Jag kan inte tro detta. Vilken tur jag har! http://fotografiska.eu/en/utstallnin...lning/1-2-3-4/
Yeah!! I can't wait to see this.
Jag kan inte tro detta. Vilken tur jag har! http://fotografiska.eu/en/utstallnin...lning/1-2-3-4/
Yeah!! I can't wait to see this.
på en vägg i sverige . . .
av Street Artist: YASH (Linus Lundin)"Yash is a mural artist based in Stockholm, Sweden, who draws inspiration from people, animals, and their feelings. Light, colors, and emotion play a central role in his work as well as a love for shapes and simplicity."
via turecepcja
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-10-18 klockan 22:53.
Då så - Anton Corbijn. Vad kan jag säga annat än jag var besviken.
Missförstå mig inte, han är en mycket begåvad fotograf, som tar riktigt bra bilder.
MEN ... Alla hans bilder är lika.
Hans uttryck förändrats aldrig. Det är samma uttryck oavsett om bandet är U2 eller metallica ... Du kan alltid se när det är en Anton Corbijn bild, men det är inte alltid omedelbart klart vilken artist/band som skildras, och då handlar det ju inte längre om personen framför men kanske mera om personen bakom kameran.
Det känndes som jag bara gled över ytan, som jag inte kunde dyka under ytan eller kanske det inte fanns något under den.
Det fanns én bild av Patti Smith i en fåtölj som togs runt 1995, där fanns det något mer, ett pyttelitet glimt av något blottad. Men det var det.
När jag såg Brayn Adams utställningen denna sommarn var jag totalt imponerad av sättet som han kunde fånga detta "je ne sais quoi". Hans bilder var alla olika, olika stilar och olika uttryck, hans fotografier handlade enbart om personen framför linsen och han fångade en glimt av personen under ytan, blottad.
Att ta fotografier som är riktig bra kräver ett samarbete mellan personen framför linsen och personen bakom. Om det inte finns något förtroende så finns det ingen ”sanning”, bara posering.
Och det är vad jag kände att jag fick från A.C.s bilder: Posering, inget mer. Bara yta, ingen substans.
Medan Bryan Adams bilder var allt om substans.
Men det kanske är jag som inte kan se substansen i A.C.s bilder.
Jag har alltid älskat vad han har gjort för den visuella sidan av Depeche Mode och jag måste erkänna att jag hade höga förväntningar, men tyvärr blev jag besviken.
Det var fortfarande en inspirerande eftermiddag på Fotografiska.
Jag gillade speciellt "Looking Back" av Frederik Olsson. Och Isabella Ståhls "The Lonely North" som kändes mycket "kent-ish" i sitt bild språk, och där var en kort film av Ida Lindgren som gick under huden min.
En lärorik eftermiddag – always love those! Fick mig att reflektera över vad jag ser.
Vill fortfarande rekommendera Anton Corbijns uttställning, ni kanske ser något annat.
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-10-25 klockan 18:40.
Förstår vad du menar, men han är ingen favorit för mig heller.Ursprungligen postat av Laila Mari-Gigi Andersen
Då så - Anton Corbijn. Vad kan jag säga annat än jag var besviken. Missförstå mig inte, han är en mycket begåvad fotograf, som tar riktigt bra bilder. MEN ... Alla hans bilder är lika. Hans uttryck förändrats aldrig. Det är samma uttryck oavsett om bandet är U2 eller metallica ... Du kan alltid se när det är en Anton Corbijn bild, men det är inte alltid omedelbart klart vilken artist/band som skildras, och då handlar det ju inte längre om personen framför men kanske mera om personen bakom kameran. Det känndes som jag bara gled över ytan, som jag inte kunde dyka under ytan eller kanske det inte fanns något under den. Det fanns én bild av Patti Smith i en fåtölj som togs runt 1995, där fanns det något mer, ett pyttelitet glimt av något blottad. Men det var det. När jag såg Brayn Adams utställningen denna sommarn var jag totalt imponerad av sättet som han kunde fånga detta "je ne sais quoi". Hans bilder var alla olika, olika stilar och olika uttryck, hans fotografier handlade enbart om personen framför linsen och han fångade en glimt av personen under ytan, blottad. Att ta fotografier som är riktig bra kräver ett samarbete mellan personen framför linsen och personen bakom. Om det inte finns något förtroende så finns det ingen ”sanning”, bara posering. Och det är vad jag kände att jag fick från A.C.s bilder: Posering, inget mer. Bara yta, ingen substans. Medan Bryan Adams bilder var allt om substans. Men det kanske är jag som inte kan se substansen i A.C.s bilder. Jag har alltid älskat vad han har gjort för den visuella sidan av Depeche Mode och jag måste erkänna att jag hade höga förväntningar, men tyvärr blev jag besviken. Det var fortfarande en inspirerande eftermiddag på Fotografiska. Jag gillade speciellt "Looking Back" av Frederik Olsson. Och Isabella Ståhls "The Lonely North" som kändes mycket "kent-ish" i sitt bild språk, och där var en kort film av Ida Lindgren som gick under huden min. En lärorik eftermiddag – always love those! Fick mig att reflektera över vad jag ser. Vill fortfarande rekommendera Anton Corbijns uttställning, ni kanske ser något annat.
