Kent kommer till Göteborg. Det märks. I affärer runt om stan spelas idag Kent. En liten liten kiosk spelar "En Plats I Solen" för fullt. Och det är en känsla i hela staden om att Kent har kommit tillbaka. Det känns i luften och alla vet om det. Som när Springsteen eller Håkan kommer hit. Fast annorlunda. När Kent spelade i Lisbergshallen i mars tidigare i år sade Jocke Berg:
- Göteborg Stockholm 3 -0.
Och mer behövdes inte.
Och det är just de orden som är Jockes inledande idag igen.
- Som att komma hem.
Och alla förstår. För visst, Kent föddes och växte upp i Eskilstuna, ingenting kan ersätta det. Men om det finns någon annan stad som skulle klassas som Kents huvudstad måste det nog vara Göteborg. Kanske har det att göra med att GBG är hela Sveriges mesta popstad, eller så beror det på Kent.
I vilket fall som helst. Introt till Utan Dina Andetag görs bättre än någonsin innan. Sami väljer sina toner varsamt, och resten av gitarrerna, basarna, trummorna väller ut över oss som en tung tung matta. Sedan exploderar det. I en explosion som varar i två timmar. I vissa låtar som Dom Andra, Töntarna, Inegnting eller Ensamheten känns det som ett sådant där LSD-party. Allting snurrar och hoppar, ljusen blinkar och man känner sig odödlig. Som om man kan göra precis vad som helst. Känslan när Jocke säger att de ska spela Sjukhus är enorm. Och kanske var det så att de aldrig gjort Sjukhus bättre, någonsin.
Låtlistan i år var inte den bästa. men det spelar ingen roll. Kent gör det så in i helvete bra ändå. De kunde kört vilka jävla dåliga låtar som helst och ändå gjort det bra. Till och med Idioter blir ikväll fantastisk.
Och om någon där ute som just nu håller på att starta band är tveksam över att spela bas (det är ju alltid den som är sämst på gitarr som får ta basen), så kolla på Martin Sköld. Det finns få, men endast mycket få basister, som gör en sugen på att spela bas. Som får det att se coolt ut.
Och när spelningen är klar känner jag mig överkörd. Som ett tåg just krossat mig och vält över mig. Det känns i hela kroppen. Det känns att Kent kom till Göteborg.