Vilket är ditt favoritland?

[Myrpou]

Det var svårt, stod mellan ett antal länder.

Nederländerna
Föregångsland när det gäller personliga friheter och stadsplanering, men det är för tråkigt.

Italien
Kanske landet med flest kulturella världsarv, bra matkultur och fotboll, men folket är för bakåtsträvande och för utséendefixerande, det blir för mycket.

Österrike
Många fina pittoreska städer, bra laidback folk, god mat. Men inget jättespeciellt.

Mitt val blev:
Schweiz
Min största passion är grafisk design och då är Schweiz ett enkelt val, den schweiziska stilen har influerat design världen över och allt i Schweiz är galet stiligt, hela landet är som ett stort konstverk i både nytt och gammalt. Och jag gillar hur landet säger fuck you till resten av världen på ett bra sätt.

[namokab]

Länder som jag gillar utöver Norge:

Peru - makalös natur och speciell känsla tack vare urbefolkningen och dess historiska arv (Macchu Picchu, Nasca mm.)
Chile - det ryms väldigt mycket fint i det här långsmala landet, allt från rykande vulkaner i öken till långsträckta stränder (Isla Chiloé) och lamor i Patagoniens vilda landskap; klimatet är allt från supertorrt till superblött
USA - landskapet i de västra delarna saknar motstycke; en stad som NY är också häftigare än det mesta
Italien - riktigt sevärda ställen som Venedig, Dolomiterna, Stromboli, Rom, Matera mm. (synd bara att det ligger något i Myrpous "dom")
Grekland - historia, natur och en speciell känsla i form av lukter, musik och en övärld i sköna trakter (synd med ekonomiska sinnet bara)
Spanien/Frankrike - stora länder som har det mesta (bra klimat, fin natur, historisk känsla mm.)
Kroatien/Montenegro - det enda som behövs för en lugn, fin och avkopplande semester i varma trakter
Schweiz/Österrike - fantastiskt fint för den som gillar berg och grönska

Av icke-besökta länder kan jag tycka att Island, Ecuador (inkl. Galapagos), Nepal, Namibia och Tanzania har mycket fint som lockar.

[Oktjabrj]

Frankrike är ett land som verkligen väcker mina passioner och som jag gärna besöker gång efter annan, så det fick bli det.

[Embrace]

Tyskland är ju såklart det (världens mest underskattade) största, bästa, vackraste,
trevligaste, mysigaste, mest imponerande, mest storslagna, skönaste och
sexigaste landet och har dessutom den finaste naturen och framförallt de
mest underbara städer jag någonsin har sett, varit i eller hört talas om.
Från metropoler och storstäder som Berlin, Hamburg, München,
Köln, Frankfurt, Dresden och Leipzig till mindre som Potsdam,
Heidelberg, Görlitz, Freiburg, Schwerin, Lübeck, Regensburg,
Rostock, Bonn, Konstanz och Goslar samt Östersjökustens
vackra vita sandstränder, Brandenburgs sjöar och
floder, Thüringens skogar och naturreservat och
Bayerns alper och storslagna landskap.
Slott, byar, kyrkor, herrgårdar, monument, etc.
Trevligaste, roligaste och sötaste människorna.
Allt annat och alla andra bleknar i jämförelse.
Detta är en stor kärleksförklaring och Deutschland ist Liebe!
Upptäck snarast!
Wunderschön!

[ololole]

Och jag gillar hur landet säger fuck you till resten av världen på ett bra sätt.

Synd att Sverige har tappat lite av den inställningen. Medlemskap i Nato nästa…

[namokab]

Allt annat och alla andra bleknar i jämförelse.
Detta är en stor kärleksförklaring och Deutschland ist Liebe!
Upptäck snarast!
Wunderschön!

Framförallt har Tyskland världens mest bombastiska, förschönande, identitetsorienterade och bombastiska ättlingar. Carl is schön, sehr schön. Ja, jag ser sjön. Jag ser dig.

[Embrace]

Framförallt har Tyskland världens mest bombastiska, förschönande, identitetsorienterade och bombastiska ättlingar. Carl is schön, sehr schön. Ja, jag ser sjön. Jag ser dig.

Oavsett om jag inte hette Carl Schönbeck och var tyskättling långt bak i tiden
(som t.ex. hälften av alla svenskar och en femtedel av alla amerikaner är)
så skulle jag ändå älskat det fantastiska land som har allt och mer därtill
(Trots att det blev bombastiskt sönderbombat och blir orättvist baktalat)

[namokab]

Oavsett om jag inte hette ...