Jag ska försöka se Tove Jansson utställningen på Millesgården när jag är i Stockholm för sista konserten, eller så går jag till slottet och ser brudklännings utställningen där.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Jag vill också se Tove Jansson utställningen, men jag tror inte att vi hinner ta oss ut till Millesgården varken i november eller december.
Jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Vad synd. (Blev nyfiken, vad händer i november?)Jag vill också se Tove Jansson utställningen, men jag tror inte att vi hinner ta oss ut till Millesgården varken i november eller december.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Ni måste gå och se Thomas Schütte utställningen på Moderna!
Whoa! Knocked me off my feet. He is so versatile and perceptive.
Kom ihåg att få en av de små häften som berättar om konstverken. Hans stora skulpturer är fantastiska!
Jag var på Magasin lll igår och det fanns två utställningar. Deras samling: "Aether & Einstein", som jag måste säga inte var intressant.
Men Tony Oursler utställningen var fantastisk!
Hans tankar om TV, media och den växande digitaliseringen av vår värld var fascinerande.
Jag skulle vilja rekommendera den om du gillar nutidig konst och du är i närheten.
Tony Oursler har också samarbetat som artist med David Bowie... http://www.vulture.com/2016/02/tony-...orld-ties.html
älskar detta här om hur han D.B. komponerade hans musik. Citatet är från artikeln i länken ovanför...
"He said he really liked the way these patterns were revealed through scraping, and that it was very analogous to the way he composed music. He saw things as patterns that were overlaying one another. I said, “So you see the patterns in your head?” And he said, “Yes, I do.”
Fick mig att reflektera över hur jag själv "komponerer". Jag ser mönster i hur vi människor interagerar med varandra och detta använder jag när jag skriver, men min kreativa process är mer fluid... hmm, har inte tänkt så mycket över detta, men det är väldigt interessant!
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2016-10-28 klockan 12:26.
Vi ska se kent i Örebro och Gävle och har en hel dag i Stockholm innan spelningarna pga dålig timing med flyg. Men vi har redan några planer för dagen och jag har inte tillräckligt med kompispoäng för att ändra på dem.
Hade lite tur i Helsingfors dock, alla böcker av Tove Jansson på svenska var på rea på flygplatsen, så jag passade på att köpa några.
Jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Så ni fick en liten extra dag. Låter ju kul ändå.Vi ska se kent i Örebro och Gävle och har en hel dag i Stockholm innan spelningarna pga dålig timing med flyg. Men vi har redan några planer för dagen och jag har inte tillräckligt med kompispoäng för att ändra på dem. Hade lite tur i Helsingfors dock, alla böcker av Tove Jansson på svenska var på rea på flygplatsen, så jag passade på att köpa några.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
i andra sagor . . .
av ENCHANGING ILLUSTRATIONS BY ABIGAIL LARSON
Jag gillar hennes sätt att rita på, hennes "streck". #halloweentime
Japp. Alltid skönt med en extra dag i Stockholm.Så ni fick en liten extra dag. Låter ju kul ändå.
Jag har dock inte gett upp hoppet på utställningen än, den ska visas i Göteborg och London nästa år också. Kanske jag hinner se den ändå.
Jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Å bra! Visste inte det.Japp. Alltid skönt med en extra dag i Stockholm. Jag har dock inte gett upp hoppet på utställningen än, den ska visas i Göteborg och London nästa år också. Kanske jag hinner se den ändå.
Då tror jag att jag väntar till den kommer till Göteborg. Lite långt att åka till Millesgården.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
sometimes life be like . . .
...a bit surreal.
av Andrey Bobir
- är djupt fascinerad av dessa.
processen . . .
"The multidisciplinary practice of Sydney-based artist Tim Silver is inextricably hinged on time, both conceptually and materially. Working across sculpture, photography and installation, Silver explores the interface between time and decay, particularly in relation to the human body. His sculptures are often made from entropic materials, such as fairy floss and putty, which begin to decompose from the moment of their assembly. By photographically capturing these stages of decay, the artist presents us with a microcosmic image of our own inevitable trajectory towards death. "
via http://artandsundays.tumblr.com/
Behörigheter för att posta
Svara med citat
