Från Martin Roos twitter- kent & cafe.
Exclusiv bilder och historier från inspelning i Frankrike.
Kent i Café
Från Martin Roos twitter- kent & cafe.
Exclusiv bilder och historier från inspelning i Frankrike.
coloursatnight
Jag kan säga att det inte var direkt mycket till läsning. Sju bilder och lite roliga anekdoter från Frankrike.
Här har ni artikeln, jag skannade den precis:
Läsningen var ju inte direkt värd 59 spänn men det var ändå roligt att se lite exklusiva bilder från Studios la Fabrique och några anekdoter från Kentarna, i alla fall.
Tack, Edvin! Speciellt från oss som är utomlands!
coloursatnight
Jag kan av någon anledning inte få upp sidorna och har ingen som helst möjlighet att få tag på ett exemplar av tidningen, skulle inte någon vänlig själ kunna tänka sig att skriva vad som står i artikeln i ett inlägg?
tala om vem du är denna gången
Jag kan skicka bilderna i ett epost till dig, eller om du vill vänta en lite stund, just nu översätter jag texten till engekska (för engelska del av forumet), och du kan läsa det där, i engelska, självklart!
Senast redigerat av stjärnor den 2012-03-20 klockan 19:49. Anledning: spelling!
coloursatnight
You owe me big time.
Musik non stop!
Nattsudd, "paniktexter" och storslagen rock. I studion med kent på franska Rivieran.
En stor svartvit bild på en replokal med texten:
Rymd och rytm
Sami Sirviö berättar:
"På morgonen låste vi in Markus (Mustonen) i trumladan, där han skapade de största ljuden mänskligheten har hört. På kvällen fick vi leta med ljus och lykta efter honom bland all bråte. Man hörde bara "Ni hittar mig aldrig!"
En bild tagen genom en ruta på Jocke med hörlurar och en mikrofon, mitt i sång. Svartvit.
Text:
Tidigt sångpålägg
Martin Sköld berättar:
"Jocke sjunger. Med tanke på att det är ljust så får jag för mig att detta är uppstarten på en ny låt. Ofta gjorde Jocke en skiss-vox (demosång - Cafés anm) först. Sedan kunde han koncentrera sig på att bara spela gitarr."
Från Rolling Stones dekadenta tillvaro i Villefranche-sur-Mer till David Bowies kreativa pånyttfödelse i Berlin - rockstjärnor har i alla tider älskat att gå i exil.
När kent i November 2011 - efter att under hösten repat in sina nya låtar - valde att lämna landet föll valet på Frankrike.
Närmare bestämt Studios la Fabrique, en före detta lantgård från sekelskiftet, vid Rivieran. Belägen i Saint-Rémy de Provence (hemort för Nostradamus och även platsen där Vincent van Gogh valde att lägga in sig på behandlingshem) bjuder gården på mer än en modern inspelningsstudio. Känn bara på detta: 12 rum, en park, en pool, åsnor(!), hela 200 000 vinylskivor, 30 000 filmer och tusentals böcker. En lång väg från bandets studio i Älvsjö, den famösa Psykbunkern.
"Vi ville göra en samling sånger där bara de bästa melodierna platsade. Stolt, hoppfull och befriad (nåja, nästan) från självömkan. Vi ville återigen använda oss av den enhet vi är när vi spelar in magiska låtar tillsammans i ett rum. Ni kommer älska det!" skrev bandet på sin sajt vid hemkomsten.
Den 20 april (25 april Thim anm) släpps det efterlängtade slutresultatet: Jag är inte rädd för mörkret.
Redan nu kan Café, som första tidning, visa exklusiva bilder från inspelningen. Dessutom berättar bandmedlemmarna själva om albumet och tiden i Frankrike.
En svartvit bild på en akustisk gitarr ovanpå en bok med nerskrivna texter (låten "jag ser dig" skulle det kunna vara)
Text:
Inspiration, gåshud och magiska gitarrer
Jocke Berg berättar:
"Vi vill gärna få er att tro på gåspennor och den gudomliga inspirationen. Men när man skrivit nåt som man tycker om tänker man snarare: 'Satan, där hade jag tur'. Och det är inte falsk blygsamhet.
