David Bowie

[namokab]

Hmm... jag sitter och försöker komma på vad man kan skriva för att beskriva vad som ska diskuteras i den, men bara det känns lite flummigt haha...

Ja, det är en flummig tråd, definitivt, men jag älskar flummiga trådar. Ha ha.

Titeln skulle kunna vara något i stil med:
"Vilken musik ser du som finkultur? Ratar du fulkultur?"

Och sen kan man diskutera det faktum att vi delvis väljer musik efter vad som anses "fint" eller "coolt" eller andra externa faktorer som inte har så mycket med vår subjektiva upplevelse av musiken. Det här kan spinna iväg och bli ett oändligt stort ämne. Ett stort flummigt moln ...

[buster89]

Svårt att fatta att ingen skrivit i den här tråden under tre år, dags att återuppliva den, med andra ord.

Jag har blivit ett stort Bowie-fan under senaste året. Infördess fanns det givetvis några enstaka låtar, och har ju alltid varit bekänt med hans namn förstås, men det var först på senare tid att jag efter egen, subjektiv erfarenhet insåg vilken utomordentlig begåvning han faktiskt är. Håller på att gå igenom alla hans studioalbum...25 stycken, är det väl, så det lär ta något tid, eftersom mycket av vad han gjort kräver upprepade genomlyssningar för att riktigt sjunka in. Har det mesta han gjorde under 70-talet, favoritalbumen hittils är väl dom självklara "Hunky Dory" och "Station to Station" samt givetvis låten "Heroes"...fast jag tycker även mycket om albumen "Ziggy," "Diamond Dogs" och "Low," och även "Young Americans" har fina stunder. Så många träffsäkra melodier och texter som man kan lyssna på (eller läsa) gång efter gång. Och herre gud, vilken röst!

Ska jag utpeka en av Bowie:s absolut stärkaste sidor så är det hans versatilitet. Han har praktiskt taget gjort musik för alla sorters humör och sinnelagen, jämför "Heroes" med "Spiders From Mars" eller "Let's Dance"...detta har givetvis fått följden att hans katalog är något ojämn på vissa ställen, men det är i mitt tycke en del av hans storhet; Bowie backar aldrig för att försöka nya saker, oavsett vad andra säger. Det resulterar i vissa lågpunkt, men samma lågpunkt har förmodligen hjälpt honom att hitta fram till de riktiga mästerverken; han testar och testar och testar och testar. Jag tror säkerligen att han kunde odlat vidare på sin "Ziggy"-period bra länge i stället för att våga satsa på något nytt, men han ville inte stanna kvar på säkert terräng, utan i stället utforska horisonten vidare. Det behövs fler musiker som honom, eller människor överhuvudtaget.

[Embrace]

Är inget större fan direkt men "Absolute Beginners" från 1986 hör till mina favoriter:

http://www.youtube.com/watch?v=r8NZa9wYZ_U

Men självklart även "Ashes To Ashes" och "Heroes".

[snö]

Håller med Buster89, och många andra i tråden om hans storhet. Litet roligt är det att under 70talet så fick han mest skäll för sitt utseende och att han stal från andra, tycker mig minnas att det skrevs att Heroes är i princip enbart Enos förtjänst. Av någon anledning så sågade svenska kritiker honom under fotknölarna då, jag fick skräck för att åldras för jag trodde att man per automatik fick usel musiksmak då.
En sak är säker och det är att han som artist var långt före sin tid och att det vi tycker är "sofistikerat" idag var mest usel plagiat enligt kritiker och just att han ändrade stil bevisade det. (för så mångsidig kan man ju inte vara ?!).
Idag är min favorit Low och hela 70talet, favoritlåt är dock Life on Mars, men jag lyssnar på allt och jag håller med att han är en enorm sångare, han har producerat en hel del också som Lou Reeds Transformers där han också körar. Han har betytt otroligt mycket för all möjlig musik som gjorts senare.
Det vore galet roligt om han skulle göra typ Major Tom del III för han gjorde ju Ashes to Ashes (Scary monsters) som Major Tom del II. Jag tycker om de allra tidigaste som t.ex Cygnet committee.

