mmm. såna här tillställningar kan ha den effekten.
tror det var jocke som sa i någon intervju att det bandet gör ibland kan kännas urlöjligt.
ibland landar man hårt, antar jag.
men visst. gudar existerar inte. jag har varit på några signeringar (dock inte kents). hela situationen är helt absurd, och det märks. den som signerar har allt som oftast ett eftertänksamt, lite avvaktande leende. sparsamma, inövade gester, ord. efteråt undrar man, varför i helvete gjorde jag mig så mycket besvär för en klick bläck på ett papper? vi är människor allesammans. har jag hamnat på olympen eller?
I am Thor, god of thunder!
jajamensan
Och jag lämnar inga fotspår ens i sand...
http://foto.stilren.se - portfolio
De flesta av mina betraktelser, och mina bilder, står att finna här.
en man i en glasask en iskall mannekäng
kamratskap rockmin vän han fick byta tänder
flummigt förresten när en av de gråtande 14-åringarna stod och pratade om att åka till sthlm för att få ännu en glimt och kanske på sin höjd en kram av kentarna
"det är inte så himla långt till sthlm egentligen"
haha gulligt och hel-sjukt
Håller du med Plague..!?
Jag orkade inte gå på signeringen. Är för lat för att köa länge för att titta på dom i några sekunder...haha. Sen skulle jag säkert känt mig rätt bortkommen bland 13 år yngre tjejer som gråter...
Det skulle vara kul att träffa dom, men då vill man ju få prata med dom litegrann i mindre kaos. Tex på releasefesten i Köpenhamn, där kan jag tänka mig att det var grymt.
Jag kände att jag inte hann att säga någonting för att jag blev bortkörd av vakterna. Hann i alla fall skaka hand med dem + att vi träffade dem när de skulle åka till flyget sedan.. Så vi vinkade av dem och lite sådär.
Jättekul att bli beskriven som "gråtande småtjej", vekligen.
Den här historien påminner min egen. Jag kom till Bengas kl. 14. Då köpte jag tre skivor - två limiterad och en 'normal'. Efter alla dessa timmar i kön, vid bordet hörde jag att jag bara kunde ha signerad en sak! Men... jag kommer från Polen och har köpt två skivor också till mina polska vänninor (Kent fans, förstås!). Jag ropade ganska högt till Jocke och frågade honom om han kunde hjälpa mig. Han bara sa: 'Vi kör med det' (eller någonting, jag har inte forstått precis). Sen handskakning med alla och allt var slut. Tyvärr. Jag har glömt att säga att jag har börjat läsa svenska bl a med Jockes textar. Oh, jag ska säga det nästa gång.
Tack för hjälpen Jocke! Tack för dessa roliga minuter, Boys
P.S. Det är artiklen från idags GP:
http://forumet.kent.nu/showthread.php?t=1551
Senast redigerat av tomos85 den 2007-10-17 klockan 07:53.
Let the seasons begin - take the big king down