Okej, jag försöker bara förstå mig på din starka relation till det kära landet i sydväst ...

[Embrace]

Okej, jag försöker bara förstå mig på din starka relation till det kära landet i sydväst ...

Upptäck alla de platser jag radade upp så kommer du garanterat att bli varse...
Det gäller alla er andra också för den delen.
Eller varför inte till att börja med (som jag) bli medlem i
www.skyscrapercity.com och kolla in alla de tusentals
bilderna därifrån, från resten av Tyskland,
Europa och världen.
Helt fantastiskt sida, forum och upplevelse.
Allt möjligt från städer, byar, hus, gator,
fasader, arkitektur, natur, vyer och
"skajlajns".
Rekommenderas!

[namokab]

Upptäck alla de platser jag radade upp så kommer du garanterat att bli varse...
Det gäller alla er andra också för den delen.
Eller varför inte till att börja med (som jag) bli medlem i
www.skyscrapercity.com och kolla in alla de tusentals
bilderna därifrån, från resten av Tyskland,
Europa och världen.
Helt fantastiskt sida, forum och upplevelse.
Allt mellan arkitektur, natur, vyer och skajlajns.
Rekommenderas!

Det finns mycket fin arkitektur, trevligt folk och så vidare i Tyskland, men när någon gillar ett land så mycket mer än alla andra länder så tror jag att det beror på att någon sorts förälskelse uppstått till följd av åtskilliga besök (här orkar jag inte gå in på de psykologiska aspekterna av fenomenet).

Om jag ska försöka förklara hur den här förälskelsen uppstod i mitt fall så har jag besökt Norge vid 11 tillfällen (att jämföra med de 11 skivor som Kent gett ut):
1. Trondheim början på 1980-talet (en endagstur i samband med en skidresa till Åre) - gav bara ett minimalt och regnigt smakprov av landet (att jämföra med låten Blåjeans, som jag inte riktigt fastnade för ...)
2. Mo i Rana - Nordkapp 1992 (en veckas biltur) - den första gången jag fick se vackra delar av Norge på riktigt och även om jag gillade en hel del av det jag såg hade jag ännu inte kommit till det där "avgudningsstadiet" som inträffar när man börjar inse hur otroligt mycket fint ett land har att erbjuda (skivan Verkligen gick mig också förbi utan att någon magi uppstod)
3. Oslo - Ålesund - Kristiansund - Trondheim 1993 (några dagars biltur) - första gången som jag (i familjens sällskap) gjorde en vandring i de vackra omgivningarna (kring den otroliga Geirangerfjorden); jag tror faktiskt att ett mer aktivt äventyr är nödvändigt för att verkligen börja gilla något (att jämföra med att jag för första gången köpte en skiva med Kent efter att ha gillat singeln "Om du var här")
4. Stockholm - Sognefjorden/Jotunheimen - Sundsvall 1996 (177 mils cykling) - efter en sådan här upplevelse, min första cykelsemester någonsin, börjar verkligen Norge bli en stark del av min identitet; det fanns några oförglömliga upplevelser under den resan, som kom att bli min "bästa resa någonsin" tills jag besökte Sydamerika några år senare (Hagnesta Hill befäste Kent som ett riktigt riktigt bra band - Stoppa mig Juni är fortfarande en passion lika stark som Rondane nationalpark)
5. Trondheim - Geiranger - Femunden 1998 (en veckas bilsemester, då jag ville visa min kärlek till min flickvän) - en biltur till samma ställe som jag besökt tidigare var inte den starkaste upplevelsen, men vi gjorde en jättefin vandring och det är alltid något speciellt att ha med sin käresta på resa (Vapen & Ammunition var inte heller den passion som höjde min Kentkärlek till skyarna - dock fanns det tillräckligt mycket gott för att jag skulle fortsätta att gilla dem starkt)
6. Lofoten 2002 (en veckas paddling tillsammans med en kompis i Norges kanske mest berömda område) - att se något så vackert från vattnet i en aktiv äventyrsform med ett fantastiskt fiske och ett osannolikt bra väder befäste verkligen bilden av Norge som något fantastiskt (och i och med Du & jag döden började jag klassa Kent som världens bästa band)
7. Jotunheimen runt 2004 (mitt hittills enda cykellopp över 43 mil med ca. 4600 meters stigningar) - en resa som förstärktes känslomässigt av att min pappa insjuknade akut i cancer på en rastplats söder om Oslo, varför jag tvingades lämna honom på sjukhus och fullfölja bilresan/cykelloppet på egen hand. Cykellopp är inget för mig, men vädret var fantastiskt under 19 timmars cykling, dag som natt (kan jämföras med Hjärta & smärta, som ger starka känslor på väldigt kort tid)
8. Oslo - Geiranger - Galdhöpiggen/Glittertind - Sognefjorden - Bergen 2007 (en veckas biltur med en kompis) - efter bestigning av Skandinaviens två högsta toppar och besök av Nordens kanske charmigaste stad i superfint väder (vilket det dessvärre inte alltid är i Bergen) började jag nog tro på en gudomlig koppling mellan mig och Norge: tänk att jag alltid får så fint väder här! (Tillbaka till samtiden var en annorlunda men alltjämt skön Kentupplevelse)
9. Lofoten 2010 (två veckors cykling med familj) - för första gången fick jag se hela Lofoten, som enligt min mening har det mest fantastiska landskapet i Europa (på samma sätt som Röd var en smått fulländad blandning av dramatiska och sköna låtar)
10. Nordnorge 2011 (besök hos min far, som efter fjolårets cykling köpt en lägenhet i Harstad) - inte det mest spektakulära besöket, men jag fick ändå se två områden på närmare håll: Senja och Lyngen, två riktigt häftiga upplevelser (En plats i solen hade också guldkorn, såsom Glasäpplen, Ismael och Team building)
11. Nordnorge 2012 (besök hos min far) - innan det här besökte kände jag en stark längtan upp till den underbara vildmarken (ungefär på samma sätt som man längtar och längtar efter datumet då Jag är inte rädd för mörkret äntligen ska släppas)