[buster89]

Håller med Buster89, och många andra i tråden om hans storhet. Litet roligt är det att under 70talet så fick han mest skäll för sitt utseende och att han stal från andra, tycker mig minnas att det skrevs att Heroes är i princip enbart Enos förtjänst. Av någon anledning så sågade svenska kritiker honom under fotknölarna då, jag fick skräck för att åldras för jag trodde att man per automatik fick usel musiksmak då.
En sak är säker och det är att han som artist var långt före sin tid och att det vi tycker är "sofistikerat" idag var mest usel plagiat enligt kritiker och just att han ändrade stil bevisade det. (för så mångsidig kan man ju inte vara ?!).
Idag är min favorit Low och hela 70talet, favoritlåt är dock Life on Mars, men jag lyssnar på allt och jag håller med att han är en enorm sångare, han har producerat en hel del också som Lou Reeds Transformers där han också körar. Han har betytt otroligt mycket för all möjlig musik som gjorts senare.
Det vore galet roligt om han skulle göra typ Major Tom del III för han gjorde ju Ashes to Ashes (Scary monsters) som Major Tom del II. Jag tycker om de allra tidigaste som t.ex Cygnet committee.

Jag levde inte på 70-talet, så jag upplevde ej hur Bowie mottogs när det faktiskt begav sig, men det är roligt att se hur omdömen på många konstnärliga alster förändras med tiden. Imperiet:s sista album "Tiggarens Tal" sågades rätt hårt i pressen när den först släpptes, t.ex., men i dag anses den gärna för att vara deras bästa.

[snö]

Jag levde inte på 70-talet, så jag upplevde ej hur Bowie mottogs när det faktiskt begav sig, men det är roligt att se hur omdömen på många konstnärliga alster förändras med tiden. Imperiet:s sista album "Tiggarens Tal" sågades rätt hårt i pressen när den först släpptes, t.ex., men i dag anses den gärna för att vara deras bästa.

-89 syftar väl på ditt födelesår? Bowie var nå't katten släpat in bi-sexuell dessutom what horror jag tror att man sällan kritiserade hans musik så mycket som honom personligen och allt han gjorde och det var upprörande för många att en man sminkar sig !!!! Vuxna bokstavligen fördömde honom ¨ fast jag lyssnade ju inte på dem för jag tyckte bara att Bowie var så bra . han heter egentligen David Jones precis som en medlem i Monkees som var omåttligt populära på slutet av 60-talet så därför togs namnet Bowie.
Jag tror att vi aldrig kommer att ha en så polariserad tid igen som 70-talet, var du inte klädd i arbetarkläder och var "arbetare" så var man inte vatten värd enligt proggarna, det var verkligen allvar, och skitlöjligt tyckte jag.
Det proggarna väl störde sig på med Bowie var att den senare brydde sig om hur det lät, på 70-talet skulle allt vara "äkta" dvs det skulle inte vara vackert och inget att drömma om Nej bara anletes svett och hur svårt allt alltid är.

[Ett öde värre än döden]

-89 syftar väl på ditt födelesår? Bowie var nå't katten släpat in bi-sexuell dessutom what horror jag tror att man sällan kritiserade hans musik så mycket som honom personligen och allt han gjorde och det var upprörande för många att en man sminkar sig !!!! Vuxna bokstavligen fördömde honom ¨ fast jag lyssnade ju inte på dem för jag tyckte bara att Bowie var så bra . han heter egentligen David Jones precis som en medlem i Monkees som var omåttligt populära på slutet av 60-talet så därför togs namnet Bowie.
Jag tror att vi aldrig kommer att ha en så polariserad tid igen som 70-talet, var du inte klädd i arbetarkläder och var "arbetare" så var man inte vatten värd enligt proggarna, det var verkligen allvar, och skitlöjligt tyckte jag.
Det proggarna väl störde sig på med Bowie var att den senare brydde sig om hur det lät, på 70-talet skulle allt vara "äkta" dvs det skulle inte vara vackert och inget att drömma om Nej bara anletes svett och hur svårt allt alltid är.

