nu så att vi kommer in i paradiset, eller uppnår Nirvana eller något som har med efterlivet att göra. Vi antar att när vi dör så är vi döda och allt tar slut. Vad händer så om man exempelvis påstår att livets mening är att bli lycklig? Om man blir lycklig, förlorar livet sin mening då? Då har man ju uppnått målet, men man lever fortfarande och är fast i livets förutsättningar: så hur ska man bete sig då? Leta efter ännu mer lycka? Vad händer när man uppnår den?

Sökandet utplånar liksom målet, för när vi når dit måste vi antingen nöja oss med det och i så fall hävda att livet inte längre har någon mening, eller fortsätta leta och på så vis erkänna att meningen inte kan uppnås. Det blir bara ett ekorrhjul av allting, en jakt på något som inte kan fångas utan att självförstöras. Så vad är poängen?

[Sundance_Joel]

Håller med, Oskar!

Om vi antar att det skulle finnas en specifik mening innebär ju det också att man faktiskt helt skulle kunna misslyckas med att uppnå denna mening, och det skulle väl inte kännas så bra direkt. Och om man uppnår den kan man som sagt undra vad man ska göra sedan.

Det de flesta kanske egentligen menar när de frågar om meningen med livet är nog vad som är värt något. Vad själv värdet består i, vad det är vi bör sträva efter om vi nu över huvud taget bör sträva efter någonting.

[Myrpou]

Jag undrar om livet ens kan ha en mening. Säg att den inte är vad de religiösa påstår, att vi måste leva nu så att vi kommer in i paradiset, eller uppnår Nirvana eller något som har med efterlivet att göra. Vi antar att när vi dör så är vi döda och allt tar slut. Vad händer så om man exempelvis påstår att livets mening är att bli lycklig? Om man blir lycklig, förlorar livet sin mening då? Då har man ju uppnått målet, men man lever fortfarande och är fast i livets förutsättningar: så hur ska man bete sig då? Leta efter ännu mer lycka? Vad händer när man uppnår den?

Sökandet utplånar liksom målet, för när vi når dit måste vi antingen nöja oss med det och i så fall hävda att livet inte längre har någon mening, eller fortsätta leta och på så vis erkänna att meningen inte kan uppnås. Det blir bara ett ekorrhjul av allting, en jakt på något som inte kan fångas utan att självförstöras. Så vad är poängen?

Målet är inte att bli lycklig, det är att vara lycklig...hela livet. När du har uppnått det målet så är du död.

[Mr. ?]

Tänkvärt: "It is only with the heart that one can see rightly. What is essential is invisible to the eye."

[vetur]

Håller med, Oskar!

Om vi antar att det skulle finnas en specifik mening innebär ju det också att man faktiskt helt skulle kunna misslyckas med att uppnå denna mening, och det skulle väl inte kännas så bra direkt. Och om man uppnår den kan man som sagt undra vad man ska göra sedan.

Det de flesta kanske egentligen menar när de frågar om meningen med livet är nog vad som är värt något. Vad själv värdet består i, vad det är vi bör sträva efter om vi nu över huvud taget bör sträva efter någonting.

Jag tror att värde bara är något som existerar i enskilda individers perspektiv, d.v.s. det krävs levande varelser som påverkas av en handling för att denna handling ska ha ett värde. Om man tänker meningen med livet som något övergripande värde, något som står över individers perspektiv, så tror jag att det närmsta man kan komma ett svar på den frågan är att livet självt utgör meningen. Utan liv skulle värden inte existera eftersom det då inte finns subjekt som kan värdera situationer och upplevelser. Om det är så, så finns det ingen specifik mening att sträva efter, utan den blotta existensen av liv utgör ett fullgjort syfte... typ... Enda sättet att "misslyckas" med att uppnå syftet är i så fall att man råkar uppstå som en sten mitt ute i världsrymden där ingen levande varelse nånsin kan påverkas av din närvaro. =P

[Oskar]

