Jag vet inte vilken sorts människa som gör en koppling mellan Kungliga Dramaten och Glee, men...Ursprungligen postat av En väldigt tråkig person
Jag vet inte vilken sorts människa som gör en koppling mellan Kungliga Dramaten och Glee, men...
Jag må vara dum i huvudet, men även om jag gillar den så är det den jag gillar minst på albumet. Gillar strukturen, men en del av de tralligare delarna skär sig med den mer dramatiska sidan.
älskling; jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
http://hajpland.blogspot.com
En av skivans bästa låtar. Vilket säger massor då detta förmodligen är Kents bästa album ever. Tävlar med Röd och D&JD.
Tillbaka till låten (och den här tråden)...
Alltså, vaaaaaaaaaaaaaart ligger folks referenser?? Och omdöme? Snart handlar det inte om smak längre.
För mig är detta en drivig jävla New Order-nickning. Inte en aning om bandet/Jocke alls resonerar så när man skriver låten, men det är vad låten mynnar ut i för mig.
Otroligt arrangemang och komposition. Variationen. Killermelodier och apsnygga ackordsföljder. Uppbyggnaden/stegringen. Sånginsatserna och desperationen. Texten. Sist men inte minst, instrumentation(ett fantastiskt mishmash av att blanda precis vad som helst)!
Komplett låt!
Och det är detta jag är rädd för när jag skriver Kents förmodligen bästa album... Är allt för perfekt? Jag tror inte det för på samma gång är detta Kents mest bräckliga skiva.
Senast redigerat av The Plague den 2014-05-06 klockan 14:55.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Håller med!
Och du log genom fräknarna
Med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Kan faktiskt bara instämma i att den här låten är det sämsta ni gjort boys, tveklöst. Jag har älskat er musik sedan 90-talet och även om det varit med viss skepsis jag följt utvecklingen åt mer elektronisk musik sedan DoJD typ har jag ändå alltid tyckt om det som producerats. Men den här låten.......herregud säger jag bara. Den står verkligen för mycket av det jag inte gillar i musikens värld. Jocke, vad händer med ditt textförfattande? Texten i den här låten är i mitt tycke det taffligaste du fått fram. Börjar bli nog nu med Sthlmsreferenser, även för en infödd Sthlmare som mig. Sen "Lost in space...rymden är så stor.."? Schlager nästa eller? Hela låten andas tyvärr ren kommersiell smörja i ren Alcazar-anda. Personligen anser jag dessutom att kvinnliga röster i Kent-låtar ska hållas till det absoluta minimum och helst inte förekomma alls, det är din röst jag vill höra Jocke! Sen en sista sak, är den här låten verkligen sanktionerad av Sami? Min absoluta gitarridol och den som fick mig att böra spela gitarr själv. Sami, har du verkligen satt din OK-stämpel på det här? Fan du rationaliserar ju bort dig själv från bandet! Jag är i sorg. (Jag får inte till radbyte av nån anledning så jag ber om ursäkt om det ser ut som skit, förutom att mina åsikter säkert anses som skit då menar jag)
Du är ute och seglar, vidhåller detta: http://forumet.kent.nu/showthread.ph...=1#post1121554
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Jag kan inte mäta mig i diskussioner om musikteori, låtars uppbyggnad etc. Jag kan bara utgå från vad jag upplever när jag hör låten och vad den får mig att relatera till. Och där finns det ingen tvekan, det kvinnliga bidraget tillsammans med ljudbilden och texten får mig osökt att tänka på Linda Bengtzing- och Alcazar och jag får kalla kårar av det. Absolut, låten börjar helt ok trots Sthlmsskildringarna men när loopen börjar gå och tjejen kommer in förändras allt.
Tankarna går till smurfklassikern "Balladen om Astrosmurf". Inget fel alls med sådana referenser tycker jag.
Jag associerar alltid låtens klimax med Glasäpplens klimax av någon anledning. Ni vet precis där "limousinen står på tomgång.." Det är rätt skilda från varandra men just den uppbyggnaden är något jag gillar och parar ihop dessa två med. Snyggt!
Läste just Aftonbladets rescension av Oslo-spelningen; denna låt hade tydligen varit bäst, och det förvånar inte alls. Den måste vara helt fenomenal live!!!
Ingen på vägarna
bara döda grävlingar
Hoppas de har hjärtpumpet på backtrack
Det är roligt att låten heter "allt har sin tid" och sedan är den så tydligt uppdelad liksom i faser. Hjärtslag har sin tid, ballad har sin tid, hitrefräng har sin tid, värsta drag har sin tid. Det är som en hel platta på 5 minuter.
Jag fullkomligt älskar den här låten! Fantastiskt bra musik och texten är helt enkelt lysande. Nu gör vi såklart alla våra egna tolkningar och min är bara en fis i rymden:
För 15 år sen hade jag en motig tid i livet. Jag blev tipsad om att läsa Predikaren och framförallt stycket som börjar med: "Allt har sin tid..." Jag minns att jag då fann någon slags trygghet i texten och att jag sakta började intala mig själv att "det ordnar sig nog, så småningom".
Idag när jag läser samma text tänker jag snarare att den är så oerhört klichéartad. Skulle inte jag ha makten över mitt egna liv? Floskler! Hoppa upp på de höga hästarna med en gång istället. Livet är för kort för att bara vänta på att vår tid ska komma. Förändingar i livet måste man själv initiera. Lite så tolkar jag texten. "Limosinen står på tomgång. Det ljuva livet väntar inte..." Love it!
Håller med - alltid!
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
En särskild eloge för melodierna och sånginsatsen under låtens första två minuter. Få artister lyckas fånga sådana specifika men flyktiga känslor; uppgivenhet, skamset missnöje, en förvirrande och bortträngd längtan.
Behörigheter för att posta
Svara med citat