Den enda bra låten med tonartsändring jag kan komma på just nu är Lasse Winnerbäcks Ingen soldat. Sista refrängen går i Em istället för A-dur som resten av låten... Funkar skitbra!
Den enda bra låten med tonartsändring jag kan komma på just nu är Lasse Winnerbäcks Ingen soldat. Sista refrängen går i Em istället för A-dur som resten av låten... Funkar skitbra!
Du log genom fräknarna
med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Ja det beror endast på lathet.Ursprungligen postat av Rowo
Vi kan bara C G och Ddur. Alla våra låtar går i dessa tre ackord.
Eller också är det så att det finns typ två låtar i hela musikhistorien som någonsin tjänat på en tonartshöjning och i ALLA andra fall är det skitfult och extremt fantasilöst.
Har du fortfarande inte förstått vad jag menar så hatar jag och alla andra människor jag respekterar tonartshöjningar. Framför allt i sista refrängen.
Jaså, nu ratar Jocke Lars Winnerbäck också.
Ändrar man tonart i en låter tycker jag att även att själva arrangemanget och utförandet av låten ska ändras en aning. Inom schlagervärlden är det ju väldigt vanligt att man bara kopierar ljudspåret och höjer tonarten = skitdrygt...
Har dock inget bra exempel på det förstnämnda. Någon annan kanske har?
Du och jag, Döden <3
vilka två låtar då?
Den enda bra låten med tonartsändring jag kan komma på just nu är Lasse Winnerbäcks Ingen soldat. Sista refrängen går i Em istället för A-dur som resten av låten... Funkar skitbra!
Fast man får skilja på krystade tonartshöjningar och geniala tonartsbyten.. Tror att det en halv till en hel tonartshöjning a'la schlager som de flesta här inne inte tycker om.
Finns ju t.ex. massvis med grymt bra symfonisk musik med både tonartsändringar och taktartsbyten!
Modulering (toneartsfoandring) er det kjipeste og billigste trikset i popen. Det er noen få som virkelig klarer å modulere så det blir brukandes, men da er det som regel IKKE mellom to refreng i slutten av låta.
Derimot har jeg noen ganger forundra meg over at kent kjører bare i 4/4-takt, så langt jeg har klart å telle meg igjennom låtene. Hører gjennom Vy från et luftslott nå, for å telle meg igjennom (den går i 4/4 hele veien så langt jeg klarer å telle---). Noe av det vanskeligeste å spille, men også roligste, er musikk som skifter taktart hver andre og tredje takt Det krever en svært god perkusjonist (trommis), og de andre i bandet må virkelig vise at de kan telle..
En tredje ting man kan gjøre, er å endre tempoet i låta. Gjort riktig er det også veldig snyggt.
Men min absolutte favoritt når det kommer til tekniske grep man kan gjøre i en låt, er synkoper. At låten går i en rytme (feks 4/4), men hovedmelodien (gjerne sangstemmen) holder tonene over taktslag 4 og 1 i neste takt. Et eksempel er den helt nydelige Välgäringar & Illdåd (som jeg hørte for første gang for 2 dager sia..) Om man klapper/teller takta der, vil man høre at jockes sang holder samme tempo og samme takt, bare at nærmest et taktslag før resten av bandet.
Om noen er veldig glad i modulering, så er dette låta for dere:
http://www.youtube.com/watch?v=vnS-Dqf6P34
Billig, billig.
Fuck, fuck, fuckety fuck. Bugger, fuck... ...and tits!
varför tar alla den här tråden seriöst hahaha? eller är den kanske seriös...? dagens stora fråga
Tchaicovsky var jo en ekspert på dem, har du noen gang hørt (eller for den skyld, spilt, sleeping beauty (tornerose)??
4/4 i to takter, 2/4 i en takt, tilbake til 4/4... fram og tilbake sånn over et helt parti. Og så slår det plutselig over i vals, 3/4-takt. Tempobytter er det også grymt mange av.
Det er også veldig vanlig å ha toneartsbytter, men da skifter det også ofte fra dur til moll også. I trioer feks.
Sånnsett er forresten svensk folkemusikk veldig interessant, det er til tider veldig vanskelig å si om låten går i dur eller moll fra tid til annen..
Fuck, fuck, fuckety fuck. Bugger, fuck... ...and tits!
Det kan jag iofs hålla med om...
annars brukar det ju funka sådär
Gillar du taktartsändringar så lyssna på Stravinskijs Våroffer. Eller kolla på partituret. Taktartsändringarr var och varannan takt.Noe av det vanskeligeste å spille, men også roligste, er musikk som skifter taktart hver andre og tredje takt Det krever en svært god perkusjonist (trommis), og de andre i bandet må virkelig vise at de kan telle..
Eller också kan man göra helt tvärtom och ha samma rytm genom hela låten: Ravel's Bolero har en sex takter lång rytm som pågår hela låten (15 minuter lång) vilket ger utrymme för subtila ändringar i arrangemanget utan att rytmen stör.
Fast det är ju Refrängen som går från Bm till Em..
Säg inte emot mig, för det är det värsta jag vet..
Är du (Fast Forward) samma "Fast Forward" som på www.dunklarum.se??
tonartshöjningen i "higher love" med DM är ju grym! eller det kanske inte räknas som tonartshöjning när det byter från a-moll till c-moll men är ändå genialisk.
kent egna såklart, som säkert Martin ansvarar för, eller halka?.. (vet inte vilken det är så)
och Fångad av en stormvind. Det kan jag lova dig.
Mamma er musikklærer på det som tilsvarer högstadiet i Norge. Hun spiller alltid Ravels Bolero for alle elevene sine. Det er ganske mange i hjembyen min som alltid vil forbinde henne med Bolero. Den er også spennende i nettopp det at takten og melodislingen holdes gjennom hele låta, men den er likevel ikke ensformig å høre på!Gillar du taktartsändringar så lyssna på Stravinskijs Våroffer. Eller kolla på partituret. Taktartsändringarr var och varannan takt.
Eller också kan man göra helt tvärtom och ha samma rytm genom hela låten: Ravel's Bolero har en sex takter lång rytm som pågår hela låten (15 minuter lång) vilket ger utrymme för subtila ändringar i arrangemanget utan att rytmen stör.
Det var også laget en video til verket, som består av mennesker som går opp en trapp. I 15 minutter. helt fantastisk!
Fuck, fuck, fuckety fuck. Bugger, fuck... ...and tits!
Behörigheter för att posta
Svara med citat
