Någon mer än jag som verkligen minns det med den enorma glädje och känsla av extas det gav? Printa då fint ner hur ni känner idag/hur ni kände då och dela era erfarenheter vetja.
---------------------------------------
Min första Kent konsert och även den första jag fick gå på själv med kompisar (jag är ju inte så gammal ><)
Minns att jag blev road av att det var några killar som såg ut att vara där med sina flickvänner och inte var klädda i vitt och fick frågan om dom bodde i närheten av Stadion av 1 av vakterna vid insläppet. När dom svarade ja sa vakterna åt dem att gå hem och byta om och komma tillbaka i iallafall en vit tröjja :P
Folk hängde ut från fönster i lägenheter omkring och jag har för mig att det var någon byggnad som "såg ut" iaf. som en skola eller så som tydligen var öppen, då det tydligt hängde folk ut ur dom översta fönsterna.
Att sen stå på stadion med alla dessa människor klädda i vitt och bara vråla ut alla känslor deras låtar fyllde min späda tonårskropp med. Jag sjöng och vrålade den första (och för mig ENORMA) spelningens låttexter med tårarna rinnande ner för kinderna i något som var så nära extas jag någonsin kommer komma.
Kan nästan påstå att jag tidigare aldrig varit på en konsert före den. För att uppleva det var mer än en konsert och så mycket mer värt än vad biljetten kostade att det är helt sjukt.
Ja det glömmer jag aldrig. Kan såhär långt i efterhand bara tacka Kent för en historisk händelse i mitt liv och något jag alltid kommer minnas.