Jag har alltid sagt att för egen del kommer Kent aldrig att göra en bättre skiva än "Isola". En av anledningarna är också de starka personliga känslor jag hyser för "Isola" och den betydelse skivan haft för mig.
Men efter att ha levt med "Röd" i några månader nu så har jag inte bara börjat tveka utan även insett att jag gillar den mer än "Isola".
Jag tror att mina starka känslor för "Isola" har gjort att jag haft svårt att erkänna för mig själv att jag faktiskt tycker "Röd" är en bättre skiva.
Nu när vi haft skivan ett tag kan det vara kul att se om andra redan nu kan säga att "Röd" är deras favoritskiva med Kent.
Några kanske tycker det är för tidigt. Men för egen del så har jag upplevt den första knocken, lagt ifrån mig skivan ett tag och sedan fortsatt blivit knockad efter över 70 lyssningar på skivan. För egen del har den både lagt och satt sig.
För egen del kom denna skiva lite som en chock. Först när den dök ner så plötsligt. Sen när den var så sjukt bra. Också med tanke på att jag inte är ett stort fan av "Tillbaka till samtiden" alls, hade nästan tröttnat lite extra mycket på Kent efter den skivan. Därför är mina känslor för denna skiva alldeles speciellt vackra.
Decenniets bästa skiva kom på decenniets sista år.
Ja personligen kanske den till och med kvalar in på en topp 10 favoritlista någonsin. "Röd" och dess melodier kommer alltid betyda galet mycket för mig.
Tack Kent.
<3