När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Ja, jag sätter i mig barnpornografi, våldtäkt och mord till morgonkaffet.
Jag tar en dusch, och åker till jobbet.
Jag ger luft åt mina, ej främlingsfientliga, åsikter under lunchen tillsammans med mina, ej främlingsfientliga, kollegor. Det är skönt att prata.
Jag surfar runt lite mellan arbetsuppgifterna, och klickar på roliga länkar där dumskallar gör bort sig, och ramlar på väldigt roliga sätt. Det är skönt att få skratta riktigt ordentligt.
Jag tycker synd om dem som tigger på vägen hem, men jag vet att ett bidrag inte skulle göra någon skillnad alls, och jag har så jäkla bråttom.
Jag sväljer irritationen över att behöva skuffas ihop och trängas med så många andra på en så begränsad yta. Jag känner mig trött. Jag undviker ögonkontakt.
Jag kommer att tänka på Kristian Gidlund och känner mig ledsen. Alla får cancer. Jag känner mig rädd.
Jag orkar inte laga mat. Hur ska man hinna laga mat?
Jag unnar mig några glas vin, det är så skönt att slappna av, och sjunka undan.
Jag slår på tv:n och mår illa över flickan med enorma ögon som skriker helt tyst. Jag orkar inte med den här världen. Jag tänker inte titta på skiten. Jag väljer en serie istället.
Jag funderar över någon resa, man behöver något att se fram emot.
Jag tänker att jag ska ställa klockan tidigt och ge mig ut och springa. Mår illa över min kropp, men nu ska jag ta tag i det.
Jag har svårt att somna. Jag har en konstig känsla i magen, och något slags kryp i kroppen. Fy. Jag tvingar fram sköna inre bilder. Det är ju snart sommar, jag tänker på havet och vågskvalp, solsken och mjukglass, grillmiddagar och bruna ben.
Jag sover för lite, och drömmer sällan.
Säg till om jag stör sa han när han steg in, så går jag med detsamma. Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.
@erika.persson.prahlin
Håller med. Detta med den kollektiva skulden är ju kärnan i texten.
När jag läser Jenas tolkning inser jag hur roligt och intressant det ska bli att läsa alla er forumiters tankar på temat. ^^
(och jag kan nästan lova att jag kommer att återkomma med ytterligare reflektioner kring texten, liksom jag hoppas att The Plague gör det.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Jag skulle vilja tillägga till dig (och de andra). Fast "kärnan" i sången går att tyda till en kollektiv skuld vi alla bär för hur vårt samhälle har utvecklats så skulle jag inte sluta där. De individuella textraderna börjar med "jag är", vilket syftar tillbaka på individen.
Samhället är inte ett abstrakt koncept som existerar i en värld utan oss individer, utan samhället är uppbyggt av oss alla. Våra åsikter, våra uppfinningar, våra kommentarer, våra handlingar. Man hör ofta hur människor säger "Varför skall jag göra det där? Det är väl inte min sak?" då någon ber dem plocka upp ett skräp de slängt, eller då någon kommenterar på en orättvisa i vårt samhälle. Jag tror det Kent vill komma med här i sången att det faktiskt ÄR vår sak att det finns SMSlån, att ingen röstar, att det finns svartsjuka osv. För utan individerna skulle inte de här sakerna finnas. Att skylla på samhället för att det tillåtit SMSlån eller kriget i Irak är egentligen att skylla på sig själv då man är delaktig i det samhälle man kritiserar. Varför är du inte handen som håller i flaggan?
Refrängen med raden "Alla för alla, en för en, så börjar vi om igen" gör sången väldigt cynisk tycker jag. Vi är alla medvetna om de problem vårt samhälle står in för. De diskuteras i media, på interner och hemma; men inget görs för att åtgärda problemen. Vi går tillbaka till vårt gamla beteende och allting börjar om igen.
För att citera David Mitchell...
När jag första gången läste texten kändes den ytlig, men när sången släptes och man fick lite tankero hittades djupet. Verkligen en bra text och låt....your life amounted to no more than one drop in a limitless ocean!" Yet what is any ocean but a multitude of drops?
Senast redigerat av MaxiKana den 2014-03-12 klockan 14:01.
Såklart, i varje individs verklighet och vardag vilar ett ansvar..oavsett hur patetisk eller grandios denna verklighet må tänkas vara. Och det är väl där problemet ligger..? Det är inte särskilt bekvämt, eller lätt, eller billigt, eller roligt, eller populärt..att ta sitt ansvar. Inte alltid.
Säg till om jag stör sa han när han steg in, så går jag med detsamma. Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.
@erika.persson.prahlin
EXAKT!
Och framförallt har även jag någon del i att andra tar de där sms-lånen. Vi är aldrig helt oskiljda. Det finns ingen separation.
Det finns ett jag, men det existerar inte utan kollektivet.
Det finns ett kollektiv, men det existerar inte utan individerna.
Vi är ett.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Nu svarade du ungefär som jag hade tänkt att svara till MaxiKana (och jag ville aldrig motsätta mig jagets del i kollektivet, om det nu uppfattas som så).
För att tolka några konkreta grejer i texten på det här temat så har jag några favoritrader:
"Jag är Bigmacen som du äter"
Detta är ju ett klockrent exempel på att min identitet äts upp av vetskapen av att jag är en del av det mänskliga kollektiv som äter upp kreatur (djurrättsfrågan), även om jag själv skulle ta avstånd från köttätande. Dessutom är ju McD en symbol för den globalisering, som jag hur gärna jag än vill det, har väldigt svårt att avstå ifrån. Vi är ju alla beroende av det världssystem vi lever i (i alla fall så länge som vi lever ett något så när normalt västerländskt liv). Jag lider personligen rätt mycket av individuell skuld över att vara en del av människans kollektiva skuld (som jag onekligen bidrar till, hur gärna jag än skulle vilja lindra människans negativa effekter).
(forts. följer)
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Kredd till Jocke när(har ju jobbat så en del på de senaste albumen tycker jag, men tydligt här) han rimmar så... anarkistiskt. Och ofta obefintligt. Och åndå får det att bli snyggt.
(Eller är det jag som missar ett befintligt rimmönster?)
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Hej allihopa!
Som en del av er kanske vet är det jag som har hand om ackord-delen på Kent.nu.
Har funderat och lyssnat på texten till senaste singeln och tänkte dela en fundering med er.
"Jag är Big Macen du äter"
Min fråga är, trots att det står ordagrant "jag är" i Jockes egna anteckningar (http://kent.nu/2014/03/10/la-belle-epoque-text/)
så tycker jag mig höra "jag gör Big Macen du äter".
Är det bara mitt skånska språköra som har svårt att urskilja tungspets-r, eller vad säger ni?
Robin Ahlm
Ackordansvarig
Det är ditt skånska språköra som spökar. Jocke sjunger helt klart är och inte gör .
Måste ge dig cred för att du fick upp ackorden såpass snabbt (såg att den låg uppe redan dagen efter släppet), även om nu sticket inte riktigt stämmer: Amaj7/G# ska vara C#m/G#, A ska vara Aadd9, och E ska vara Esus4. Om vi nu ska lita på Jocke, det vill säga (och det tror jag nog vi kan göra).
Þú söngst til mín svo hljótt...
Det är irriterande att ju mer jag lyssnar, desto mer får jag det till "gör".
Men det har förmodligen med mixning att göra och att det händer en hel del i låten på just det stället.
Och det skånska språkörat
Tack så mycket, finputsade ackorden innan idag och läste även Jockes inlägg om gällande ackord, så nu bör de stämma.
Robin Ahlm
Ackordansvarig