Forumiternas poesi

[Insanity Within]

EN DAG I ETT OSYNLIGT LIV (Alternativ version)

Det var en vacker sommardag
Synd jag inte såg den, jag kände mig svag
Mamma, snälla låt mig va
Skolan står kvar i morgon, låt mig slippa ett tag

En timme senare står jag där
Jag hatar denna skola, jag dog faktiskt här
Den finns till för alla dom som lär
Men jag är inte alls som dom, jag lovar och svär

Äntligen lunchrast på gång
Jag skiter i att äta, det är fan inget tvång
Dagen har redan blivit för lång
Det räcker nu, väggen blev så snabbt för trång

Äntligen lite frihet på stan
Har ingen med mig, jag är ganska van
Min sista vän stack igår,
Det är priset man får betala, livet ger mig små sår

På väg mot min parkbänk ser jag er
Du säger nåt till henne, som nickar och ler
Jag står utanför stadens café
Så nära inpå, vänd er om och se

Men ingen vill vara min vän
Och plötsligt öppnas himlen, det regnar igen
Besviken går jag sakta vägen hem
Sätter mig på rummet, klockan har slagit fem

Fan, försent att ringa någon så klart
Mamma tittar in, maten är färdig snart
-Skolan ringde igen, du måste sätta fart
Detta är min vardag, visst låter det underbart

Vaken på natten ganska sent
Ångrar mina val idag, men nu är det försent
Om bara någon visste hur jag mår
Men varför tänka så, ingen kommer förstå

[sofia747]

Du är
mänsklighetens motsvarighet
till ett blodtrycksfall

alla symptom
jag har dem allihop
jag känner

1. svartnar för ögonen
2. yr i huvudet
3. knäsvag
4. illamående

(svimfärdig)

Så, när kan vi ses igen?

Den var riktigt söt

[Halka]

Underbar topic!

Nu ska ja spontant skriva en dikt, tror ja aldrig gjort de självmant förut, om man inte räknar med låttexter dvs.

--
Tiden är knapp, men vi kommer att hinna.
Alla broar bakom oss är brända.
Det finns bara en väg att gå nu.
Målet är så nära att det bara är att sträcka ut handen.
Men innan ens ett steg är taget, ett öga blinkat, är det redan över.

Tiden är god, vi kan aldrig komma försent.
Vi har lämnat vårt hem och har en lång väg att gå.
Målet är utom räckhåll för synen.
Men innan vi vandrat ens en bråkdel av vägen har våra liv passerat för länge sedan.

Vi har lämnat vårt hem och står nu framför vårt mål.
Tiden är god, det är bara att sträcka ut handen nu.
Men vad var det egentligen vi sökte?
--

Hahaha, ja du, jag ska nog hålla mej till låttexter när allt kommer omkring

[Popcorn.]

Tack Sofia747 Jag funderade på om den egentligen var föör sötsliskig... det är svårt att skriva snyggt om kärlek.

Och till Insanity Within: Jag gillar att dina rim inte känns krystade!

[Insanity Within]

Tack Sofia747 Jag funderade på om den egentligen var föör sötsliskig... det är svårt att skriva snyggt om kärlek.

Och till Insanity Within: Jag gillar att dina rim inte känns krystade!

Tack så mycket, det var skönt att höra! You make this ManicDead very happy.

[Insanity Within]

A FUNNY THING
I’m not ready to release
This long time nightmare disease
Cause every time I sleep, I almost stop breathe
I will not live until you make me free

This is what you made me believe
I was a rag doll, ready to receive
You always made me cry, and no one knew why
Cause no one was ever there to see

I was a child, you were my dad
Funny how you always made me sad
Funny how you slapped me and funny how you leaved
But the best thing was to see you dangle from a tree

[vidvintergatanskant]

en egentligen ganska konstig kväll
och mina fingrar är kalla mot det svarta
som färgar av sig litegrann

mystik
och ångesten dunkar innanför
kanske kraschlandar den tusen
gånger om och jag vet inte
riktigt vad jag ska ta mig till

vinden viskar ett sista farväl
och det var nog ifrån mig men jag
vågar inte berätta det för någon och
jag vågar inte göra annat än att knyta
rosetter i alla snören som om
det vore fint

för alla kan låtsas det är ingen konst med
det och man kan låtsas att man förstår
när någon annan låtsas som om allting
inte vore helt kaos

det är kalla kårar på fler ställen än längs
ryggraden och jag känner mig inte det
minsta lugn även om jag kanske verkar det
och även om jag säger att jag är det

jag ser korpar flyga förbi utanför fönstret
lika svarta som färgen som färgat av sig på
mina kalla fingrar och jag tänder ljus

jag håller för öronen, blundar, slutar andas
men det gör ont ändå

[elegimelodi]

Trådens finaste (om än sorglig), so far!