Det bästa med att spela i ett bra band är de där gångerna då summan blir enormt mycket större än delarna och man för sitt liv inte kan begripa hur det gick till. Man bara sitter där med jordens gåshud och ler som en idiot i ett fåfängt hopp om att varje låt/tagning ska bjuda på en ny oväntad high.
Men gitarren på bilden är magisk. En Martin 000-42. Vilken klang!"
En bild på en fuderande Markus, ståendes framför ett bord, lite hängande på det, med en ölflaska framför sig. Färg.
Text:
Skenet bedrar: inspelningar präglas aldrig av lugn och ro
Jocke Berg berättar:
"Man kan lätt förledas att tro att skiinspelningar är stora, viktiga projekt som utförs av allvarssamma människor med pannan i djupaveck. Problemlösningar och världshavsstora känslor. Vi som spelar in musik och de som säljer den åt oss vill gärna få er att tro på det.
Det är givetvis inte sant.
Skivinspelningar ä mest fylldav förvirring, vinflaskor, lösa skisser, oplanerade infall, många skratt, miljarder axelryckningar och jag-har-ingen-aning-kommentarer. När nåt blir riktigt bra beror det mest på ren tur och lyckade misstag. Och på att man inte lyckas förstöra den ecentuella känsla man fångat med sextusen meningslösa pålägg.
Förövrigt har jag ingen aning om vad Markus tänker på här. Troligen läser han en text som jag precis panikat ihop..."
En bild på Sami och Martin (antar jag) i några läskiga/roliga ögon dom ritat och satt framför sina egna. Skojfrisk bild, svartvit.
Text:
Sena nätter på Rivieran
Markus Mustonen berättar:
"Man tar seden dit man kommer. Franskt nattsudd på mycket hög nivå."
Bild på en massa Moog Voyager i rött sken.
Text:
En 40-årspresent som får marken att skaka
Martin Sköld berättar:
"När jag fyllde 40 år gav jag mig denna i present. Det är en Moog Voyager. Styrkan i denna maskin ligger inte i att den sänder ut laserstrålar som man kan to är på bilden. Den kan få marken att skaka."
Och sista bilden på en svartvit Martin som är mitt inne i ett flow med två maraccas i högerhanden.
Text:
Martins maraccas
Sami Sirviö berättar:
"Efter 20 år bakom basen upptäckte Martin maraccas. Dagarna i ända gick han runt och rasslade samtidigt som han sjöng "Dojdodooa!"."
Spana in http://cafe.se/kent/ så kan du se bilden på Jocke och läsa lite
(Trådlöst tangentbord och trött=eventuella stavfel)
Senast redigerat av Thim den 2012-03-20 klockan 20:20.
Tack Thim!
"Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet."
Göran Zachrisson
Får ingen fram sidorna nu längre alltså? För mig funkar det, nämligen.
Funkar för mig. Tack så mycket! Ska läsa det nu..Ursprungligen postat av Edvin_747
Och du log genom fräknarna
Med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Funker fjell ja! Takker!
Jag tackar så hjärtligt, superschysst av dig att ta dig tiden!
You owe me big time.
Musik non stop!
Nattsudd, "paniktexter" och storslagen rock. I studion med kent på franska Rivieran.
En stor svartvit bild på en replokal med texten:
Rymd och rytm
Sami Sirviö berättar:
"På morgonen låste vi in Markus (Mustonen) i trumladan, där han skapade de största ljuden mänskligheten har hört. På kvällen fick vi leta med ljus och lykta efter honom bland all bråte. Man hörde bara "Ni hittar mig aldrig!"
En bild tagen genom en ruta på Jocke med hörlurar och en mikrofon, mitt i sång. Svartvit.
Text:
Tidigt sångpålägg
Martin Sköld berättar:
"Jocke sjunger. Med tanke på att det är ljust så får jag för mig att detta är uppstarten på en ny låt. Ofta gjorde Jocke en skiss-vox (demosång - Cafés anm) först. Sedan kunde han koncentrera sig på att bara spela gitarr."
Från Rolling Stones dekadenta tillvaro i Villefranche-sur-Mer till David Bowies kreativa pånyttfödelse i Berlin - rockstjärnor har i alla tider älskat att gå i exil.
När kent i November 2011 - efter att under hösten repat in sina nya låtar - valde att lämna landet föll valet på Frankrike.