Jag tror att värde bara är något som existerar i enskilda individers perspektiv, d.v.s. det krävs levande varelser som påverkas av en handling för att denna handling ska ha ett värde. Om man tänker meningen med livet som något övergripande värde, något som står över individers perspektiv, så tror jag att det närmsta man kan komma ett svar på den frågan är att livet självt utgör meningen. Utan liv skulle värden inte existera eftersom det då inte finns subjekt som kan värdera situationer och upplevelser. Om det är så, så finns det ingen specifik mening att sträva efter, utan den blotta existensen av liv utgör ett fullgjort syfte... typ... Enda sättet att "misslyckas" med att uppnå syftet är i så fall att man råkar uppstå som en sten mitt ute i världsrymden där ingen levande varelse nånsin kan påverkas av din närvaro. =P

Håller helt och hållet med. Om inte meningen så åtminstone poängen med livet är ju att leva, och naturen har givit oss känslor som gör att vi kan avgöra vad som är bra respektive dåligt för oss. När vi skaffar oss värden så mår vi bra, vilket gynnar livet.

[Sundance_Joel]

Det händer ju inget här!

Vad tror ni om det fria viljan? Har vi någon sådan? Och vad innebär det?

[Oskar]

Det händer ju inget här!

Vad tror ni om det fria viljan? Har vi någon sådan? Och vad innebär det?

Jag tycker det är intressant att föreställa sig vad som händer om man förnekar den fria viljan. Om allting vi gör, är och tror bara är impulser utifrån som vi inte har någon kontroll över, hur kan vi då veta nånting? Hur kan vi ha nån form av kunskap över huvud taget? Säg att man studerar något och utför ett experiment. Kan man dra några slutsatser av de resultat man kommer fram till? Nej, för allting kommer ju utifrån, vi har ingen som helst möjlighet att veta eller ens tro något baserat på vad vi ser, för hur skulle vi? Förnekar man den fria viljan förnekar man också att man skulle kunna lita på sina sinnen, dvs bara för att jag ser att stearin smälter när jag värmer det betyder det ingenting för mig, jag kan inte använda den kunskapen eftersom den egentligen bara är en impuls som har kommit till mig utifrån. Att jag tror att stearin smälter när jag värmer det beror bara på att omständigheterna har fått mig att tro det, de kunde lika bra fått mig att tro att stearin förvandlas till en blå elefant när man säger äggmacka, jag kan inte veta det.

Så med en deterministisk syn på tillvaron är det helt meningslöst att göra nånting, att tro nånting, att använda kunskap. Det blir bara ett enda stort blaha av allting.

[Myrpou]

Jag tycker det är intressant att föreställa sig vad som händer om man förnekar den fria viljan. Om allting vi gör, är och tror bara är impulser utifrån som vi inte har någon kontroll över, hur kan vi då veta nånting? Hur kan vi ha nån form av kunskap över huvud taget? Säg att man studerar något och utför ett experiment. Kan man dra några slutsatser av de resultat man kommer fram till? Nej, för allting kommer ju utifrån, vi har ingen som helst möjlighet att veta eller ens tro något baserat på vad vi ser, för hur skulle vi? Förnekar man den fria viljan förnekar man också att man skulle kunna lita på sina sinnen, dvs bara för att jag ser att stearin smälter när jag värmer det betyder det ingenting för mig, jag kan inte använda den kunskapen eftersom den egentligen bara är en impuls som har kommit till mig utifrån. Att jag tror att stearin smälter när jag värmer det beror bara på att omständigheterna har fått mig att tro det, de kunde lika bra fått mig att tro att stearin förvandlas till en blå elefant när man säger äggmacka, jag kan inte veta det.

Så med en deterministisk syn på tillvaron är det helt meningslöst att göra nånting, att tro nånting, att använda kunskap. Det blir bara ett enda stort blaha av allting.

Varför? kan man inte tro att alltings beteende är förutbestämt men styrs av konsekvenser snarare än den fria viljan?