Jocke Berg, sångare i Kent. Foto: Wiriden Jan
Anders Nunstedt: "Vackert, Kent"
Kent
Strömvallen, Strömstad.
Publik: 5000.
Supersommar, någon?
I går delade två av livesommarens allra största och populäraste artister scen för första gången. Håkan Hellström och Kent sammanstrålade i Strömstad. I dag är det dags igen i Eskilstuna.
"En fantastisk dubbelkonsert", konstaterar Expressens musikredaktör Anders Nunstedt.
Och förklarar den klassiska duellen oavgjord.
Vinnaren är - publiken.
Ja.., var ska man börja?
Underligt nog känns det mest logiskt att ta det från slutet. Från den avslutande "Mannen i den vita hatten", med ny stenhård text - igen! - om sex, sprit och knark som känns ända in i märgen. Eller om det är ända in i själen.
Kents finalnummer är hårdare och vackrare än någonsin. Under sex sju minuter tömmer de sig på allt, och ringar samtidigt in sig själva - just där och då starkare och bättre än någonsin.
Resan dit är en resa i Kents alla ansikten.
Det börjar väldigt retro. Med foten på distpedalerna och käkarna sammanbitna. Det är det gamla signalementet på Kent, men den nya fantombilden är bättre:
Först disco. "Ingenting", "Vy från ett luftslott" och "Kärleken väntar" är tre neonblinkande klimaxer på raken.
Sedan synt. "Lsd, någon?", "Generation Ex" och den magnifikt snyggt omarrangerade "Om du var här" - som närmar sig fransk trance innan den pulserat färdigt.
Efter de karamellerna är man slagen till marken. Av Sami Sirviös exakta slingor, Jocke Bergs tuffa Dave Gahan-moves och bandets förmåga att finna nya maffiga versioner på sina klassiker.
Det svackar till - ibland - men jag är ändå djupt imponerad.
Kent 2008 är inte bara det snyggaste som går att se den här sommaren, det är bland det bästa landets vassaste rockorkester presterat.
Av Anders Nunstedt
Källa.