Jag sitter här med nåt märkligt typ av förhandsutskick av Tillbaka till samtiden och tyvärr måste jag säga att jag är extremt besviken.
Den nerv, svärta och hunger som brukar finnas på Kents skivor saknas.
Texterna består av de ord som vi hört tusentals gånger på de senaste skivorna; Döden, rosor i olika färger osv.
Produktionen är klädd i en mer dansant approach mest för att dölja bristen på engagemang.
Den som liknar denna vid Depeche Mode kan inte sin Depeche historia.
I mina öron låter det mer The Ark än Depeche Mode.
Låten Ingenting är överlägset bästa låt på skivan, och den har man ju tröttnat på för ett bra tag sedan.
Ledsen vänner: Sänk era förväntningar.