Hur står sig En plats i solen?

[trifix]

Jag blir chockad när jag ser att många anser DOJD som ett av deras bästa alster. Det enda bra den skivan producerade var några sköna B-sidor. En polare till mig som är mer casual när det kommer till Kent ÄLSKAR DOJD och kör alltid på den skivan.

Däremot kan jag hålla med om att TTS kanske inte tillhör toppskiktet även om jag håller Vy från ett luftslott som en av deras bästa alster, speciellt med den tillhörande remixen.

EPIS då? Ja från början så avfärdade jag skivan ganska hårt som brukligt med Kent om man bortser ifrån senaste Röd där det var total synth-kärlek ifrån första lyssningen.

Jag gillade bäst Gamla Ullevi från början men kör nu dom inledande 4-5 låtarna på repeat i bilen. Skivan hamnar i mittsegmentet någonstans, varken eller.

[hundradelssekund]

DOJD blir med på toppen.

1. Röd / Du & jag döden
2. Isola / Tillbaka till samtiden
3. En plats i solen / Vapen & ammunition / Hagnesta Hill / Verkligen
4. Kent

[Martin_747]

Vadå vuxen? En skiva är väl inte mer eller mindre vuxen? Betyder det att isola är en barnplatta eftersom jag gillade den när jag var 4?

Inte så han menar ju.
Skivan och då i synnerhet själva uttrycket på den låter bara mer moget (/vuxet) än deras tidigare enligt honom, och det alltså oberoende av åldern på lyssnaren själv.

[NewBorn]

alltså. är det bara jag som tycker att denna skivan var sjukt meningslös och det största snesteget dom tagit?
det finns ingen låt som sticker ut, allt låter lika enkelt och tråkigt som det som spelas på RixFm. kent + sommar = bullshit. släppa två skivor på mindre än ett år = heeeeeeeelt meeeeeeeeeeningslöst. om det nu blev några låtar över, kunde vi la ändå få dom som vanliga fina b-sidor.

nej, kent är som bäst när man inte har hört något ifrån dom på 2-3 år. och heeeelt plötsligt, på hösten, kommer det upp på kent.nu något mörkt, snyggt och grymt. och man räknar ner till releasedatumet så man dör.
enligt mig.

men jag lämnar utrymme för tracking:








.

[NewBorn]

mm, liksom. nästan alla låtar är ju väldigt bra och vissa stycken är ju magi, men jag älskar det ändå inte bara för att det är .. den skivan.. som kom under årets sämsta kent-skivsläpps-tid och att man inte hunnit tröttna på Röd och börjat bli gnällig på att vänta och vänta och helt tappat hur det känns att få höra en helt ny skiva för första gången and so on..

[hagelstorm]

1. Hagnesta hill
2. Du & jag döden
3. Isola
4. Röd
5. En plats i solen
6. Tillbaka Till Samtiden
7. Verkligen
8. Kent
9. Vapen & Ammunition

Dock ändras top 5 hela tiden men detta är hur det ser ut idag.

[Grönfors]

EPIS kanske inte är så jäkla dålig ändå...

[The Plague]

EPIS kanske inte är så jäkla dålig ändå...

Nej precis.

[Kentina]

mm, liksom. nästan alla låtar är ju väldigt bra och vissa stycken är ju magi, men jag älskar det ändå inte bara för att det är .. den skivan.. som kom under årets sämsta kent-skivsläpps-tid och att man inte hunnit tröttna på Röd och börjat bli gnällig på att vänta och vänta och helt tappat hur det känns att få höra en helt ny skiva för första gången and so on..

Se det som en fin överraskning istället! 8 månader efter Röd var det ja... jag tycker ändå det var tillräckligt lång tid för att lyssna in sig på Röd, inte riktigt så att det dök upp två nya skivor på en gång så man drunknar.
Jag lyssnar på En plats i solen just nu och får fortfarande gåshud och tänker shit vad jag älskar det här albumet! Det bästa dom gjort hittills, vågar jag säga så? Röd är ju också stark. Men En plats i solen har varit den mest spelade Kentskivan hos mig sedan den släpptes. Undrar hur länge det ska vara så.
Ska man verkligen behöva tröttna på en skiva för att kunna älska nästa? Nej. Och jag förstår inte varför det ska vara mörkt och höst/vinter för att det ska vara bra. Och den här är ingen överdrivet happy skiva heller, glöm omslaget (om det är det som stör) och lyssna på riktigt, ge den tid. Snyggt och grymt.

[Odin]

När den kom kändes den som en massiv besvikelse. Med tanke på den väg Kent vandrat de senaste skivorna kändes den som ett massivt "jaha"

Nu älskar jag fortfarande deras musik oerhört mycket, men EPIS känner jag inget för. Den känns totalt poänglös och gav mig absolut ingenting.

Den "riktiga" uppföljaren till Röd i mina ögon blir nästa skiva, och jag hoppas att dom följer den stigen dom började gå, alternativt att dom tar en väg dom aldrig någonsin gjort. Men EPIS var en kompromiss, eller i worst case scenario för mig en incashning på dum nostalgi...

[Vettvilling]

Lyssnade på skivan för första gången på ganska länge häromdagen och kunde konstatera att den står sig väl! Körde till och med "Ismael" och "Ärlighet-respekt-kärlek" en extra gång. Bättre melodier på En plats i solen än Röd tycker jag, och det är skönt att skivan inte är lika lång.

[Grönfors]

När den kom kändes den som en massiv besvikelse. Med tanke på den väg Kent vandrat de senaste skivorna kändes den som ett massivt "jaha"

Nu älskar jag fortfarande deras musik oerhört mycket, men EPIS känner jag inget för. Den känns totalt poänglös och gav mig absolut ingenting.

Den "riktiga" uppföljaren till Röd i mina ögon blir nästa skiva, och jag hoppas att dom följer den stigen dom började gå, alternativt att dom tar en väg dom aldrig någonsin gjort. Men EPIS var en kompromiss, eller i worst case scenario för mig en incashning på dum nostalgi...

Håller helt med, mkt bra beskrivning!!

[buster89]

Personligen förstår jag inte att det förekommer så mycket dissande av EP:n. Visst, den känns kanske inte lika homogen eller nyskapande som Kent:s senaste fullängdare men visst är det sköna låtar. Anser jag.

[Embrace]

En Plats I Solen = EPIS K

[Astronaut:]

En Plats I Solen = EPIS K

Kan inte säga det bättre själv! Skivan blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar på den.

Man lär ju tröttna nån gång men saksamma