Optimistisk eller Pessimistisk

[The Plague]

Ja, har skivan det? Innehållet, texterna etc alltså.
Jag får inte grepp riktigt.
Alltså, Jocke har ju blivit rakare och rakare i sitt framförande. Tydligare om ni vill.
Att döma av albumtiteln, Ingenting och [I]Min värld så hade man ju skapliga föraningar om åt vart det lutade och det uppfylldes väl kan man säga.
Men vad är kontentan av texterna egentligen?
Det är en värld som bara blir hårdare som beskrivs, men som vanligt med ett underliggande hopp. Vi står ensamma, möjligtvis med någon annan, och ska ta oss genom den. Som det ofta handlat om.
På något vis hade jag hoppats på fler "lösningar", eller rättare sagt utvägar. Hittar inte nåt bra ord som ni märker, men en tydligare förklaring och ingivelse om hopp kanske.
Våga vara rädd är helt klart det närmsta detta.

Vad säger ni, beskriver den en värld av förfall/feghet/idioti som snart är bortom återvändo eller är huvudtesen hoppet som finns i allt detta?

[elegimelodi]

Jag tycker den har en ganska melankolisk känsla rakt igenom, men jag kan inte bestämma mig för om texten, som du säger, är optimistisk eller pessimistisk. Men så har jag väl alltid känt för kent. Att jag bestämmer mig för någon mellanting.

[Soltårar]

Jag kan bara att hålla med.
Positivt och negativt trasslas ihop i denhär skivan. Visst ser man hopp och.. någon som ska hjälpa oss att ta oss igenom den här världen där "hålen i himlen ska bli vår död". Någon mer som lagt märke till hur mycket "älskling" det är med på den här plattan? Och en älskling är väl i allra högsta grad något positivt.
En skiva som växer för varje lyssning!

[The Plague]

Jag kan bara att hålla med.
Positivt och negativt trasslas ihop i denhär skivan. Visst ser man hopp och.. någon som ska hjälpa oss att ta oss igenom den här världen där "hålen i himlen ska bli vår död". Någon mer som lagt märke till hur mycket "älskling" det är med på den här plattan? Och en älskling är väl i allra högsta grad något positivt.
En skiva som växer för varje lyssning!

Grejen är hur många älsklingar eller hur hängiven den älskling man har än är spelar det INGEN roll när de där "hålen i himlen" är tillräckligt stora.
Skivan beskriver ju farorna; att de blir fler, större och allvarligare; men inger även en känsla att "det är försent". Något jag vägrar att tro.
Kärleken är viktig för att hålla ut genom den här världen, men det är långt ifrån allt. Dock behöver vi ju orka stå ut för att göra något mer. Men efter att "ta oss igenom" finns inte så mycket mer.
Har Jocke givit upp? Har han ens trott på något mer?
Hade önskat den peppkänsla man får av tex springsteen, dylan, bowie, marley etc . Vilka varnar för samma grejer, men med annan mer hoppfull ton.
Lite mer "så här ser vår förbannade skitvärld ut, men nu jävlar gör vi något åt det!".
Det finns ju glimtar av det i låtarna, men hade önskat mer.
Kanske växer fram.

[JensE]

Min spontana tanke är att en människa med hopp ser döden som något hemskt, en som gett upp ser på döden som befrielse.

Han önskar någon ett öde värre än döden, man ser ju knappast döden som något hemskt om man gett upp eller inte är hoppfull.

[Sundance_kid]

Jag tycker det är en pessemistisk skiva som lyfter fram enformigheten och anonymiteten i dagens Sverige. Det är inte hoppfullt, inte ens kärleken kan rädda en från de stora svarta hålen i himmlen. Dock kan jag personligen antyda en uns optimism; upptäckarglädjen i låten Columbus (som också var en mer än väl känd upptäckare och därför blir referensen så klockren) i känslorna till sin älsklingen och de nya platserna man kommer till.

Hur illa det än går kan du följa mig i mina fotspår: kom så upptäcker vi någonting vackrare än det vi har nu.

Vet att det här låter väldigt dumt, men det är vad jag tycker. Förlåt.

[The Plague]

Min spontana tanke är att en människa med hopp ser döden som något hemskt, en som gett upp ser på döden som befrielse.

Han önskar någon ett öde värre än döden, man ser ju knappast döden som något hemskt om man gett upp eller inte är hoppfull.

Jo, men det är ju just att han inte ser döden som så hemsk. Tvärtom kanske.
Låten slutar ju med:
"Nu är du struken från listan
Jag har lärt mig av dig: Alla öden är värre än döden"

Hur ska jag ställa detta emot vad du skrev innan?
Dessutom kan väl t o m jag som inte har gett upp se döden som nån slags befrielse. Alltså, att döden inte är så hemsk.
Men textens logik säger att "jag behöver inte önska dig någonting, du är inte död, därför är det öde redan det jag önskade från början". Värre än döden.

[The Plague]

Jag tycker det är en pessemistisk skiva som lyfter fram enformigheten och anonymiteten i dagens Sverige. Det är inte hoppfullt, inte ens kärleken kan rädda en från de stora svarta hålen i himmlen.

Ja, det är ju ett samhälle som är hemskt(ändock på många sätt det bästa på hela planeten, vilket säger ännu mer), vilket är värt att lyftas fram. Och utvecklingen är inte positiv.

