and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Kan du inte se DR tv? De danska undertexter är ju inte ett problem för dig
- har du kollat länken?
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-05-01 klockan 23:09.
Jag kan varmt rekommendera "Salmon fishing in Yemen".
En typisk brittisk film, regisserad av Lasse Hallström, om kärlek, att tro på något, internationell politik och lax. En underbar, lugn och fin film.
Såg "Die Unendliche Geschichte" (The Neverending Story) med M.
Nej men tyvär, oavsett historien, kan filmen inte riktigt mäta upp till dagens standard.
När jag läste boken jag var runt 12 och jag hade aldrig läst en bok som den. Naturligtvis hade jag läst Bröderna Lejonhjärta , men på något sätt var "The Neverending Story" bara lite "mer" och det var med den att jag föll ner i en värld av Fantasy och jag stannar ofta där sedan dess#Eskapismperfektion.
När filmen kom ut såg jag den och då var den ju fantastiskt! ...och jag hade min första och största teen-crush på Noah Hathaway (Artreju).
Men jämfört med dagens avancerade film teknik, kan den inte mäta sig iaf. Och handlingen verkar också mycket fragmenterad jämfört med boken.
Jag kunne önska mig att någon skulle göra en ny filmatisering av bocken, det förtjänar den tycker jag.
Och Momo med.
https://www.youtube.com/watch?v=c7DwWK3xojo...I couldn't not post this.
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-08-01 klockan 22:28.
Det var den första riktiga film jag såg på bio. Hade samma upplevelse som du. Har älskat fantasy sedan dess. Grät i flera dagar åt scenen när Atryous häst dör.
Såg om den för något år sedan. Tyckte iofs att den fortfarande var helt okej. Men en nyinspelning hade jag viljat se.
(Det västra oraklet. Det är min vetenskapliga specialitet!)
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Jag har just set "Paper Towns". - och är väldigt besviken!
Så folk är inte så som du tror att de är ...seriously, duude! Grow up, och lär dig att prata med folk det är ju endast så du kommer att lära känna dem.
Jag överväger allvarligt se "The Perks Of Being A Wallflower " bara för att få rätt balans igen. Se det är en fantastisk och komplex film om att "come to age".
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-08-03 klockan 06:19.
"Remember Me" ...Wauv!
Den filmen smög sig in på mig och kröp under min hud mycket mer än jag hade förväntat.
Vilken bra, men absolut heart-wrenching film!
Inte alls en "feel-good" film - och jag grät vid slutet.![]()
Budskapet är så vackert och lågmäld förmedlat. Och jag älskar det lågmälda agerande av skådespelarna - de var så bra!
![]()
#Rekommenderarkraftigt
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-08-11 klockan 23:14.
Åh nej! Har blivit alldeles hooked på "Skins" ... #sesomenmånad
![]()
Nu vet jag varför den kallas "Skins" ...för att i slutet av den första säsongen har den kommit så djupt under huden på dig att du vet exakt hur var och en av karaktärerna känner - du ser dig själv i dem, en liten bit av dig själv i dem alla. It is brilliantly done.
Den är rå, opretentiös, hård, men också ett humoristisk och ett kärleksfullt porträtt av unga vuxna - mycket brittiskt ...i ett lite sådär Trainspotting brittisk sätt.
Men jag antar att de flesta av er har redan sett den!
https://www.youtube.com/watch?v=GlenMMJye6Y
Jag såg "Dear John" inte alltför länge sedan. Had me in tears. ...halvan av filmen grät jag.
Ja, jag vet - en obotlig romantiker är jag.![]()
Men är det för mycket att begära? - att ville ha denna connection, en bindning som unravels time och knyter ihop små stunder. Den djupa, lugna, obesvärad kärleken som inte skakar när omvärlden faller isär. Den vissheten att oavsett avståndet finns den annan alltid där, bara ett telefonsamtal, en tågresa eller taxiresa borta, att man alltid finns där för varandra, att man kan tala, men också vara tysta med varandra, att man inte alltid behöver förklara kärleken, komplicera eller förnekla den, ibland kan kärleken bara 'vara' - ibland behöver den inga ord, bara smekningar och blickar.
Kan man vara både en idealist och romantiker? ...#enidealistiskromantiker.
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-09-17 klockan 00:02.