Hemma igen från Uppsala!
Nu vet jag ännu en sak som jag är bra på: att play stupid! Det gjorde jag vid insläppet när de ville kontrollera Eskils åldern.
Identitetsbevis, va e de? Stark finsk brytning, spärrade upp ögonen, öppen mun, såg helkorkad ut...och sen, måste jag erkänna, ljög jag lite!
Och såsom Eskil skrev själv så var han 13 för en kväll och de släppte in honom!
Men vad skulle inte en mamma göra för sin (11-årige, kent-galen) son?
Är jag nu en amoralisk människa, som lär sitt barn, att saker kan uppnås genom att ljuga och vilseleda?
Mitt svar är nej. Man behöver inte följa alla dumma regler.
Och risken var att slösa bort tusentals kronor på en resa (fyra biljetter, färjor, hotellet, bensin, mat, allt annat skit) och sen inte se höjdpunkten
och missa det som man var där för!
Men allt gick bra och nu har vi sett kent för första gången i Sverige!