Dock kan jag personligen antyda en uns optimism; upptäckarglädjen i låten Columbus (som också var en mer än väl känd upptäckare och därför blir referensen så klockren) i känslorna till sin älsklingen och de nya platserna man kommer till.

Ja, och de där plasterna kan man härleda till "nya världar". Och detta får väl kanske ses som kontrast till det nuvarande samhället och dess utveckling. Det som först kritiseras.

Hur illa det än går kan du följa mig i mina fotspår: kom så upptäcker vi någonting vackrare än det vi har nu.

Precis.

[estetflum]

På nåt sätt så tycker jag inte att musik & text ska ge svar eller slutgiltiga lösningar. De ska ställa frågor och bidra till tankar...

[The Plague]

På nåt sätt så tycker jag inte att musik & text ska ge svar eller slutgiltiga lösningar.

Absolut inte, men det jag är inne på mer är om de på Tillbaka till samtiden inger(eller är menade att inge) hopp eller om det bidrar till hopplöshet.

De ska ställa frågor och bidra till tankar...

Absolut.

[Sundance_kid]

Jo, men det är ju just att han inte ser döden som så hemsk. Tvärtom kanske.
Låten slutar ju med:
"Nu är du struken från listan
Jag har lärt mig av dig: Alla öden är värre än döden"

Hur ska jag ställa detta emot vad du skrev innan?
Dessutom kan väl t o m jag som inte har gett upp se döden som nån slags befrielse. Alltså, att döden inte är så hemsk.
Men textens logik säger att "jag behöver inte önska dig någonting, du är inte död, därför är det öde redan det jag önskade från början". Värre än döden.

Exakt, temat är ju lite att livet i detta skitsamhälle är värre än döden; att döden enbart är en lindrig utväg men samtidigt en feg flykt från ett visst ansvar om sin samtid och om att göra den bättre. Då tänker jag på textraden i "Generation ex": Allting går igen, kommer tillbaka; en dag ska alla skulderna betalas tillbaka.

Om man lyssnar på den raden inser man att döden är en enkel flykt från ansvaret, från ett öde som faktiskt är värre än döden.

[Sundance_kid]

Ja, det är ju ett samhälle som är hemskt(ändock på många sätt det bästa på hela planeten, vilket säger ännu mer), vilket är värt att lyftas fram. Och utvecklingen är inte positiv.


Ja, och de där plasterna kan man härleda till "nya världar". Och detta får väl kanske ses som kontrast till det nuvarande samhället och dess utveckling. Det som först kritiseras.

Ja, som du skriver är det ju tänkvärt att vårat "pissamhälle" är bland de bättre i världen, våra problem kan ju tyckas rätt små i jämförelse med andra länder som har krig och annat elände. Dock ska man inte ignorera eller bagatelisera vårat klimat; vilket är lite poängen med nya skivan känner jag.

[The Plague]

Exakt, temat är ju lite att livet i detta skitsamhälle är värre än döden; att döden enbart är en lindrig utväg men samtidigt en feg flykt från ett visst ansvar om sin samtid och om att göra den bättre. Då tänker jag på textraden i "Generation ex": Allting går igen, kommer tillbaka; en dag ska alla skulderna betalas tillbaka.

Om man lyssnar på den raden inser man att döden är en enkel flykt från ansvaret, från ett öde som faktiskt är värre än döden.

Jo, men trots detta tycker jag det är märkligt att det inte finns lite mer "Gör nåt!"-pepp på skivan.
Döden är en feg utväg javisst, men hur är vi när vi är kvar och står ut då? Ska vi enbart stå ut?

[The Plague]

Ja, som du skriver är det ju tänkvärt att vårat "pissamhälle" är bland de bättre i världen, våra problem kan ju tyckas rätt små i jämförelse med andra länder som har krig och annat elände. Dock ska man inte ignorera eller bagatelisera vårat klimat; vilket är lite poängen med nya skivan känner jag.

Precis, och det säger väl rätt mycket om världen.
Men återigen, vi konstaterar att vi är på väg att kasta allt; klimat, medkänsla och tryggheten vi haft; åt helvete och vi ska orka ta oss igenom det.
Men sen?
Det är där jag tycker innehållet på skivan kunde haft lite mer pepp.

[Rotuhiiri]

Det känns som att det är en negativ ton över skivan, men det är väl det man måste göra för att skapa medvetande? Genom att måla upp en mardrömsbild kan man väl få folk att reagera mer, t.ex. på cigarettpaketen i vissa länder står det ingen varningstext utan är bara en bild på konsekvenserna av bruket.

Det känns lite som att Jocke ironiserar lite över folks dumhet:
"...molnen, där charterplan möts, de viskar: hålen i himlen ska bli våran död", vi snackar om växthuseffekten/ozonlagret/whatever och sen skiter vi i det medan vi fortsätter med det destruktiva beteendet. Kanske skaffar en lågenergilampa och tror att vi gjort vår insats för en långsiktigt hållbar värld.

"Kärnvapentester är vackra på håll, vi ses igen" är väl lite talande. Fatta vi inte faran, hur allvarligt det faktiskt är och ingen reagerar så kan de bli vår undergång.

Men jag tycker "Våga vara rädd" och "Ingenting" ger lite vibbar om att vi faktiskt kan förändra saker om vi vill/vågar.