Hur kan den här bortglömda men ack så underbara låten inte ha en egen tråd!?

Lyssnade på den (och hela Hagnesta Hill) idag för första gången på länge. När jag kommer till nästa sista spåret slås jag av hur oerhört välkomponerad och fulländad låten är. Bara texten i sig förmedlar den där starkt melankoliska, men ändå hoppfullt konstaterande känslan som är Kent när de är som allra bäst.

Jag tror stycket "men jag är den enda du har, dina vänner har glömt dig och jag tror att du glömt vem du var" och hela sättet det sjungs på är så mycket Kent det bara kan bli - helt fantastiskt vackert.

Nu när karriären ska summeras, Insekter är helt klart en bortglömd och underskattad låt!