Närmare bestämt Studios la Fabrique, en före detta lantgård från sekelskiftet, vid Rivieran. Belägen i Saint-Rémy de Provence (hemort för Nostradamus och även platsen där Vincent van Gogh valde att lägga in sig på behandlingshem) bjuder gården på mer än en modern inspelningsstudio. Känn bara på detta: 12 rum, en park, en pool, åsnor(!), hela 200 000 vinylskivor, 30 000 filmer och tusentals böcker. En lång väg från bandets studio i Älvsjö, den famösa Psykbunkern.
"Vi ville göra en samling sånger där bara de bästa melodierna platsade. Stolt, hoppfull och befriad (nåja, nästan) från självömkan. Vi ville återigen använda oss av den enhet vi är när vi spelar in magiska låtar tillsammans i ett rum. Ni kommer älska det!" skrev bandet på sin sajt vid hemkomsten.
Den 20 april (25 april Thim anm) släpps det efterlängtade slutresultatet: Jag är inte rädd för mörkret.
Redan nu kan Café, som första tidning, visa exklusiva bilder från inspelningen. Dessutom berättar bandmedlemmarna själva om albumet och tiden i Frankrike.
En svartvit bild på en akustisk gitarr ovanpå en bok med nerskrivna texter (låten "jag ser dig" skulle det kunna vara)
Text:
Inspiration, gåshud och magiska gitarrer
Jocke Berg berättar:
"Vi vill gärna få er att tro på gåspennor och den gudomliga inspirationen. Men när man skrivit nåt som man tycker om tänker man snarare: 'Satan, där hade jag tur'. Och det är inte falsk blygsamhet.
Det bästa med att spela i ett bra band är de där gångerna då summan blir enormt mycket större än delarna och man för sitt liv inte kan begripa hur det gick till. Man bara sitter där med jordens gåshud och ler som en idiot i ett fåfängt hopp om att varje låt/tagning ska bjuda på en ny oväntad high.
Men gitarren på bilden är magisk. En Martin 000-42. Vilken klang!"
En bild på en fuderande Markus, ståendes framför ett bord, lite hängande på det, med en ölflaska framför sig. Färg.
Text:
Skenet bedrar: inspelningar präglas aldrig av lugn och ro
Jocke Berg berättar:
"Man kan lätt förledas att tro att skiinspelningar är stora, viktiga projekt som utförs av allvarssamma människor med pannan i djupaveck. Problemlösningar och världshavsstora känslor. Vi som spelar in musik och de som säljer den åt oss vill gärna få er att tro på det.
Det är givetvis inte sant.
Skivinspelningar ä mest fylldav förvirring, vinflaskor, lösa skisser, oplanerade infall, många skratt, miljarder axelryckningar och jag-har-ingen-aning-kommentarer. När nåt blir riktigt bra beror det mest på ren tur och lyckade misstag. Och på att man inte lyckas förstöra den ecentuella känsla man fångat med sextusen meningslösa pålägg.
Förövrigt har jag ingen aning om vad Markus tänker på här. Troligen läser han en text som jag precis panikat ihop..."
En bild på Sami och Martin (antar jag) i några läskiga/roliga ögon dom ritat och satt framför sina egna. Skojfrisk bild, svartvit.
Text:
Sena nätter på Rivieran
Markus Mustonen berättar:
"Man tar seden dit man kommer. Franskt nattsudd på mycket hög nivå."
Bild på en massa Moog Voyager i rött sken.
Text:
En 40-årspresent som får marken att skaka
Martin Sköld berättar:
"När jag fyllde 40 år gav jag mig denna i present. Det är en Moog Voyager. Styrkan i denna maskin ligger inte i att den sänder ut laserstrålar som man kan to är på bilden. Den kan få marken att skaka."
Och sista bilden på en svartvit Martin som är mitt inne i ett flow med två maraccas i högerhanden.
Text:
Martins maraccas
Sami Sirviö berättar:
"Efter 20 år bakom basen upptäckte Martin maraccas. Dagarna i ända gick han runt och rasslade samtidigt som han sjöng "Dojdodooa!"."
Spana in http://cafe.se/kent/ så kan du se bilden på Jocke och läsa lite
(Trådlöst tangentbord och trött=eventuella stavfel)
tala om vem du är denna gången
Behörigheter för att posta
Svara med citat