Mycket intressant skrivet om 70-talet, snö (själv var jag alldeles för liten då)

[snö]

Mycket intressant skrivet om 70-talet, snö (själv var jag alldeles för liten då)

Tack, och det är mina egna reflektioner, hur jag upplevde det. Sen har jag träffat otroligt många som gjort omvänd resa som säger typ: "när jag var ung dum och röd" och idag hyllar Bowie som de spottade på då. Idag tror jag inte att musik kan röra upp så mycket konflikter som då, vi accepterar mer att vi tycker om olika musik och många artister har blivit gränsöverskridande och håller sig inte till en fålla.
Ibland undrar jag vad är det med 70-tals Bowie som är så fantastiskt och länge tänkte jag att det är en typisk tonårströst "oh no love you're not alone, just turn on with me" men jag är ju lika fäst vid det idag som medelålders som då, så det är väl bara otroligt bra allt röst komp melodier allt.

[Ett öde värre än döden]

Tack, och det är mina egna reflektioner, hur jag upplevde det. Sen har jag träffat otroligt många som gjort omvänd resa som säger typ: "när jag var ung dum och röd" och idag hyllar Bowie som de spottade på då. Idag tror jag inte att musik kan röra upp så mycket konflikter som då, vi accepterar mer att vi tycker om olika musik och många artister har blivit gränsöverskridande och håller sig inte till en fålla.
Ibland undrar jag vad är det med 70-tals Bowie som är så fantastiskt och länge tänkte jag att det är en typisk tonårströst "oh no love you're not alone, just turn on with me" men jag är ju lika fäst vid det idag som medelålders som då, så det är väl bara otroligt bra allt röst komp melodier allt.

Det är väldigt intressant med sådana här musikaliska konflikter, eller vad man ska kalla dem, tycker jag. Själv upplever jag ofta att jag föddes försent, tänk om man varit med när Beatles kom och så vidare.
Inga jämförelser med Bowie i övrigt, men när jag upptäckte Beatles som väldigt ung, tyckte mina kamrater att jag var jättelöjlig, då skulle man gilla sådana höjdare som Europe till exempel. Och då är det ju kul, att med lite tidsperspektiv, få uppleva vilken musik som överlever.

[snö]

Det är väldigt intressant med sådana här musikaliska konflikter, eller vad man ska kalla dem, tycker jag. Själv upplever jag ofta att jag föddes försent, tänk om man varit med när Beatles kom och så vidare.
Inga jämförelser med Bowie i övrigt, men när jag upptäckte Beatles som väldigt ung, tyckte mina kamrater att jag var jättelöjlig, då skulle man gilla sådana höjdare som Europe till exempel. Och då är det ju kul, att med lite tidsperspektiv, få uppleva vilken musik som överlever.

Men tänk vad gammal du vore om du varit samtida med Beatles ! pensionär ! jomen det finns en ängslighet i att vi ska ha rätt åsikter och tycka om rätt musik. Idag tror jag att ungdomarna är mer individuella även i musiksmak det anses snarare som coolt att gilla nåt deras mor och farföräldrar tyckte om och fan vad mycket mer bra artister/ musik det finns idag mot när jag var ung! Började fundera på om det finns nåt budskap i 70tals Bowies texter, och jag kan inte komma på annat än att man ska tro på sig själv det var före sin tid , väldigt individualistiskt stick i stäv mot det i Sverige kollektiva 70talet.

