Får också känslan av att byta låt dock kommer jag väl ångra mig igen efter några lyssningar.Ursprungligen postat av smiile
Önskar att jag kunde köpa att den bara är catchy. Men kan inte släppa texten. Vad handlar den om?? Ibland tror jag att den är ironisk!Jag känner inte att jag måste veta vad den betyder egentligen, det är en catchy låt. Det får räcka så, för mig.
... bromsar på is
Inte är den ironisk! Den handlar om det faktum att Planeten bara är till låns för oss som bor här nu. Miljontals och åter miljontals har levt här innan oss men som vi lever idag förstör vi den för kommande generationer. Vi begraver livsfarligt kärnkraftsavfall med en halveringstid på 100.000 år i grottor vi tror ingen kommer hitta. Hur många generationer framåt är det inte som får betala priset för vår, idag, billiga energi? Idag hittar vi Egyptiska kungar och skatter när vi gräver. Hur kul är det att gräva och finna farligt avfall? Inte så kul! Den handlar om moral. Ska man tänka på sig själv här och nu, ha det bekvämt bakom ratten och klaga över höjda bensinpriser, eller välja att cykla till jobbet? Egot mot solidariteten. Blått mot rött. Rätt och fel. Men samma planet och kretslopp som alltid.
Fyllig tolkning. Visst, jag köper det mesta. Även om de politiska krumbukterna är just tolkningar.
Men jag menar urtidsguden och det där som blivit oupptäckt - det finns något ironiskt i det uttrycket.
... bromsar på is
Jag tolkar det lite som att vi/människorna har allt, kanske t.o.m mer än vi klarar av(det är väl vad låten i stort handlar om).
Ändå är vi inte nöjda och letar efter något mer, något oupptäckt, något ytterligare...
Vad denna urtidsgud sedan skulle kunna innebära/vara finns ju ett par olika sätt att tolka - antingen menas något ursprungligt naturligt som vi kan ta till oss på riktigt som vi idag faktiskt saknar eller så är det en metafor för naturtillgångar som olja, gas, metaller, mineraler och andra ämnen vi kan hitta och använda som en ny "gud" i vår värld av konsumtion och expansion.
Båda varianterna är lika intressanta.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Efter lite funderande är jag nog mer inne på att tolka urtidsguden som ett grepp för att etablera ett utifrånperspektiv - en distans till oss själva, alltså i berättarformen, till vad vi håller på med på vår jord.
Jag fastnar vid att "det" inte bara drömmer om negativa saker. Det är inte bara strålskadade atoller, utan också kristaller. Det är ett ambivalent förhållande till vad vi människor skapat. Stackars urtidsgud eller havsodjur eller vad det nu är där nere i djupet.
Strofen "Bered en väg - för nya ägare" är förstås fantastisk. Här är det inte "herren" vi bereder någon väg för.
... bromsar på is
Bra inlägg!
Viktigt att komma ihåg är väl ändå att Jocke och gänget sitter och garvar över alla seriösa analyser av låttexterna. Det enda de bryr sig om är pengarna. Efter alla bedrövliga uttalanden som på senare tid kommit från det en gång fina Kent (Illusion?), så måste du ser mer realistiskt på det hela. Jocke lägger inget hjärta i texterna eller musiken. Det är, som alla i bandet ser det (omöjligt att tolka det annorlunda efter alla uttalanden): Ett jobb.
För mig är Kents och framförallt Jockes storhet stendöd.
Jag antar att bandet alltid varit ett gäng taktiska, ytliga, giriga pajasar som förespråkat allvar och samtidigt hånat och garvat åt sina hängivna fans som tagit musiken på allvar.
Jag minns när "Du & Jag Döden" kom. Den nästan räddade livet på mig. Jag satt ensam på en grusväg vid en hästhage en sommarnatt och stirrade på stjärnorna, omgiven av alla dofter som bara visar sig på sommaren, smått berusad, med "Den Döda Vinkeln" som sällskap. Vi grät.
Det var under en sådan period som man helst vill glömma, en period som man aldrig skulle klara av igen.
Jag tog självklart (som jag alltid gjort med Kent) förgivet att Jocke och bandet menade allvar och lade ner sin själ i ett sådant vackert stycke.
Icke!
Gissa om jag kände mig patetisk/skändad när bandet inte ens kom ihåg vad låten hette några år efter den släpptes? (PSL).
"Det är väl det minsta man kan begära av ett band som Kent?"
Tänkte jag.
Jag antar att Jocke skrev ner en text för att "låtarna måste ha text", sjöng in den och sedan slängde sig i soffan för att med passion följa Big Brother.
Nä, det mesta i livet är en illusion.
Utom den här låten.
Världens renaste. Bannemej.
http://www.youtube.com/watch?v=UmFFTkjs-O0&ob=av3e
Njut av våren!
