Skulle nog vara intressant att läsa, om du orkar skriva om det : )Ursprungligen postat av namokab
Skulle nog vara intressant att läsa, om du orkar skriva om det : )
genomdimmorna.blogg.se
08: 31/7.10: 25/2, 26/2, 28/2, 30/3, 1/7, 8/7, 17/7, 22/7, 30/7, 6/8, 7/8.
12: 24/5, 26/5, 30/5, 31/5, 2/6, 27/6, 1/7, 6/7, 14/7, 18/7, 20/7, 27/7, 28/7, 3/8, 11/8, 19/8.
Det kan nog vara rätt roligt att skriva om det (och kanske givande för mig själv om inte annat). Då jag inte vill skriva någon uppsats om skrivandet just nu ska jag bara fundera lite på vad jag skulle kunna ta upp ...
Ett stort issue är miljöbeskrivningar. De behövs för att läsaren ska få en bild inombords och det krävs nog en del träning som skribent för att få till den där biten. Nu funderar jag på att läsa någon av mina favoritförfattare för att ta efter stilen lite. Det kanske är så man får gärna när man inte gillar en viss bit av skrivandet. Själv avskyr jag att läsa långa miljöbeskrivningar, samtidigt som jag är medveten om att viss miljöbeskrivning är nödvändig.
Ett annat issue är gestaltning av karaktärer. Hur ska man göra en karaktär levande och få läsaren att känna för honom/henne? Här krävs det nog en del känsla och jag är rädd att jag saknar lite av den, att döma av mina första läsares omdömen.
Handlingen bör väl innehålla lite intressanta/kluriga plotter. Det är lätt att komma på idéer, men det bör också finnas en balans. Får inte hända för mycket på kort tid. Läsaren måste få andas ut, slappna av och känna en trygghet i läsningen. Och ibland är det viktigt att vara tydlig med vad som händer i handlingen så att inte läsaren råkar missa en jätteviktig detalj. För ospännande och vardagliga händelser får det inte bli för jämntråkigt av heller, även om viss vardagsrealism behövs för trovärdigheten.
Filosofiska tankar har jag en tendens att snöa in på i mitt skrivande och det är förstås farligt, eftersom det kan bli lite långrandigt med för mycket funderingar som inte är så relevanta för handlingen i övrigt. Beror väl lite på vilken typ av bok man skriver, hur mycket tankar man får ha. Men det blir lite som att man i skönlitterärur "måste" ha lite spännande handling och så kan man fylla ut med lite miljöbeskrivningar, karaktärsporträtt, funderingar som har en koppling till handlingens röda tråd(ar) och låter läsaren andas mellan raderna ...
Nåja, det var lite inledande funderingar, bara för att se hur ni reagerar ...
Skriv någonting, snälla. Så kanske vi kan diskutera lite aspekter på skrivandet. För det var väl ett av syftena med tråden kanske ...
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Jag tycker också det är svårt med miljöbeskrivningar, antingen känns de för långa eller också är de för korta. Sedan kanske man vill förstärka en känsla genom att berätta om miljön också. Då blir det ännu svårare.Det kan nog vara rätt roligt att skriva om det (och kanske givande för mig själv om inte annat). Då jag inte vill skriva någon uppsats om skrivandet just nu ska jag bara fundera lite på vad jag skulle kunna ta upp ...
Ett stort issue är miljöbeskrivningar. De behövs för att läsaren ska få en bild inombords och det krävs nog en del träning som skribent för att få till den där biten. Nu funderar jag på att läsa någon av mina favoritförfattare för att ta efter stilen lite. Det kanske är så man får gärna när man inte gillar en viss bit av skrivandet. Själv avskyr jag att läsa långa miljöbeskrivningar, samtidigt som jag är medveten om att viss miljöbeskrivning är nödvändig.
Ett annat issue är gestaltning av karaktärer. Hur ska man göra en karaktär levande och få läsaren att känna för honom/henne? Här krävs det nog en del känsla och jag är rädd att jag saknar lite av den, att döma av mina första läsares omdömen.
