Jockes "sch"-ljud

[Ingen Referens]

Nu vet jag att jag är lite idiot för att ens göra en post om detta, MEN... det kan inte hjälpas.

Som Västgöte uttalar jag ofta "sl" som "schl". Exempel: Sluta - Schluta, Släcka - Schläcka, Slå - Schlå.
Jocke borde rimligen inte göra det, eftersom han pratar riksvenska-ish (notera ISH), men ändå:

Isis & Bast
Jag mötte en man som sa att spelet var schlut...

LSD, Någon
Folk börjar schlåss i trängseln...

Däremot:

Vi kan väl vänta tills imorgon
Du och jag kan slåss om en plats i solen

+ en hel massa andra exempel

Teori 1: Jag har bara fått för mig att det låter som "schluta" och "schlåss"
Teori 2: Berg har en ombytlig dialekt
Teori 3: Något med inspelningen gör att det låter som "sch"
Teori 4: Jag behöver skaffa mig ett liv (kan appliceras på samtliga ovanstående)
Någon?

[förgätmigej]

Det har väl att göra med att ordet innan slutar med "r" och ordet efter börjar med "s", och att man ofta drar ihop de bokstäverna till ett "sch"-ljud?

[Andy_J]

Äsch, De schka ju vah lite schlappt, löscht och ledigth nuförtiden =)

[Oktjabrj]

Det har väl att göra med att ordet innan slutar med "r" och ordet efter börjar med "s", och att man ofta drar ihop de bokstäverna till ett "sch"-ljud?

^^^^^^This

[Ingen Referens]

Det har väl att göra med att ordet innan slutar med "r" och ordet efter börjar med "s", och att man ofta drar ihop de bokstäverna till ett "sch"-ljud?

Du har givetvis helt rätt, nu slipper jag ligga och vända på mig nätterna igenom för att söka svar på denna existentiella fråga!

[HamphusKjellman]

Ja detta har, i brist på bättre ord, stört mig sedan jag hörde Järnspöken ("trots att loven är schlut"). Hoppas att det bringas någon klarhet i detta mysterium!

[Ingen Referens]

Ja detta har, i brist på bättre ord, stört mig sedan jag hörde Järnspöken ("trots att loven är schlut"). Hoppas att det bringas någon klarhet i detta mysterium!

Precis som förgätimigej sa är det förmodligen kombinationen av att man har ett ord som slutar på "r" följt av ett som börjar på "s", som gör att man får det ljudet
...börjar slåss...
...var slut...
...är slut...

[Fast Forward]

Ja detta har, i brist på bättre ord, stört mig sedan jag hörde Järnspöken ("trots att loven är schlut"). Hoppas att det bringas någon klarhet i detta mysterium!

Den där är ju dock rätt tydligt, som andra här redan nämnt: när man uttalar r:et i slutet på föregående ord blir det automatiskt att man hamnar i ett "sch-ljud" när nästkommande ord börjar på S. I Järnspöken blir det ju extra tydligt i och med att Jocke verkligen artikulerar "är", istället för att som i talspråk säga "trots att loven é slut".

[Det är tårar]

Nu är ju den här tråden JÄTTE-gammal men jag kan inte låta bli att ta upp det igen. det här har stört mig så mycket, när Jocke sjunger:
Jag mötte en man som sa att spelet var schlut... och trots att loven är schlut

jag tycker inte att han gör det när han sjunger live, så det kanske har med inspelningen av sången på nåt sätt. jag håller med det flera av er har skrivit tidigare att man liksom sätter ihop orden när ordet innan slutar på r, men man kan ju ändå uttala ordet "slut" med ett tydligt s. Jocke brukar ju uttala extremt tydligt i många andra låtar, så jag har hängt upp mig lite på dessa sch-ljud....

[tobbe non stop]

Det är bara vi skåningar som kan uttala kombinationen rs i ord. Stockholmare säger till exempel "böschkusch" och "köttfäsch"

[Anx]

Det är bara vi skåningar som kan uttala kombinationen rs i ord. Stockholmare säger till exempel "böschkusch" och "köttfäsch"

Tss... det där ska vi slåss om nån gång!

Men jag som är stockholmare säger också schluta ibland, det bara blir så när man är lite trött, kanske inte lika utpräglat som en västegöte dock.