What about Hill?

[Enskadaredanskedd]

Allt som kent någonsin skrivit har med ensamhet & utanförskap att göra. (Det allra mesta i varje fall)

jag uppfattar det mer som att någon blickar tillbaka över sitt liv..

Det tänkte jag också mest faktiskt.

[mq4]

Allt som kent någonsin skrivit har med ensamhet & utanförskap att göra. (Det allra mesta i varje fall)

Jo, visst är det så. Men med just Hagnesta Hill är det mer... påtagligt. Jag är dålig på att beskriva det, det är bara en känsla jag får, att skivan personifierar ensamheten så perfekt.

[Getglass.]

Fast alla låtar på skivan tycker jag verkligen inte handlar om utanföskap (även om många gör det). "Och du är som jag när du dansar" är t.ex. en textrad som handlar om det precis motsatta, där känner man ju mer samhörighet. Att sätta ett tema på skivan tycker inte jag känns så riktigt, alla låtar, alla små textrader är olika. För mig beskriver dom mer livet, och olika känslor och upplevelser som man stöter på då och då. Men om man ska sätta "tema" på skivan så gillar jag den med att det är nån som ser tillbaka på sitt liv...

[Kevlarsjälen_]

Fast alla låtar på skivan tycker jag verkligen inte handlar om utanföskap (även om många gör det). "Och du är som jag när du dansar" är t.ex. en textrad som handlar om det precis motsatta, där känner man ju mer samhörighet. Att sätta ett tema på skivan tycker inte jag känns så riktigt, alla låtar, alla små textrader är olika. För mig beskriver dom mer livet, och olika känslor och upplevelser som man stöter på då och då. Men om man ska sätta "tema" på skivan så gillar jag den med att det är nån som ser tillbaka på sitt liv...

Om man bara tar random textrader från ett album så kan man ju få det till vad som helst, utanförskapen t.ex. är väl mer ett helhetsintryck.
Förresten, vore ju konstigt om albumet 'Hagnesta Hill' inte innehöll tillbakablickar ;-)

[Excellente]

Jag har fått för mig att den följer en persons liv. Från födsel till död. Det känns som att slutet i Visslaren kännetecknar slutet på livet. Skriver några citat som får mig att tänka som jag gör. Grymt tema om det nu är så som jag tror. Har gillat denna skivan bäst sen den släpptes.

"Går jag före i kön, återuppfinner mitt liv"
"Så nära det bränns, jag är äntligen här"
- Kungen är död

"Svag så skakar mina ben"
"Som om jag bryr mig" - typisk tonårsrevolt
- Revolt III

"Det är mars jag fyller år"
"Det här är början på en ny tid"
- Ett tidsfördriv att dö för

"Jag skrek med målbrottsröst jag hatar er
som barn var jag grym"
- Stoppa mig juni

En himmelsk drog tolkar jag som en tillbakablick i livet
"Jag såg en bild från mitt åttiotal" osv

"Det är över nu
Och jag som aldrig gillat nostalgi"
Stanna hos mig

"Jag drömde om en barndomsvän igår"
Cowboys

"När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?"
Börjar tänka på åldern i Berg&Dalvana

"Jag har blivit äldre,saknar glöd
men det rår jag inte för..."
Visslaren

Väldigt bra post... Gillar tolkningen. Kan man säga att Hagnesta Hill berättar om ett liv präglat av utanförskap, ensamhet och otillräcklighet men med små gnistor (Musik non stop) av tillhörighet och "glädje"?
Man skulle ju även kunna tänka sig Kevlarsjäl som kärleken som tar sig in i den tragiska själens liv. Beskyddaren skulle kanske kunna handla om någon slags medelålderskris "Jag ville vara speciell, jagad smal & glansigt blek ", där man känner av "stagnationen" i livet, att man inte uträttat något speciellt eller meningsfullt. De obetalbara raderna "Se hur cyniska vi blev, hur patetiska vi var" i Insekter skulle kunna tyda på en viss bitterhet hos en gammal människa.

Lite off topic måste jag säga att jag alltid sett "Beskyddaren" lite som en pik till vetenskapen och dess "religösa" makt i dagens samhälle.
"Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte jag"

En annan intressant sak att utforska vore om de engelska låtarna (som inet gjordes på svenska) också följer samma tema, om det kanske finns någon textrad som skulle platsa i "samlingen". Har faktiskt inte hört den/dem...

[Impulser]

Jävligt tung skiva.
Det är faktiskt det album som satt mest spår i mig av allihop. Kan inte lyssna på en enda sång från HH utan att känna mig berörd till tusen.
Tror också att det är en livsskildring, från barnaben till ålderdom, men med ganska mycket fokus på ungdomen/tonåren och all skit man ofta genomgår då.
Olycklig kärlek (Kevlarsjäl)
Dåligt självförtroende, utseendefixering & ideal(Ett tidsfördriv att dö för)
Aggressioner och viljan att förändra och förbättra (Revolt III]