Handlingen bör väl innehålla lite intressanta/kluriga plotter. Det är lätt att komma på idéer, men det bör också finnas en balans. Får inte hända för mycket på kort tid. Läsaren måste få andas ut, slappna av och känna en trygghet i läsningen. Och ibland är det viktigt att vara tydlig med vad som händer i handlingen så att inte läsaren råkar missa en jätteviktig detalj. För ospännande och vardagliga händelser får det inte bli för jämntråkigt av heller, även om viss vardagsrealism behövs för trovärdigheten.
Filosofiska tankar har jag en tendens att snöa in på i mitt skrivande och det är förstås farligt, eftersom det kan bli lite långrandigt med för mycket funderingar som inte är så relevanta för handlingen i övrigt. Beror väl lite på vilken typ av bok man skriver, hur mycket tankar man får ha. Men det blir lite som att man i skönlitterärur "måste" ha lite spännande handling och så kan man fylla ut med lite miljöbeskrivningar, karaktärsporträtt, funderingar som har en koppling till handlingens röda tråd(ar) och låter läsaren andas mellan raderna ...
Nåja, det var lite inledande funderingar, bara för att se hur ni reagerar ...
Skriv någonting, snälla. Så kanske vi kan diskutera lite aspekter på skrivandet. För det var väl ett av syftena med tråden kanske ...
Gestaltningen av karaktärer är kanske de som är svårast av allt när det kommer till skrivandet. Själv tror jag det är bra om en person är motsägelsefull. Säg att en kille som håller på med fotboll och är intresserad av mode också drömmer om att bli vetrinär. Personen blir genast mer intreessant eftersom han är motsägelsefull. Sedan tror jag inte man ska måla läsaren på näsan när det kommer till hur en person är. Läsaren måste få tänka och bilda sig en egen uppfattning om karaktären.
Handlingen ska nog helst inte vara för komlicerad, samtidigt som den inte får vara förutsägbar och ointressant. Ett knep som jag tror på är att man skriver ned handlingen på ett A-4 papper. Då får man en klar överblick över handlingen och kan se om det händer för många saker samtidigt, eller om det händer för lite.
Det du skriver om filosofiska tankar håller jag med dig 100 procentigt.
Jag har också svårt för för långa miljöbeskrivningar (tänk... Strindberg, herregud-.-), men jag tycker det är jätteroligt att skriva. Jag kämpar alltid med att ge en perfekt beskrivning av en riktigt grå pissdag med otrevliga människor, haha. Men som med allt annat gäller det att ha balans, så jag får verkligen hålla mig tillbaka emellanåt, för jag vet att det blir trist att läsa.
Samma sak med ett alltför "högfärdigt" språk, tycker jag. Ibland känns det som om jag försöker imponera på läsaren med att skriva så allvarsamt och djupt jag kan - utan att jag egentligen förmedlar något. Det blir lätt opersonligt.
Och jag känner också igen mig i det där med filosofiska tankar/utläggningar, hah. Det är så lätt hänt..
genomdimmorna.blogg.se
08: 31/7.10: 25/2, 26/2, 28/2, 30/3, 1/7, 8/7, 17/7, 22/7, 30/7, 6/8, 7/8.
12: 24/5, 26/5, 30/5, 31/5, 2/6, 27/6, 1/7, 6/7, 14/7, 18/7, 20/7, 27/7, 28/7, 3/8, 11/8, 19/8.
"högfärdigt språk" då tänker jag direkt på Ranelid, vad jobbig han är och jag har bara läst en bok den s.k "läppboken" vilken 60 årig narcisisist (kan inte stava ordet men det beskriver honom bäst) Fy fan vilken djävel på att vara självcentrerad och utan distans.
Själv har jag alltid skrivit för jag får ur mig saker då, och de flesta som skrivit och skriver skriver väl dagböcker också? och hur fiktivt jag ens skriver så vet jag ju själv att det finns ett uns av mitt eget tyckande och hur jag är och vad svårt det är att låta någon annan läsa. Min styrka är det dråpliga och det oväntade.
Sen tycker jag att det också är svårt att säga att jag tycker att någon ska betala för det jag hittat på : ) fast troligen hittar jag själv på ursäkter för att slippa göra vad jag faktiskt skulle vilja göra d.v.s. skriva en berättelse som är totalt skruvad från början och till slut.
