Kan nog inte jämföra EPIS med röd försen till hösten , då man hittat alla små fina detaljerna i låtarna mm.
Kan nog inte jämföra EPIS med röd försen till hösten , då man hittat alla små fina detaljerna i låtarna mm.
Det finns massor av billiga rockband också, så det är väl ingen motivering till att göra rock isåfall?Ursprungligen postat av jooa
Den är helt klart duglig med ett par svinbra spår, men överlag är den nog en ganska typisk mellanplatta för min del. Röd var verkligen up there med de bästa, men den här stuvar i average-gropen brevid V&A och Kent just nu.
I nuläget känns den aningen svagare än Röd, men det är ett otroligt svårt album att överträffa, i min mening. Det glädjer mig dock att alla låtar är så jämna att det är nästintill omöjligt att välja favorit, det är precis som med Röd för mig på det sättet. Kent anno 2010 är på inga sätt en besvikelse.
som flugorna på socker betyder ingenting
Den här gången bestämde jag mig för att inte läsa något om det, inte lyssna på några singlar osv förrän jag hört hela albumet. Det har jag nu gjort och som alla vet är det svinsvårt att bedöma ett album efter första lyssningen men min spontana reaktion är FY FAN VAD BRA. Hur mycket jag än älskar gitarrmangel o dist så älskar jag det här soundet, tycker skivan är fantastiskt lovande.
Nu är dom gömda bakom stjärnor
Vid vintergatans kant
Skivan har växt för mig ordentligt sen första lyssningen. Skivan känns lättare än röd.
Andres Lokko från svd beskrev skivan helt jätte bra. Så för att låna hans ord:
"Ändå är det den musikaliska lättheten som är det mest tilltalande med En plats i solen. För den gör ju just det: släpper in solen i stället för att alltid leta efter skuggor och mörker.
Det är nog det första Kent- album där det snarare är morgon och förmiddag än obligatoriskt sen kväll eller natt. "
Skivnamnet, musiken och årstiden då skivan släpptes digitalt (just för midsommar) passar helt perfekt ihop. Jag får en känsla av att det är ute en väldigt varm, vindstilla sommarkväll.
Fast det ironiska i det, som J.Berg själv skrev i ett inlägg här på forumet, är ju att låtarna skrevs i vintras/våras..Skivan har växt för mig ordentligt sen första lyssningen. Skivan känns lättare än röd.
Andres Lokko från svd beskrev skivan helt jätte bra. Så för att låna hans ord:
"Ändå är det den musikaliska lättheten som är det mest tilltalande med En plats i solen. För den gör ju just det: släpper in solen i stället för att alltid leta efter skuggor och mörker.
Det är nog det första Kent- album där det snarare är morgon och förmiddag än obligatoriskt sen kväll eller natt. "
Skivnamnet, musiken och årstiden då skivan släpptes digitalt (just för midsommar) passar helt perfekt ihop. Jag får en känsla av att det är ute en väldigt varm, vindstilla sommarkväll.
Edit:
Här:
http://forumet.kent.nu/showpost.php?...8&postcount=45
Senast redigerat av frågg den 2010-06-30 klockan 13:30.
DN briljerar i dag med en väl underbygd recension - tycker att inget avviker från mallen, att kent är kent, går på tomgång. Vad är argumentet för detta i recensionen? Jo, bl.a. att bandet har haft samma logga i 14 år. Visst är det roligt när recensenter verkligen LYSSNAR på skivorna de skriver om.
Fast jag tycker nog att "Röd" är tyngre, och att "En plats i solen" fortfarande är en för lätt popplatta för mig, men jag kan ändra mig...
Jag tyckte att det var intressant att Johan Lindqvist på GP ansåg att EPIS var den mest vuxna plattan hittills, och mycket vuxnare än Röd.
Jag tänkte på det häromdagen, att jag tycker att Röd är så väldigt tung och, ja, "vuxen" jämfört med EPIS (som jag tycker är mer lätt och lekfull (men inte för den sakens skull ogenomtänkt och så vidare)). Så kan det gå.
don't have to be beautiful, but it's nice.
Bra surr
Bra surr av osynlige mannen..
Det är en bra skiva. Det går faan inte att ta ifrån... En bra platta.. Verkligen dessutom efter några lyssningar när texterna och insjunknade av melodier tar plats. Gillar när det dyker upp oväntade ackord-följder och sköna flew för att uttrycka mig som ett Lidingö-Rapp-Mongo....
Favorit just nu.. Glasäpplen..
pusss
"Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart?!..."
Lekfull var ordet
Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att EPIS riktigt håller hela vägen. Hade kunnat bli en utomordentligt bra ep utav det dock..
I likhet med några andra läste inte heller jag några reaktioner eller hörde några singlar, innan jag hörde hela albumet ett par dagar tillbaka. Jag kan bara konstatera att En plats i solen i mina ögon är en VÄLDIGT bra platta. Den framstår såvisst "lättare" än Röd (och D&JD och TTS för den delen), som är rent utav episk, men saknar absolut inte subtila nyanser som tar tid att upptäcka. En favoritstund är när Jocke sjunger "Du vet ingenting om mig, jag vet ingenting om dig..." Underbart vackert.
My favourite pornmovie when I was in my teens was titled ""The man with the golden rod". Actually it was the only porno I owned. He he!
Slightly off-topic.
Kul idé att rangordna deras skivor. Svårt också då en skiva kan betyda något speciellt för en pga att man lyssnade på den under en turbulent period av ens liv. Objektiviteten försvinner till viss del. Men strunt samma. Musik handlar ju om känslor - om tröst? Jag tycker att nya skivan kvalitetsmässigt är på ungefär samma nivå som Isola. Men medan "Isola" är en skiva som gör sig bäst när man befinner sig i en klinisk depression och behöver vård och medicinering(men inte har insett det än), så är "En plats i solen" det perfekta sällskapet på charterresan till Vietnam vare sig du väljer att slappa på stranden med din nya flickvän, eller föredrar att kravla omkring i FNL-gerillans Cu Chi tunnlar utanför Saigon. Något jag uppskattar med Kent är att dom, med undantag för "Du & jag döden", hela tiden har varit på väg någonstans. Därför så blir man alltid lika nyfiken när dom släpper något nytt.
1. Hagnesta Hill
2. Vapen & Ammunition
3. Tillbaka till samtiden
4. Verkligen
5. En plats i solen
6. Isola
7. Röd
8. Du & jag döden
9. Kent
Behörigheter för att posta
Svara med citat