Taack Puss på dig .

[Disposition]

revolution.


jag påbörjar en stilla obetydlig revolution, knappt märkbar
genom klädval och beteende. upp till en kamp
mot oskrivna lagar och en pöbel
som pekar på vad som utmärker en riktig man
och skiljer den från en jävla fjolla
i trångsynta hålor som denna.

[tigertindra]

revolution.


jag påbörjar en stilla obetydlig revolution, knappt märkbar
genom klädval och beteende. upp till en kamp
mot oskrivna lagar och en pöbel
som pekar på vad som utmärker en riktig man
och skiljer den från en jävla fjolla
i trångsynta hålor som denna.

forumets i särklass vackraste poet.

denna var okej men dina gamla plågar fortfarande mina tankar....

så otroligt vackert språk du har när du skriver. du liksom andas rakt in i orden som svävar rakt in i hjärtat...

jag hoppas verkligen du ger ut en diktsamling för du har en sällsynt gåva min vän...

[Insanity Within]

DEN LEENDE STUNTMANNEN
Utan skyddsnät och hjälm har jag kastat mig ut
Jag svävar över marken, inget är som förut
Om jag måste landa på marken sen
så hoppas jag du finner mig här igen

Dina osynliga vingar skyddar min själ
Du är godheten själv, du gör mig så väl
Om jag ger dig en fråga får jag tusentals svar
Jag vet inget annat än att du måste stanna kvar

Jag blundar hårt och ser dig där
Men jag öppnar ögonen igen för jag vill ha dig här
Vad jag än gör tycks jag inte få nog
Tänk att det tog så lång tid innan jag förstod


SIFFROR OCH ÅR
Han har börjat räkna ner
Smärtsamt medveten om att han ska dö
Bredvid sitter jag och begrundar det jag ser
Vill hjälpa denna man men vet inte hur man gör
Han har inte gjort nåt fel, men hans tid är tydligen slut
Kan inte vara kvar här, jag måste springa ut

Stänger igen dörren när jag går och hör hans sista siffersång
När jag kommer tillbaka är han borta, naturen har haft sin gång
Tydligen gick det snabbt, han led knappt nåt alls
Ändå kan jag inte hindra klumpen som jag känner i min hals
Orättvisan skriker högt inom mig
Livet varar i en sekund, sen är det Tack och Hej


VARA VÄNNER
I kväll är det hans kväll
I kväll finns han för dig
I går gav du honom dagen
Kanske i morgon du minns mig

Förra veckan svek han
Du vet om att han bedrog
Men denna veckan är hans igen
Du stod inte ut med tanken på om att han drog

I morgon kommer jag vänta, kanske är det då min tur
Men samtidigt vet jag att om du ger mig din dag så blir han sur
På detta sätt har vi snart satt upp en tigande mur
Den skyddar oss från varandra och snart kan ingen ta sig ur

[Disposition]

forumets i särklass vackraste poet.

denna var okej men dina gamla plågar fortfarande mina tankar....

så otroligt vackert språk du har när du skriver. du liksom andas rakt in i orden som svävar rakt in i hjärtat...

jag hoppas verkligen du ger ut en diktsamling för du har en sällsynt gåva min vän...

wowza, tack så mycket! att du kommer ihåg mina gamla grejer.. :O insane. jag gjorde en diktsamling som projektarbete i vintras, får se ifall man vågar skicka iväg den nånstans på kul. men det vågar jag nog inte.

[Disposition]

svaghet i korthet.


nämn en gång till
att ensam är stark
så ska jag visa min svaghet.

[Insanity Within]

svaghet i korthet.


nämn en gång till
att ensam är stark
så ska jag visa min svaghet.

wow......!

[hellotokyo]

för att läsa min poesi, besök ett bibliotek och leta upp skalaNoll