Senast redigerat av Vårvind den 2012-05-03 klockan 23:59.
Jag har tyvärr varit inne på samma banor på senare år, det var därför jag gjorde det här inlägget nyligen: http://forumet.kent.nu/showthread.ph...=1#post1063543För mig är Kents och framförallt Jockes storhet stendöd.
Jag antar att bandet alltid varit ett gäng taktiska, ytliga, giriga pajasar som förespråkat allvar och samtidigt hånat och garvat åt sina hängivna fans som tagit musiken på allvar.
Jag minns när "Du & Jag Döden" kom. Den nästan räddade livet på mig. Jag satt ensam på en grusväg vid en hästhage en sommarnatt och stirrade på stjärnorna, omgiven av alla dofter som bara visar sig på sommaren, smått berusad, med "Den Döda Vinkeln" som sällskap. Vi grät.
Det var under en sådan period som man helst vill glömma, en period som man aldrig skulle klara av igen.
Jag tog självklart (som jag alltid gjort med Kent) förgivet att Jocke och bandet menade allvar och lade ner sin själ i ett sådant vackert stycke.
Icke!
Gissa om jag kände mig patetisk/skändad när bandet inte ens kom ihåg vad låten hette några år efter den släpptes? (PSL).
"Det är väl det minsta man kan begära av ett band som Kent?"
Tänkte jag.
Jag antar att Jocke skrev ner en text för att "låtarna måste ha text", sjöng in den och sedan slängde sig i soffan för att med passion följa Big Brother.
Nä, det mesta i livet är en illusion.
Utom den här låten.
Världens renaste. Bannemej.
http://www.youtube.com/watch?v=UmFFTkjs-O0&ob=av3e
Njut av våren!
Och fick faktiskt ett skapligt svar två inlägg ner i den tråden. Men det där ni skriver(som verkar vara samma inställning och uttalanden som jag har hakat upp mig på) hänger ändå kvar lite grann på något vis.
Jag förstår inte varför Jocke under ett par år vid olika tillfällen försökt förringa allvaret och sina texter, jag är inne på lite olika vinklingar i det där inlägget jag länkar till. Rätt tråkigt är det hur som helst.
Dock ska sägas att jag hela tiden ställt texterna emot den där inställningen, men det är något som smakar lite beskt trots allt.
Framförallt är det inte lika kul att diskutera texter, analyser, tolkningar här på forumet. Den grejen har ju verkligen försvunnit nästan helt. Trist. Eller kanske rätt, om sanningen är den som ni påpekar.
Senast redigerat av The Plague den 2012-05-04 klockan 09:54.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Jo, men då är du ändå inne på lite samma spår som det jag skriver kan jag tycka. Jag håller hur som helst med om det du skriver.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Jag tror att ni gör en höna av en fjäder nu.
Det jag tror att J.Berg menat är att det är viktigare att få till ett flyt i texterna (och att de låter vackra) än att de nödvändigtvis är multibottnande. Det betyder inte att texterna är ordbajseri, eller att man inte lagt ner sin själ i den.
Det är väl det som är skillnaden mellan poesi och låttexter. Poesi måste stå för sig själv, medan låttexter måste interagera med musiken också.
Sen får man inte glömma hur många låtar de gjort, så det är nog svårt att hålla reda på varenda en
Senast redigerat av frågg den 2012-05-04 klockan 08:20.
Men jag ska kanske nämna att jag alltid satt musiken före texten i all musik, även om jag på senare år (egentligen sedan jag fann kent runt 2000) upptäckt att även texter kan vara kul..
Trist att höra, men hey, smaken är som baken (för att vara poetisk).
Själv tycker jag att texterna är bättre och mer finkänsligt konstruerade än på någon platta. Och då har jag varit riktigt såld på flera av de tidigare, inte minst HH, Röd och Isola.
... bromsar på is
Jag håller verkligen med om det där. I princip.Självklart ska det svänga och allt det där. Det är väl ganska uppenbart att Jocke prioriterar svänget.
Grejer är att jag tycker att texterna på JÄIRFM mer än tidigare liknar något som kan läsas för sig självt. Inte minst i Petroleum.
Regn
Smyger ner och viskar nya språk
mot fönstren
är årstider ett minne blott
spår av inlandsisarna
Det är ett grymt bildspråk. Fin poesi. Långt ifrån ett hastverk. Sedan kan man kanske tycka att just en sådan här strof inte är så himla personlig och väcker så mycket känslor. Men texter av den här klassen är man fasen inte bortskämd med.
Det är helt ok för mig om de garvar åt analyser. Storheter får tåla att bli analyserade.
Senast redigerat av Osynlige mannen den 2012-05-04 klockan 08:54.
... bromsar på is
Absolutely!
... bromsar på is
Behörigheter för att posta
Svara med citat