Jag tycker ändå att det är mycket mer fart i detta album än just de två ovannämnda låtarna.
Den enda som man kan jämföra är Sömnen i så fall.
Den har den där trötta rösten som Gummiband har.
Men jag vet inte, LSD Någon utvecklar sig till en låt med drag i, väldigt mycket drag skulle jag vilja säga.
Exakt samma med Elefanter.
Columbus tycker jag är en "fet ballad", precis som Utan dina andetag, och jag ser inte dom som lugna låtar faktiskt.
Ensammast i Sverige är lugn, men trummorna gör att den får mer fart än andra låtar.
Så Sömnen är den enda jag vill säga är lik just de två ovannämnda låtarna.
För du kan inte påstå att Gummiband & Att presentera ett svin är lika till exempel Elefanter eller Columbus etc.
Jag är oense med dig på den här punkten.
Och att du säger (ungefär halva plattan alltså) så måste du väl skämta(?)
11 låtar = 5½ låtar skall alltså vara lugna. Och om man räknar som jag gör så blir det endast 2½ (om man ska räkna Elefanter & Lsd någon som "halvlugna" låtar).
Så halva skivan är det inget snack om, där överdriver du enormt.
Det är en ovanligt partyvänlig skiva som kent gjort, tillsammans med Hagnesta Hill känns den som deras mest partyvänliga skiva.
Men men, man kan inte jämföra de flesta låtarna på denna skiva med Gummiband & Att presentera ett svin, sådeså.
Tack för mig.