Är det nån som har varit lycklig nog att ha fått nåt publicerat nånstans då, nån liten dikt, betraktelse eller rent av en novell? Och hur gick det till?
Det är jag nyfiken på
Intressanta tankar där. Ska jag ta med mig.
Nej, håller med om att det här är en balansgång. Jag kan tycka att det är lite lockande att göra handlingen hyfsat komplex, för verkligheten är inte alltid enkel heller. Men samtidigt finns det fördelar med enkla, karaktärsdrivna handlingar. Trixigt det där med att varken underskatta eller överskatta läsaren. Det är lite svårt att bedöma vad som är lätt för läsaren att uppfatta och vad som inte är det. Ibland blir jag förvånad av hur lite läsaren fattar, men då kan det bero på att jag är otydlig på fel sätt ...Handlingen ska nog helst inte vara för komlicerad, samtidigt som den inte får vara förutsägbar och ointressant. Ett knep som jag tror på är att man skriver ned handlingen på ett A-4 papper. Då får man en klar överblick över handlingen och kan se om det händer för många saker samtidigt, eller om det händer för lite.
Ha ha, ja då har vi lite samma problem här. Högtravande tankar är så lockande. Och som jag även läste på en skrivarkurs är det ett väldigt vanligt nybörjarmisstag att försöka imponera på läsarna för att väcka deras fascination eller dylikt och det har ju sina nackdelar, av någon anledning ...
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Nån här som någon gång försökt skriva manus till en pjäs eller film?
Jag har co-writat kanske 3-5 manus, varav två hamnat på ungdomsfilmsfestivaler. Låter större än vad det är. Killen jag skrev med hade en bra idé och med min sinne för sjuka saker och humor så blev det ett hyfsat manus. En av filmerna som jag skrivit idéer osv till finns på dvd. (inget hembränt utan med riktigt fodral osv.)
Skriver inte så mycket manus längre, mest längre noveller eller dikter. Typ.
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Ja, jag skrev ett brev till Östgötateatern en gång och frågade om de var sugen på en monolog. Och jag fick ett svar att "...gör gärna ett försök, det är ont om svensk dramatik".
Men sen fick jag aldrig tummen ur...
Okej, häftigt. Är lite sugen på att försöka skriva något pjäslikande. Fast, då skulle det ju vara kul att få den uppsatt nånstan och det är kanske inte särskilt troligtJa, jag skrev ett brev till Östgötateatern en gång och frågade om de var sugen på en monolog. Och jag fick ett svar att "...gör gärna ett försök, det är ont om svensk dramatik".
Men sen fick jag aldrig tummen ur...
Det kanske finns nån teaterförening i Eskilstuna som skulle kunna tänkas vara intresserad?Okej, häftigt. Är lite sugen på att försöka skriva något pjäslikande. Fast, då skulle det ju vara kul att få den uppsatt nånstan och det är kanske inte särskilt troligt
Jag tror att du kanske har lite höga förväntningar om du tror att din första pjäs kommer att sättas upp någonstans.Okej, häftigt. Är lite sugen på att försöka skriva något pjäslikande. Fast, då skulle det ju vara kul att få den uppsatt nånstan och det är kanske inte särskilt troligt
Många stora författare har blivit refuserade gång på gång i början av sin karriär. Det gäller nog att öva, öva, öva och sedan öva igen. Vid femte, tionde eller tjugonde försöket kanske du lyckas få pjäsen uppsatt eller boken publicerad.
Låt dom komma nu
Jo det är klart. Men ett teatermanus går väl typ inte ens att skicka in för refuseing? De flesta teatrar sätter väl oftast inte upp nyskrivna pjäser. Det var så jag menade.
Jag har skrivit en barnbok
"I was doing a lot of complaining about the ridiculous prices of CD. I called them out for being greedy fucking assholes. I didn't get a chance to check, has the price come down at all? Okay, well, you know what that means - STEAL IT. Steal away and give it to all your friends and keep on stealin'. Because one way or another these motherfuckers will get it through their head that they're ripping people off and that that's not right."
Behörigheter för att posta
Svara med citat