i början tyckte jag också att det lät som "med", men jag tycker att "min" är mycker bättre.
förövrigt tycker jag att det är en av de bästa sakerna på skivan.
När ljuset släcks så ska du vara min.
i början tyckte jag också att det lät som "med", men jag tycker att "min" är mycker bättre.
förövrigt tycker jag att det är en av de bästa sakerna på skivan.
När ljuset släcks så ska du vara min.
det stämmer. faktum är att sömnen och vy från ett luftslott också är på separata sidor på vinylen. men där fadeas (fadas? fejdas? eländes låneord) sömnen ut, och sen fortsätter outrot på sida 2 som ett intro till luftslott.
men taxmannen är bara kapad rakt av.
det ger ju inte precis samma känsla av att det är en 9 minuter lång låt.
krossa allt är för övrigt helt klart en av mina favoriter.
När ljuset släcks så ska du vara min... Låter inte det som ett hot, eller i alla fall lite väl framfusigt? Ungefär som att säga "Jag ska gifta mig med dig" istället för "Vill du gifta dig med mig?".
Jag får andra associationer när jag tänker på formuleringen "När ljuset släcks så ska du vara med". Det låter liksom lite gulligt, som att den som säger det inte vill vara ensam i mörkret.
Låt dom komma nu
Hela min vision av Röd finns i två vinklar, en "kärleks"-historia byggd på svek och tillit och så en politisk kampsång.
Krossa allt är en sån där allt kretsar kring att man nu finns till för den som ligger illa till (Sossarna efter valet eller den man älskar som en gång svek en). Jag skulle kunna dra hela min inre vision men det tar väl upp halva internets kapacitet så jag håller mig kort och säger att Krossa Allt är en melodi med ett hat och en intensiv "Så nu passar det att be om hjälp och vara min vän?".
När ljuset släcks ska jag inte vara din, i politisk bemärkelse är jag inte en del av partiet. För nu, nu hänger allt på mig. När ljuset släcks så ska du va min.
"När ljuset släcks så ska du vara min"
Bara jag som får "ni kommer inte inse mitt värde förän jag är död"-vibbar?
Senast redigerat av Jena den 2010-03-24 klockan 06:19.
Säg till om jag stör sa han när han steg in, så går jag med detsamma. Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.
@erika.persson.prahlin
För mig känns det som dualism på något sätt, den som sjunger är mitt andra jag, eller mitt högre jag. Typ som min "ande" om nån vill kalla det så.
Jag måste acceptera att "ingen är hel". Det är bättre att vara tålmodig med människor än att försöka hålla på ens egna inre regler/ramar och försöka få någon slags symmetri. Helt enkelt att inte döma människor.
Det känns också som att man i slutändan ensam får ta tag i kärleken i sig själv och börja leva med den, för det finns ingen annan som kommer ridande till ditt försvar. Du måste själv följa kärleken inom dig.
Och det där med att kärleken har byggt något som krossar allt tror jag vi kommer se nu i framtiden, men det är Vi som kommer "bygga något vackert som krossar allt". Och med Vi, menar jag Vi som följer kärleken.
Med kärlek menar jag inte kärleken mellan två människor utan kärleken till allt, att känna kärlek till allt, inse att vi alla är en del av ett större kretslopp.
Jag menar inget religiöst med detta, men det finns inga ord för det, på det här jävla språket..
Ja detta är bara mina tankar, vad tänker du?