Jag vill väl inte ha ett glatt kent, men jag måste säga att det är något speciellt med senaste "Håll ditt huvud högt" och denna "På drift?", de kanske inte låter gladare än tidigare kent, men möjligtvis hoppfullt...?
Det är väl för tidigt att göra den slutsatsen, men det känns som kent är inne på något nytt spår, kanske åt det lite gladare hållet. På de senaste låtarnas texter låter det lite mer... vuxet (!?), inte lika mycket den här tonårsångesten (jag använder inte ordet på samma sätt som alla tjatiga recensenter, det är något bra!), det känns som Jocke är den där hjälten som varit med länge, en veteran som inte ger upp utan står kvar i alla väder, och Håll ditt huvud högt känns som den handlar om en långvarig relation med för en gångs skull lycklig kärlek!
Kanske är det stolthet som finns i de nya texterna.
Det nämns väldigt ofta! I typ alla de senaste, nästan... Jag gillar det ordet mer nu när det ingår i Kents låtar såpass ofta.![]()
Du är allt jag har...
"För att allt är skit."
Som du sa. Stolthet, lite kaxigt, vuxet.
När du säger glatt tänker jag på, här hade jag tänkt skriva nåt men kommer inte på nåt särskilt. Schlager möjligen, Vi Kan Gunga med Jimmy Jansson är ju en rätt glad låt. Både i text och musik. Annars innehåller väl den mesta musik svärta på nåt sätt. Tonight I Have To Leave It kan vid en första anblick (fel ord, men lyssning då) låta glatt, men det är den ju inte alls. Förstår du vad jag menar?
Menar du att Kent borde låta mer Jimmy, eller ska de ha mer xylofoner och galna indiegitarrer á la Vi Kommer Att Dö Samtidigt?
Det sista!
Akustiskt a la Järnspöken, hoppfulla texter och så vidare! Det är ju svårt för mig att säga exakt hur ett glatt Kent ska låta (det överlåts ju åt bandet såklart), men personligen tycker jag att Kent nu har gjort mörka, elektroniska och distade album, och att det skulle vara roligt med en helomvändning!
Nu verkar jag dock vara rätt ensam om att känna såhär, men ändå roligt att få säga vad man tycker. ^^
Ok, då har vi rätt skilda uppfattningar om vad glatt innebär. Personligen förknippar jag Järnspöken med sorg alternativt djupast möjliga melankoli.
Tycker att det skulle bli problematiskt för ett band att så totalt byta riktning. Föreställ dig Basshunter börja göra musik som låter som Kent, eller ännu hellre att Kent börjar göra musik som låter som Basshunter. Problematiskt för integriteten och varumärket.