Hur står sig En plats i solen i jämförelse med tex röd? Jag som inte hört skivan än är väldigt nyfiken på hur väl denna skivan står sig mot kents tidigare skivor.
Hur står sig En plats i solen i jämförelse med tex röd? Jag som inte hört skivan än är väldigt nyfiken på hur väl denna skivan står sig mot kents tidigare skivor.
växer till att kunna bli lika bra som röd(på sitt sätt) om man nu ska jämföra..
Senast redigerat av Klåparen82 den 2010-06-24 klockan 01:36.
Och du log genom fräknarna
Med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Jag tycker fortfarande det är för tidigt att säga men just nu känns det som att detta kan bli i klass med Röd och Döden. En del spår är så bra att jag inte får bort gåshuden och den där kittlande känslan strax under diafragman. Jag är verkligen imponerad!!
Hade Passagerare varit lite längre med ett "maffigt" instrumentalt slut hade jag vågat på mig en jämförelse med Mannen i den vita hatten.
Den står sig riktigt bra. Kan faktiskt tänka mig att den kan utmana DOJD.
Spöklikt vit
i solskens dis
det är en mycket vacker och opretentiös skiva känns det som..
mycket känslor i musiken på något sätt också..
texterna väntar jag med att sätta mig in i tills jag har skivan i handen...
men jag tycker att detta känns som ett väldigt skönt album i sin helhet...
nu har jag bara lyssnat två gånger men jag gillar det jag hör..
det känns ibland som att kent har tänkt typ "ja, men vi slänger in det där" och "javisstfan gör vi så"
allt känns liksom inte så genomtänkt vilket är skönt på något sätt..
det låter asbra trots det liksom..
får se hur det står sig i längden..
.
.
just because i'm losing, doesn't mean i'm lost
Fortfarande lite för tidigt att ha en slutgiltig åsikt. Men om man jämför med Röd som jag älskar och föll för väldigt snabbt så känns det här svagare. Det finns två poplåtar som knockar mig i Ismael och Gamla Ullevi. Men jag saknar de där mer episka känslorna som jag fick från låtar som Hjärta, Sjukhus, Vals för Satan, Ensamheten och Det finns inga ord.
Som skiva slår den troligtvis Tillbaka till samtiden som är min minsta favorit. Men så mycket mer tycker jag inte den ger mig hittils. Får hoppas den växer. Speciellt balladerna som känns lite för kletiga.
Kent brukar alltid leverera magiska öppningar och avslutningar. Men tyvärr så måste jag säga att jag hittils tycker att Glasäpplen och Passageraren är bland det svagaste de gjort i den vägen (räknar Taxmannen som inledningsslåt på Röd).
Speciellt Passageraren som lite orättvist måste jämföras med mästerverk som Mannen i den vita hatten, Ensammast i Sverige, Det finns inga ord och så vidare.
Ingen dålig skiva men inte heller särskilt magisk hittils. Men sista ordet är inte sagt än.
Så här skulle jag sätta in den i en ranking just nu:
1. Röd
2. Isola
3. Hagnesta Hill
4. Vapen och ammunition
5. Du och jag döden
6. Verkligen
7. Kent
8. En plats i solen
9. Tillbaka till samtiden
älskling; jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
http://hajpland.blogspot.com
Min rankning är nog så här:
1. Röd & Hagnesta Hill
2. Tillbaka till samtiden
3. En plats i solen
4. Du & Jag döden
5. Vapen & Ammunition
6. Isola
7. Kent & Verkligen
Har jag missat någon?
Tycker följande:
1.Hagnesta hill
2.Du & jag döden
3.Röd
4.En plats i solen
5.Isola
6.Verkligen
7.Vapen & Ammunition
8.Tillbaka till samtiden
9.Kent
Portfolio: www.papercutstudio.tumblr.com
Röd
Dojd
tts/epis
EPIS smakar språngbräda i jämförelse med Röd.
Skulle säga,
Verkligen
Resten
Tycker skivan är oerhört bra, känns som en skön uppföljare på Röd. Uppfattade atmosfären på röd som rätt pessimistisk, uppgiven och krigisk. "Hårt mot hårt mot ensamheten" liksom, EPIS får jag (hittils då) mer känslan av en vädjande, försiktig och någorlunda hoppfull historia. Skulle kalla den somrigare men kom på att jag snarare associerar den mer med vårkänslor där jag associerade Röd med mörk höst och annalkande vinter.
nej.. ledsen kent. men ni kommer ALDRIG, inte för fem öre någonsin bli lika bra som ni var på Hagnesa hill - Du & jag döden,,,.. kanske till och med Tillbaka till samtiden,, i MINA öron.
ni är eller,, var.. så himla unika ,, ett svenskt band som sjunger på svenska, alla synthar finns att lyssna på på Rix FM.. var stolta över att ni bor i sverige och få fram sverige-känslan och de råa gitarrerna som på HH och V&A och D&JD.. slappa sythar i en glassig hängmatta på Hawaii passar bättre på den ovanstående vidriga radiokanalen.
jag tycker denna skivan består fullt ut av otroligt bra låtar.. men bara för det är fyllt av apbra låtar så är det inte säkert skivan är helt bra.. jag föredrar HH (som jag anser har en del svaga spår) framför detta, men det är den där mysiga känslan,, som jag inte känner att jag kommer få av detta album, som jag heller inte har fått av Röd (som jag tycker nästan samma sak om som med detta album)
kan tillägga att jag har inget emot själva melodierna och texter och det,, dom är perfekta.. helt inom kents ramar om man ska säga så.. bara, byt ut sandstranden, palmerna, cykloperna och havet mot ett grått, kallt, regnigt, vidrigt, landskap och de bitchiga syntharna mot telecastern med reverb.
... hmm, kommer ni då tänka; ja, men detta har vi ju redan gjort, och det finns redan.. ?, ja, det gör ni.. men. ja.
långt blev det. men. ja.
Nej, nu får jag nog bryta in som allsmäktig synthguru. Var har du fått din inbillning ifrån att det bara är musik på Rix FM-nivå som spelar musik med elektroniska inslag? Glömt Kraftwerk? Glömt Depeche Mode? Glömt Faithless? Glömt Jean Michael Jarre? Glömt Vangelis? Glömt Herbie Hancock? Glömt Koop? Glömt Rammstein? Glömt Mobile Homes? Glömt VNV Nation? Glömt Astral Projection? Glömt Infected Mushroom? Glömt Laibach? m.m. m.m.
Vet hut!
På vilket sätt är det klassiska rocksoundet unikt förövrigt?
Senast redigerat av kostym den 2010-06-26 klockan 23:44.
Portfolio: www.papercutstudio.tumblr.com