Tråden om forumiter

[Oktjabrj]

Hm, det där med myten om storleken var ju ett slående exempel på politisk korrekthet ...
Nej, men det finns många forumiter inom kategorin pk så du får nog räkna med lite konkurrens där.
Samhället är ju neddränkt av pk, allt för att ingen ska kännas sig illa till mods, eller blandar jag ihop pk med något annat nu ...

I en artikel i NY Times 1990, pk i tidig användning, högern driver med vänstern:
"The term "politically correct," with its suggestion of Stalinist orthodoxy, is spoken more with irony and disapproval than with reverence."
http://www.nytimes.com/1990/10/28/we...pagewanted=all

(Edit: det här är inte ot, det handlar ju om Frågg :P)

[namokab]

I en artikel i NY Times 1990, pk i sin ursprungliga form, högern driver med vänstern:
"The term "politically correct," with its suggestion of Stalinist orthodoxy, is spoken more with irony and disapproval than with reverence."
http://www.nytimes.com/1990/10/28/we...pagewanted=all

Ja, det är faktiskt en intressant fråga det här med pk. Är det positivt eller inte att vara pk/icke-pk?
Jag har nog en tendens att använda "irony and disapproval" gentemot pk-het. Därmed inte sagt att pk behöver vara något negativt i alla sammanhang, precis som icke-pk kan vara både positivt och negativt.
Åter till ämnet:
Du, Oktjabrj, är väldigt duktig på att ta fram fakta om ämnen här på forumet, vilket tillför mycket substans. Och så visar du ofta en välvillig sida.

[namokab]

Nu börjar snö komma in på ämnet förändringsmotstånd, vilket även är ett av namokabs favoritämnen.
Tänk så lika två forumiter kan vara ...
Några andra som känner sig lika som bär?
Frågg och Oktjabrj, månne?

EDIT 1: Är det PK att undvika OT till varje pris?
I så fall borde utomjording och sofia747 älska PK.

EDIT 2: snö är förresten väldigt duktig på att redogöra för sina åsikter/vardag etc., vilket väl är ett exempel på icke-PK. Nej, kanske inte, men det här med att bara prata om sig själv om någon har ställt en fråga och att bara prata om allmängiltiga saker eller ställa frågor till andra för att det anses "fult" att prata om sig själv det är väl snudd på att betraktas som PK, eller någon vett- och etikett-grej.
Jag har inget emot folk som pratar om sig själva (även om det kan gå till överdrift).
Vett och etikett kan också vara bra (även om det kan gå till överdrift).

[frågg]

För mig är respekt för andras känslor pk. Man måste inte alltid, till varje pris, reflektera vad man tycker och tänker om ens medmänniskor. Speciellt inte när det inte går ut över en själv.

Sen snackar jag inte om att stänga in känslor till bristningsgränsen, utan att hitta balansen däremellan. Det är väl det som kallas social kompetens, månne?

[frågg]

En annan aspekt på det hela; det är en sak att ha fördomar, och det är en sak att inte låta dem stanna i huvudet.

T.ex. tycker jag det är ytterst dumt att medvetet lära barn fördomar.... Därav måste man ibland vara pk... eller neutral, om man hellre säger så.

[Oktjabrj]

Du, Oktjabrj, är väldigt duktig på att ta fram fakta om ämnen här på forumet, vilket tillför mycket substans. Och så visar du ofta en välvillig sida.

Håller med det du säger om Oktjabrj.

Tack, jag skulle kunna säga detsamma, ni två tillför massor med intressant till forumet

[namokab]

Tack Oktjabrj.

För mig är respekt för andras känslor pk. Man måste inte alltid, till varje pris, reflektera vad man tycker och tänker om ens medmänniskor. Speciellt inte när det inte går ut över en själv.

Sen snackar jag inte om att stänga in känslor till bristningsgränsen, utan att hitta balansen däremellan. Det är väl det som kallas social kompetens, månne?

Det här är ju onekligen en intressant fråga för den här tråden. On Topic.
Vad är problemet med att uttrycka för andra vad man tycker om om dem?
Var går gränsen mellan att vara hjärtligt skojsig (på gränsen till att driva med folk) och elak?
Varför är det så känsligt att bli omnämnd eller beskriven överhuvudtaget?
Tar vi våra egon på för stort allvar?
Självklart ska vi inte vara elaka mot varandra, men att vara personliga med varandra kan även vara trevligt. Alla människor tycker ju om att få uppmärksamhet, även om vi gärna vill förneka det för att låtsas som om vi inte alls har några egon.

[frågg]

Tack Oktjabrj.


Det här är ju onekligen en intressant fråga för den här tråden. On Topic.
Vad är problemet med att uttrycka för andra vad man tycker om om dem?
Var går gränsen mellan att vara hjärtligt skojsig (på gränsen till att driva med folk) och elak?
Varför är det så känsligt att bli omnämnd eller beskriven överhuvudtaget?
Tar vi våra egon på för stort allvar?
Självklart ska vi inte vara elaka mot varandra, men att vara personliga med varandra kan även vara trevligt. Alla människor tycker ju om att få uppmärksamhet, även om vi gärna vill förneka det för att låtsas som om vi inte alls har några egon.

