Som vanligt flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag
En plats med enkla raka regler
Där de stora drömmarna är lag
Förtrollande magiskt.
Som vanligt flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag
En plats med enkla raka regler
Där de stora drömmarna är lag
Förtrollande magiskt.
Himlen röd, orange,
under svarta döda palmer
så jag ökar i volym,
för allt finns i musiken
det är den som integrerar fantasin med verkligheten.
Långa nätter, korta dagar
när synapser släcks som ljus
bara upprepning kan döda oss
som tunna trådar sträcks vi ut
En storm glider in över stan, ökar långsamt i styrka
jag hör klockorna ringa för liv och död i Kungsholms kyrka
men natten är inte vår
Jag är dom som går in i väggen
jag är dom som går genom rutan
jag bor i den största staden
jag skänker pengar till Rädda Barnen
och min dator är full av bilder som aldrig borde tagits
Men jag älskar bara pengarna för pengar gör mig fri
ta mig till refrängen nu
Limousinen står på tomgång
det ljuva livet väntar inte
döda stjärnor gnistrar som diamanter...
Allting som är gammalt var nytt ett tag
även vi som är så unga ska dö en dag
Om vi klarar oss undan ska jag falla på knä inför gud
du håller mig som ingen annan i en värld som är hopplös och sjuk
Jag är ingen jävla ängel
och du blir först mot väggen
som ett varnande exempel
Jag är insjön gömd i dimman
den som nästan växt igen
där du lärde mig att simma
i augusti 1975
Du och jag var halvvägs
men till ingenstans är det långt
som flugorna på socker betyder ingenting