[Myrpou]

Trondheim är min favoritstad i norden tillsammans med Köpenhamn, fast dåliga saker med Norge är att all mat är dyr och dålig, norrmännen är asglada hela tiden och det är störande som fan. Landskapet är fint men väldigt sällan.
Det här är min erfarenhet av Norge:

[Embrace]

Min allra första fina upplevelse av Tyskland var
mitt besök till (det enade och enastående)
Berlin i början av 90-talet.
Det var definitivt kärlek vid första ögonkastet
med magi i luften och verkligen en helt
oslagbar kontinental stämning.
Precis som mina känslor för L under detta
vårt första underbara 2012 så har
Tysklandsplikten bara ökat.
Nu har jag gjort över trettio besök till
Europas hjärta, hjärna och centrum.
Germanofili är en sann religion.
Ausgezeichnet!

[namokab]

Trondheim är min favoritstad i norden tillsammans med Köpenhamn, fast dåliga saker med Norge är att all mat är dyr och dålig, norrmännen är asglada hela tiden och det är störande som fan. Landskapet är fint men väldigt sällan.
[/IMG]

Man får handla på Rema 1000 för att inte bli pank.
Norrmännen är väldigt nationalistiska, sägs det.
De kanske röstar på Norge bara för att ...

[Laila Marie-Gigi Andersen]

Min allra första fina upplevelse av Tyskland var
mitt besök till (det enade och enastående)
Berlin i början av 90-talet.
Det var definitivt kärlek vid första ögonkastet
med magi i luften och verkligen en helt
oslagbar kontinental stämning.
Precis som mina känslor för L under detta
vårt första underbara 2012 så har
Tysklandsplikten bara ökat.
Nu har jag gjort över trettio besök till
Europas hjärta, hjärna och centrum.
Germanofili är en sann religion.
Ausgezeichnet!

same

LOL ... and I thought I was the only one north of Germany that actually had feelings for this country. Although I must say even if I am half german I'm not as passionate as you are. Don't get me wrong I love my family and the country has a lot to offer; Berlin, food (NOT the Autobahn raststätte waste excuse for food!) and culture. I've been to Berlin 8 times and I still haven't seen all the museums and never mind the art galleries - where do you begin??? - and they've got seriously good taste in cakes!!! But I'm just not as passionate about it

But your country Sweden - not bad, not bad at all! - You've got all this wild nature! I can drive 40 min. west of Helsingborg and lie in bed and hear the Boars running around 'Stugan' - scares the living daylights out of me but I love it!!! And I'm learning to hike on Söderåsen... - I'm danish - that's hiking to me!

[Ett öde värre än döden]

Det finns mycket fin arkitektur, trevligt folk och så vidare i Tyskland, men när någon gillar ett land så mycket mer än alla andra länder så tror jag att det beror på att någon sorts förälskelse uppstått till följd av åtskilliga besök (här orkar jag inte gå in på de psykologiska aspekterna av fenomenet).

