Jag blev också lite besviken först på att låten liksom aldrig kom igång och att något fattades. Sen kom jag på att ett för stort och pampigt slut kanske skulle paja lite av låtens charm. Sen att låten långsamt fejdar ur till tystnad och vad som låter som ubåtsljud är ju grymt spökligt och snyggt imo!
Senast redigerat av lekamen den 2007-10-26 klockan 02:50.
Våga konfrontera/utmana dina fördomar och rädslor så blir allt sjukt mycket roligare
Jag blir inte alls ledsen av den här låten, förmodligen för att jag alltid reagerar med ilska när folk tycker synd om sig själva. Tur att Jocke sjunger så coolt, ironiskt liksom. Så väljer jag att uppfatta det i alla fall... Och ja, jag gillar (så klart) låten! Speciellt vindljuden på slutet. Är det de som omtalas i intervjun i Café, de som är autentiska ljud från en storm vid Allaire? Dyker väl förresten upp i någon annan låt också, minns inte vilken just nu.
............. låt mig behålla det här, det kan väl jag vara värd............
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
Fan, inte tänkt på detta förrän nu. Men detta är Kent's längsta låt va?
Ahhhhhhhh....
Vem var det som dog?
Det var väll Sven Nord?
Vem fan är Sven Nord?
Det ordnar sig nog.
Roliga Missuppfattningar
Årets Tråd Alla Kategorier
Våga konfrontera/utmana dina fördomar och rädslor så blir allt sjukt mycket roligare
Nej usch! Det där vindljudet på slutet är äckligt! Annars en mycket bra sång, fast just som en del här tidigare skrev så uppnår den aldrig någon höjdpunkt; det är liksom bara vers på vers, förutom mellanspelet då...
En elakhet som blir den ultimata komplimangen
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
Jag tycker som så här att det hade varit typiskt kent att köra en lugn början på låten och sedan fem minuters ös. Därför är det förståeligt att de gör något annat den här gången.
Låt dom komma nu
Lyssnade på låten för första gången idag. Jag vet inte, jag har inte haft några förväntningar alls på skivan, har inte velat lyssna förrän den rätta känslan infaller sig. Men sen struntade jag i det och satte bara på skivan medan jag höll på att surfa och koncentrera mig på massa annat och jag kände hur jag successivt blev mer och mer sentimental - märkte det inte först.
Tänk, det slår aldrig fel, lyssnade på låten flera gånger och letade samtidigt upp texten på nätet och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Den här låten känns väldigt kent, men ändå inte. Den är speciell, mäktig i sin kalla tillbakadragenhet.
Men det slår aldrig fel - Jockes röst får det att vrida sig i bröstet på mig, nästan precis varje gång.
Senast redigerat av meneca den 2007-11-27 klockan 01:24.