Det jag fetmarkerade är precis det jag menade, fast lite omskrivet.

Vad elakt är, är just det som är svårigheten i ett socialt sammanhang. Ibland kan man säga saker som inte är menade som elaka, men som uppfattas som ytterst elakt.

Som exempel så har jag råkat ut för att ett antal fyrtiotalistgubbar gjort sig roliga över att jag gått upp i vikt/och eller att jag 'har stor mage'. Det är antagligen inte speciellt elakt menat från början, men för mig är det ytterst känsligt. Dels för att det är något jag alltid kommer behöva kämpa för och dels för att det är faktiskt enbart min personliga grej; ingen annan har med det att göra.

Det är där man som 'sender' måste tänka på hur den som är 'reciever' uppfattar och tolkar saker för att ett lyckat socialt samspel ska fungera.

[namokab]

Det jag fetmarkerade är precis det jag menade, fast lite omskrivet...

Ja, håller verkligen med om att magen är en korkad grej att skoja om.
Ganska självklart kan tyckas, men tyvärr inte helt ovanligt.
Ibland känns det som om män förväntas tåla mer än kvinnor då det gäller sånt här ...

[frågg]

Det är visst så att män förväntas att tåla mer än kvinnor om hån om utseende t.ex samt dåliga skämt om hur korkade män är, jag tycker de är lika dåliga som de liknande om kvinnor.
Men om man nu som jag och Frågg har en akilleshäl som heter mage? jag är jättespinkig överallt UTOM om min mage (fast med rätt kläder syns det inte så mkt jag väger helt normalt)
Jo jag blir inte arg om någon säger nå't om det, för det är ju sant, och skulle jag nu tycka att det betyder något att få en fastare mage ja då gjorde jag väl maggymnastik oftare, samt äta vettigare för att gå ner litet men det bekymrar mig för litet.
Varför tar vi skit?
Det är väl en härskarteknik att racka ner på andras utseende/kroppskonstitution?, om jag tycker att det är så att någon ger sig på mig eller nå'n annan runt omkring mig bara för att "härska" då brukar jag säga saker om den personen tills han/hon slutar.
Många höjer sig själva genom att trycka ner andra och vi har alla nå't som går att racka ner på, men det är nå't de har fått lära sig för att själva känna sig bättre för en kort stund.
Tyvärr så upplevs jag för många kvinnor som ett hot för jag orkar inte vantrivas med mitt utseende och min kropp, och kvinnor (inte alla dock!) ägnar oerhörd tid åt att hacka på sina egna utseenden i grupp och jag blir galen för jag orkar inte.

Men det är en annan diskussion tycker jag. Självklart ska man inte ta skit, och man ska självklart i största möjliga mån alltid gå på sina egna känslor och val; d.v.s. skita i vad andra egentligen tycker om en..

Problemet är att alla har inte nått till denna tillfredställelse med sig själv, och därför kan det vara ödersdigert om man, likt en tankvagn, plöjer sig fram och räknar med att folk bör 'tåla skämt' eller att man genom att vara hård lär de att få bättre självkänsla. Det funkar inte så...

Det där med att tåla skämt förresten; ibland känns det som om folk tror att när man sagt något plumpt så räcker det att säga "förlåt" eller "det var bara ett skämt" så är allt bra igen. Men egentligen är det som att slå någon på käften, och sen efter det säga förlåt och/eller det var bara ett skämt; smärtan och skadan sitter kvar för det.

/Daniel

[-hulda-]

För mig är respekt för andras känslor pk. Man måste inte alltid, till varje pris, reflektera vad man tycker och tänker om ens medmänniskor. Speciellt inte när det inte går ut över en själv.

Sen snackar jag inte om att stänga in känslor till bristningsgränsen, utan att hitta balansen däremellan. Det är väl det som kallas social kompetens, månne?

En annan aspekt på det hela; det är en sak att ha fördomar, och det är en sak att inte låta dem stanna i huvudet.

T.ex. tycker jag det är ytterst dumt att medvetet lära barn fördomar.... Därav måste man ibland vara pk... eller neutral, om man hellre säger så.

Det där var så klokt så klokt sagt. Man behöver faktiskt inte häva ur sig varje tanke som uppstår i ens förvirrade hjärna, med hänvisningen att man bara är ÄRLIG som om det skulle vara något allena saliggörande.
Ibland är det vettigt att stanna upp och fundera på om det verkligen tillför något konstruktivt till diskussionen eller ens relation till den här personen.
Man skall bara driva med folk som man känner så väl att man VET de fattar att det rör sig om skämt, och då skall man ju vara beredd på att få igen med samma mynt.
Så i det fallet är jag gärna pk. Sen är ju sannerligen inte allt jag gör pk...

[tobbe non stop]

Jag utnämner mig själv som mest pk.

Jag har växt upp pk, och kommer fortleva pk, och kommer dö pk.

pk is my middle name.

och du kommer uppfostra din son pk...?

[loveavtryck]

ja jag är väl bäst typ

[e-a]

Stina är gulligast och allt sånt.

[Myrpou]

PK = att förvränga sina åsikter så att dom passar folk i din miljö.
PinK = att förvränga sina åsikter så att folk i din miljö blir upprörda.