Om jag ska försöka förklara hur den här förälskelsen uppstod i mitt fall så har jag besökt Norge vid 11 tillfällen (att jämföra med de 11 skivor som Kent gett ut):
1. Trondheim början på 1980-talet (en endagstur i samband med en skidresa till Åre) - gav bara ett minimalt och regnigt smakprov av landet (att jämföra med låten Blåjeans, som jag inte riktigt fastnade för ...)
2. Mo i Rana - Nordkapp 1992 (en veckas biltur) - den första gången jag fick se vackra delar av Norge på riktigt och även om jag gillade en hel del av det jag såg hade jag ännu inte kommit till det där "avgudningsstadiet" som inträffar när man börjar inse hur otroligt mycket fint ett land har att erbjuda (skivan Verkligen gick mig också förbi utan att någon magi uppstod)
3. Oslo - Ålesund - Kristiansund - Trondheim 1993 (några dagars biltur) - första gången som jag (i familjens sällskap) gjorde en vandring i de vackra omgivningarna (kring den otroliga Geirangerfjorden); jag tror faktiskt att ett mer aktivt äventyr är nödvändigt för att verkligen börja gilla något (att jämföra med att jag för första gången köpte en skiva med Kent efter att ha gillat singeln "Om du var här")
4. Stockholm - Sognefjorden/Jotunheimen - Sundsvall 1996 (177 mils cykling) - efter en sådan här upplevelse, min första cykelsemester någonsin, börjar verkligen Norge bli en stark del av min identitet; det fanns några oförglömliga upplevelser under den resan, som kom att bli min "bästa resa någonsin" tills jag besökte Sydamerika några år senare (Hagnesta Hill befäste Kent som ett riktigt riktigt bra band - Stoppa mig Juni är fortfarande en passion lika stark som Rondane nationalpark)
5. Trondheim - Geiranger - Femunden 1998 (en veckas bilsemester, då jag ville visa min kärlek till min flickvän) - en biltur till samma ställe som jag besökt tidigare var inte den starkaste upplevelsen, men vi gjorde en jättefin vandring och det är alltid något speciellt att ha med sin käresta på resa (Vapen & Ammunition var inte heller den passion som höjde min Kentkärlek till skyarna - dock fanns det tillräckligt mycket gott för att jag skulle fortsätta att gilla dem starkt)
6. Lofoten 2002 (en veckas paddling tillsammans med en kompis i Norges kanske mest berömda område) - att se något så vackert från vattnet i en aktiv äventyrsform med ett fantastiskt fiske och ett osannolikt bra väder befäste verkligen bilden av Norge som något fantastiskt (och i och med Du & jag döden började jag klassa Kent som världens bästa band)
7. Jotunheimen runt 2004 (mitt hittills enda cykellopp över 43 mil med ca. 4600 meters stigningar) - en resa som förstärktes känslomässigt av att min pappa insjuknade akut i cancer på en rastplats söder om Oslo, varför jag tvingades lämna honom på sjukhus och fullfölja bilresan/cykelloppet på egen hand. Cykellopp är inget för mig, men vädret var fantastiskt under 19 timmars cykling, dag som natt (kan jämföras med Hjärta & smärta, som ger starka känslor på väldigt kort tid)
8. Oslo - Geiranger - Galdhöpiggen/Glittertind - Sognefjorden - Bergen 2007 (en veckas biltur med en kompis) - efter bestigning av Skandinaviens två högsta toppar och besök av Nordens kanske charmigaste stad i superfint väder (vilket det dessvärre inte alltid är i Bergen) började jag nog tro på en gudomlig koppling mellan mig och Norge: tänk att jag alltid får så fint väder här! (Tillbaka till samtiden var en annorlunda men alltjämt skön Kentupplevelse)
9. Lofoten 2010 (två veckors cykling med familj) - för första gången fick jag se hela Lofoten, som enligt min mening har det mest fantastiska landskapet i Europa (på samma sätt som Röd var en smått fulländad blandning av dramatiska och sköna låtar)
10. Nordnorge 2011 (besök hos min far, som efter fjolårets cykling köpt en lägenhet i Harstad) - inte det mest spektakulära besöket, men jag fick ändå se två områden på närmare håll: Senja och Lyngen, två riktigt häftiga upplevelser (En plats i solen hade också guldkorn, såsom Glasäpplen, Ismael och Team building)
11. Nordnorge 2012 (besök hos min far) - innan det här besökte kände jag en stark längtan upp till den underbara vildmarken (ungefär på samma sätt som man längtar och längtar efter datumet då Jag är inte rädd för mörkret äntligen ska släppas)

Vad poetiskt skrivet (med anknytningen till Kent-skivorna) och intressant att läsa
Kentforumet är som bäst när folk törs vara lite personliga