Jag tycker ofta man glömmer bort trumspelandet på Kents plattor.
Det är alltid snyggt, tight och varierat på ett sätt som lyfter låtarna en bra bit extra till de höga nivåer Kent allt har. Och jag uppfattar det ofta spelat även när det är lätt att tro att det är programmerade trummor. Snygga, svängiga komp med rytmdetaljer som inte alltid läggs märke till men garanterat är viktiga för låtarnas känsla och "hållbarhet".
Jag tänker historiskt på tex låtar som Vals för Satan(särskilt slutet), Elefanter, Ensam lång väg hem, Hjärta, Sjukhus, Ensammast i Sverige, 400 slag, Max 500, Mannen i den vita hatten, Ruta 1, 999 osv osv osv...
Tigerdrottningen är inget undantag, här briljerar Markus bitvis.
Vad har ni för favoritmoments gällande trummorna här? Fills, komp etc?
För mig:
- Mirage - Virveln i utgångarna ur verserna och refrängerna + pukorna i verserna
- Skogarna - pukkompet genom hela låten
- La Belle Epoque - för mig är det på många vis trummorna som gör låten så bra
- Svart Snö - snyyyggt komp, älskar variationerna på baskaggen. Det finns ett tillslag som lagts till enbart i var 4e(eller något) takt som jag inte upptäckte förrän sent, men som jag inser driver på mer än man förstår innan.
- Innan himlen faller ner - kompet genom hela låten är väääldigt snyggt, känns centralt för att låtens karaktär och att den är så bra. Slutet är med snyggt.
- Din enda vän - Tillslagen som går tillsammans med pianot + Virvelfillet in i andra refrängen - snyggt!!
- Den andra sidan - Det återkommande virvelfillet i verserna, ssååååå viktigt för låten + rullande driviga kompet i hela slutet av låten, underbart!!