[Ett öde värre än döden]

Men tänk vad gammal du vore om du varit samtida med Beatles ! pensionär ! jomen det finns en ängslighet i att vi ska ha rätt åsikter och tycka om rätt musik. Idag tror jag att ungdomarna är mer individuella även i musiksmak det anses snarare som coolt att gilla nåt deras mor och farföräldrar tyckte om och fan vad mycket mer bra artister/ musik det finns idag mot när jag var ung! Började fundera på om det finns nåt budskap i 70tals Bowies texter, och jag kan inte komma på annat än att man ska tro på sig själv det var före sin tid , väldigt individualistiskt stick i stäv mot det i Sverige kollektiva 70talet.

Både intressant och motsägelsefullt det där. Trots att Bowie var så stick i stäv med sin tid, var väl ändå 70-talet hans riktiga storhetstid?

[snö]

Både intressant och motsägelsefullt det där. Trots att Bowie var så stick i stäv med sin tid, var väl ändå 70-talet hans riktiga storhetstid?

Det sägs att ingenstans slog pendeln så hårt mot det kollektiva som här i Sverige och han var bara före sin tid, Andy Warhol var avskydd och bespottad också då med sin Factory ändå symboliserar väl hans fotokonst mycket av 70-talet idag? Bowie skrev en sång till just Warhol som jag tycker är rolig bla för att man förstår inte om den är för eller mot Warhol.
Det kanske också var nå't med Bowie som dåtiden att texterna inte berättade lättförståeligt utan som jag tycker lämnar många frågetecken och även en lust att vara otydlig, både allvarlig och lekfull.
Bowie var en fena på att svara vad han märkte journalisten ville att han skulle svara och det var inte i dåtidens smak att skapa sensationer .

[Ett öde värre än döden]

Det sägs att ingenstans slog pendeln så hårt mot det kollektiva som här i Sverige och han var bara före sin tid, Andy Warhol var avskydd och bespottad också då med sin Factory ändå symboliserar väl hans fotokonst mycket av 70-talet idag? Bowie skrev en sång till just Warhol som jag tycker är rolig bla för att man förstår inte om den är för eller mot Warhol.
Det kanske också var nå't med Bowie som dåtiden att texterna inte berättade lättförståeligt utan som jag tycker lämnar många frågetecken och även en lust att vara otydlig, både allvarlig och lekfull. Bowie var en fena på att svara vad han märkte journalisten ville att han skulle svara och det var inte i dåtidens smak att skapa sensationer .

Men om man var tonåring då, måste det väl vara precis vad som tilltalar en, när man är fullt upptagen med att hitta sin identitet.

[snö]

Men om man var tonåring då, måste det väl vara precis vad som tilltalar en, när man är fullt upptagen med att hitta sin identitet.

Jo du har en poäng där att just tonårstiden som är så turbulent så var det nog en tröst med Bowie som var så tvetydig och inte alls tvärsäker och hade alternativa tankar mot en som jag tyckte förstockad vuxenvärld med usel musiksmak dessutom.

[buster89]

Bowie får inte så ofta cred för det, men det är min intryck att han var en väldigt avgörande figur i samband med den mindre mallstrukturerade synen på könsrollerna som utvecklade sig under 70-talet. Jag menar inte att börja som Michael Jackson-fansen gjorde när denne gick bort (och typ jämförde honom med Martin Luther King, Jr), men det fanns mig veterligen ingen manlig superstjärna före Bowie som var så öppent liberal om att använda smink och om bi/homosexualitet (jag vet att en del tyder på att Bowie:s självhävdade bisexualitet var mer en image än realitet, men det minskar inte styrkekraften i det att han stödjade en så liberal syn på saken). För ett par månader sedan skulle jag spela kvinna i en amatörfilm, och sminkade mig i det syftemålet, läppstift och allt. Scenerna skulle spelas utomhus, så när vi var färdiga hade jag inte anledning att tvätta undan sminken, utan fick gå en bra bit iförd läppstift etc. ute på gatan. Det var förvånande få som brydde sig; men man kan undra om jag skulle fått fler blickar, om det hela inträffade före 1972.