Att Jocke är en suverän låtskrivare är väl knappast möjligt att motsäga med vettiga argument, annat än vad man själv tycker baserad på personlig smak. Jag har i alla fall inte sett några direkt "argument" ifrån trådstartaren i den här tråden, utöver att texterna är bra i pop-sammanhäng men inte som rock...vilket i sig själv är lite märkligt, i och med att Kent:s musikaliska register inte kan uppsummeras i en enda sjanger, pop är bara en utav många. V&A är pop, men har du ens hört D&JD...?
Varför är Jocke:s texter så bra då? Man kan börja med att väldigt många människor, mig själv inräknad, blivit berörda av hans förmuleringar. Detta i sig själv bekräftar inte nödvändigtvis att hans texter är "bra," det är sant. Men ta en låt som "Sjukhus." Ingen vet vad Jocke själv tänkte när han skrev den. Det är inte tal om en låt av sorten "Jag älskar dig / men du älskar inte mig / Jag blev ledsen när du gick" - alltså ingen text där det är väldigt tydligt hur författaren känt och tänkt, och därmed är det inte heller tydligt vad lyssnaren "ska" tänka och känna; kanske är det rent utav förvirrande, det hela. Ändå satt raderna "Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna..." fullständigt hos mig första gången jag lyssnade, och raderna sitter än. Jag tvekar på att det var Jocke:s avsikt att just jag skulle kunna relatera raderna till mitt liv och erfarenheter; han vet ju inte ens vem jag är utöver det här användarkontot. Och ändå...förmulerade han sig som om han visste allt. Jag är redo att satsa mina boxers på att väldigt, väldigt många andra här på forumet känt likadant om hans texter.
Kort sagt: Jocke är en textförfattare som verkligen lyckas säga något, som framlockar bilder som otroligt många människor kan förknippa med just sina egna erfarenheter och syn på världen, fast Jocke själv oftast (antar jag) tänkt något helt annat när han skrev texten.
Och detta var man tvungen skriva med hög feber, jajjamensann.
F.ö. tycker inte jag att det är alls "korkad" att Jocke inte gillar att folk vet vad hans barn heter. Det är inte nödvändigtvis vad man tänker på när man som 20-åring drömmar om att bli rockstjärna. Man börjar väl oftast inte tänka på sådant förr...man faktiskt fått barn...?