Förklara dig!

[Ett öde värre än döden]

Eller hur attraktiv man plötsligt kan bli i andras kvinnors ögon, bara för att man håller på att gå ur ett förhållande och himlastormande in i ett annat.

[-hulda-]

Man utstrålar ju något (eller så är det bara feromoner) när man är förälskad som fler vill ta del av...

[Jena]

Kent är bra på att fånga ens känslor. Jag kan lägga till lilla egot till listan. E:s mor bidrog med Taxmannen. Snart har vid en EP. Sedan har vid ju det här med hur folk rör sig också ...


Du älskar allt det lilla överallt. Jo, även här har man svårt att veta hur andra uppfattar ens rörelser. Sättet att prata kanske avslöjar något. Man kan även känna sig sexig när man går... :P

Fortsätter vi så här, kan vi kanske ge ut en skriven publikation; "Frusen musik & Stelnade ackord - Forumiternas sällsamma betraktelser av sina känslor och sina liv, speglade i Ljuset av Kents musik".

..känner mig dock en smula tveksam till om det skulle uppskattas av Bandmedlemmarna .

[namokab]

Fortsätter vi så här, kan vi kanske ge ut en skriven publikation; "Frusen musik & Stelnade ackord - Forumiternas sällsamma betraktelser av sina känslor och sina liv, speglade i Ljuset av Kents musik".

..känner mig dock en smula tveksam till om det skulle uppskattas av Bandmedlemmarna .

Fin titel. Tror inte Kent skulle ha något emot det.
Däremot skulle de kanske inte köpa verket.
Vid får jobba vidare på det konceptet iaf...

[Laila Mari-Gigi Andersen]

Är identiteten helt enkelt viktig för vårt sökande efter mening?

En annan sida av det här är att man ibland blir motsägelsefull - att man stör sig på något fenomen men inte alls på ett annat fenomen som är helt jämförbart. Det kan vara rätt intressant att få perspektiv på sitt eget beteende.

Apropos "perspektiv på eget beteende" - då har jag ett dilemma. Tror jag.
Jag tror inte att det kommer att överraska någon här vilket block jag tillhör politiskt. Och jag har alltid stått stenhårt på solidaritet - i fråga om samhället som helhet. Men på sistone har jag varit tvungen att revidera min uppfattning av mig själv, jag har handlat annorlunda än jag hade trott - eller kanske inte, jag vet ju hur jag är...
Jag har bara nyligen börjat reflektera över detta, eftersom jag började arbeta i en offentlig skola (- och jag är bestört över den relativt stora mängd orörliga kollegor och det tunga, tunga systemet.)
Jag kan t.ex. inte tänka mig ett samhälle utan fackföreningar.
Jag kan inte tänka mig ett samhälle utan att staten tar hand om dem som behöver det

Men om vi nu rör oss från makro till micro-plan...
Riktigt många av eleverna i en av mina klasser gjorde INTE deras läxor och en dag jag fick nog och sa "Nu er det nok!" Jag kommer att skriva hem varje gång ni "glömmer" antingen läxor eller böcker. Jag handlar! Som sagt så gjort.
Men . . . Vi är tre kontaktlärare i denna klass - ett team. Så jag berättade om det för en av teamet ...tre dagar senare kom hon tillbaka till mig "Jag tycker att vi bör organisera detta, så vi borde göra en bok där vi markerar de eleverna som inte har gjort deras läxor och sen varje fredag skriver vi till föräldrarna"... *suck*... och jag var typ "Okej, du kan göra på det sättet, om du vill. Jag tänker inte göra det, eftersom jag måste agera genast annars glömmer jag bort det"

Hon tycker att vi borde ha en enad front mot barnen och jag håller med, men i min version av "enad front" behöver vi inte att säga samma saker, gör samma saker och bla,bla,bla...
Sen tycker hon inte att vi "delar" (pratar med varandra) nog i vårt team, så nu måste vi ha ett teammöte varje torsdag och "dela", även om vi inte har något att prata om. Så himla ineffektivt !! Mitt liv är för kort för sånt!

Jag bryr mig inte om, när nån säger vad jag ska göra, jag kommer aldrig göra något som krockar med min integritet.
Och för att vara ärlig, om jag inte gillar det där jag är, kommer jag hitta någon annanstans att arbeta. Eftersom min arbetsplats eller mitt arbete inte definierar mig som person!

Men hur kan jag förvänta mig av samhället (aka. alla andra människor) att vara social och bry sig, när jag inte är det ift mitt arbeta? Jag har ännu inte listat ut det här, vart lämnar det mig? Är jag den jag trodde att jag var?

Eller kan jag ha både en stark social övertygelse för samhället och samtidigt vara extremt självständig på ett personligt plan?



Och ja, vår identitet är viktig i vår strävan efter mening, eftersom vi speglar oss i vår omvärld. Varje gång vi interagerar med någon annan är det som att hålla upp en spegel. Våra handlingar avspeglas i den andra personen och därmed blir vår identitet viktig eftersom vi ju gärna vill gilla vad som reflekteras tillbaka till oss.