En del skriver att tts har kallt ljud?
Jag tycker personligen att den har ett varmt ljud och varmare än dojd.
En del skriver att tts har kallt ljud?
Jag tycker personligen att den har ett varmt ljud och varmare än dojd.
måste erkänna att jag har väldigt svårt att vänja mig vid den.. var inte riktigt vad jag hade hoppats på
for there are brighter sides of life and I should know, because I've seen them
but not very often...
HAHA, jag måste nog säga emot amelia o säga att den är klart bättre än förrförra... vad gäller förra har jag inte riktigt kommit underfund med än.. de ligger nog rätt lika. (sen vet jag inte ens om det här går o jämföra med de äldre skivorna.. jag vet inte, den måste sjunka in ytterligare först.)
So tomorrow we could teach them some new styles.
haha roligt skrivit i amelia.
.
.
just because i'm losing, doesn't mean i'm lost
Kan vi inte komma överens om det här nu iallafall?
Att Columbus stavas Columbus.
Och inte Colombus!!!
Gör många som skriver fel på det
.
.
just because i'm losing, doesn't mean i'm lost
Hej!
Jag känner mig glatt överraskad av den nya skivan med sina tydliga drag av 80-talets synthpop.
Melodierna och texterna är väldigt vackra. Den här skivan når inte upp till
deras i särklass starkaste skiva "Vapen & ammunition", men är flera klasser bättre
än floppskivan "Du och jag döden" som gjorde många väldigt besvikna.
Den var faktiskt så ointressant så jag t.o.m kände mig tvungen att slänga den.
För vilket band som helst så är det oerhört viktigt att man vågar bryta ny mark
och inte står och stampar i gamla spår. Detta är något som Kent verkligen lyckades
med den här gången. Mitt råd till er i bandet, om ni läser vad vi skriver här,
är att ni vågar vara ännu galnare nästa gång. Våga förlora era fans och gör musik
som vi aldrig har hört förut. Tack för att ni finns!
Senast redigerat av con seannery den 2007-12-11 klockan 15:37.
Ja, det är i alla fall den mest populära skivan bland forumiterna (tillsammans med Hagnesta Hill) så det är nästan så att man kan tro att någon skojar med oss för att trigga våra ilskna reaktioner på detta omotiverade inlägg. Jag kan bara hålla med Krister Linder när han menar att D&JD var skivan där alla bitarna föll på plats.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Jag är kluven. I början gillade jag några spår på skivan - men framför allt Elefanter föll jag för. Den var en sån låt som kunde leka med mina känslor och ge mig plötsliga aha-upplevelser, på bussen eller hemma, när jag plötsligt kände samma sak. Men det ska sägas att skivan aldrig riktigt har växt mer än så.
Den första anledningen till det är att jag inte gillar musiken särskilt mycket. Det finns för många konstiga intron och dåliga trummor i låten helt enkelt. För det andra tycker jag att Jocke Berg har blivit lite väl uttänkt.
Och ytterliggare en sak, Du & Jag döden och floppskiva i samma mening fungerar helt enkelt inte. Närmre mitt hjärta än så är det svårt att komma.