Forumiternas poesi

[Insanity Within]

A SAD STORY - Just a feeling

It’s just a feeling I get from you
I can’t stop and you don’t want me to
We chat on the computer all night through
And my girlfriend start to wonder what I do

It’s alright my baby, go back to sleep
You don’t want to see me act like this creep
Because I know it’s cheap and I’m feeling low
But I just have to do this so I let it go
And next day she ask me what I did all night
I get insecure and ask why she wants to fight
She looks straight at me with tears in her eyes
You should know that I get tired of all this lies

It’s just a feeling I get from you
I can’t stop and you don’t want me to
We chat on the computer all night through
And my girlfriend start to wonder what I do

It’s ok my baby, I just have to work
One more day goes by and I feel like a jerk
Why do I do this, hurt the one I love
She used to be my sunshine, my milky white dove
Look at me now, running after this other person
My girlfriend thinks we’re ok, but I got another version
I hate who I am when I do what I do
This is my apologize for what I’ve done to you

It’s just a feeling I get from you
I can’t stop and you don’t want me to
We chat on the computer all night through
And my girlfriend start to wonder what I do

[Melack]

I don't expect your arms around me
I don't expect the smile you had when you found me
I know nothing will have that affect again
I know nothing will feel that direct again

Everyone I desire
Say we're better of as friends
But you can't fool a liar
I know nothing is missed until it ends

I don't expect your eyes around me
I don't expect the look you had when you found me
I know nothing will hit me like that again
I know nothing will bring you back again

Everyone I desire
Say we're better of as friends
But you can't fool a liar
I know nothing is missed until it ends
-------------------------------------------------

Jag gillar att sätta titlar på mina texter men har inte kommit på någon bra till denna. Ge mig gärna förslag

[Oskar]

Det gör ingenting med ruiner som ryker
gör ingenting med en morgon som skräms
allt suddas ut under händer som stryker
stillsamma minnen som skaver och bränns

det
finns
ingen tid för saknad
det finns inget rum för sorg
allt som tar plats är det oböjligt raka
bland levande döda på gator och torg

och lagom till hösten kom lyckliga slut
allt tas för givet som minnen vi glömt
den världen kan brinna så förbannat akut
men innanför dörrar finns allvaret gömt

det
finns
inget kvar att sakna
det finns ingen chans att bli sedd
allt vi kan göra är att vänta och vaka
på kanten av det levande dödas bädd

jag vet det känns hopplöst men håll dig vid liv
jag behöver din värme mot hjärtan av is
tillsammans kan vi vara unika som få
och välkomna vintern som väntar oss två

för det finns något kvar att sakna
det finns något utanför
en chans som de andra försakat
ett minne som aldrig dör

[Insanity Within]

Det gör ingenting med ruiner som ryker
gör ingenting med en morgon som skräms
allt suddas ut under händer som stryker
stillsamma minnen som skaver och bränns

det
finns
ingen tid för saknad
det finns inget rum för sorg
allt som tar plats är det oböjligt raka
bland levande döda på gator och torg

och lagom till hösten kom lyckliga slut
allt tas för givet som minnen vi glömt
den världen kan brinna så förbannat akut
men innanför dörrar finns allvaret gömt

det
finns
inget kvar att sakna
det finns ingen chans att bli sedd
allt vi kan göra är att vänta och vaka
på kanten av det levande dödas bädd

jag vet det känns hopplöst men håll dig vid liv
jag behöver din värme mot hjärtan av is
tillsammans kan vi vara unika som få
och välkomna vintern som väntar oss två

för det finns något kvar att sakna
det finns något utanför
en chans som de andra försakat
ett minne som aldrig dör

Jag ser fram emot fler texter från dig!

[Insanity Within]

EKO
Någon skriker i mitt huvud, det kan inte vara bra
Jag känner igen rösten men tror inte det är jag
Vad ska jag säga, vad kan jag göra för att du ska fatta hur jag mår
Jag ristar in orden i min hud, men du ser inte vad det står

Jag ignorerar problemet, precis som eksemet
som jag valt att inte klia sönder på min arm
Och om det plötsligt börjar eka
är det bara röster som vill leka
med mitt blod som fortfarande är varmt

Förstår du mig nu
Kan du förlåta allt med mig som gått snett
Jag har gjort vad jag trodde var rätt
Men allrt som återstår är ett eko av röster
Från alla dom som hatar mig

Någon vaktar över mitt hjärta, ser till att det fortsätter slå
Jag kan inte släppa in dig, vet inte vad det beror på
Det är inget jag kan hjälpa, finns inget att göra, det har alltid varit så
Låt mig hjälpa dig med jackan, och öppna dörren, det är dags för dig att gå

Jag ignorerar problemet, precis som eksemet
som jag valt att inte klia sönder på min arm
Och om det plötsligt börjar eka
är det bara röster som vill leka
med mitt blod som fortfarande är varmt

Förstår du mig nu
Kan du förlåta allt med mig som gått snett
Jag har gjort vad jag trodde var rätt
Men allrt som återstår är ett eko av röster
Från alla dom som hatar mig

[elegimelodi]

Du
med ögon av glas
läppar av porslin
hy av plast

Du
ful i allt det perfekta
en lögn av samhället
en gåta för oss dödliga

Du
en marionett
under systemet
under lagen

Du
en docka av porslin
född att lyda order.

[Oskar]

Jag ser fram emot fler texter från dig!

Tack, jag tar dig på orden:

Tjugo femtiotvå

innan hissar hunnit stanna

Du är kvar
men
dina steg har tystnat
och jag håller andan som bara för att
höra
dig tala om den ensamhet som kom och aldrig
lämnar

Du är trapporna till vinden
till en våning utan fönster
hundra meter upp
och jag springer för att hinna
fånga
den utsikt som en gång fanns men som bleknar

En timme tidigare

Det är under dina klackskor som trapphus ekar
och jag hör dig viska genom
tunna väggar
nästan glas
om hjärtlöshet
om saknad
och din gråt

Du är ögonblick då klockor stannar
och jag tänder ljuset bakom dörrarna
för att se din skugga
när du talar om att
ingenting
finns kvar

En timme senare

Mina ljus har slocknat
och
jag höjer rösten för att slippa
höra
dig tala om ensamhet

Du är andetag som tystnar ibland
och kanske har du rätt när du säger att
sanningen är falsk
kanske kommer det till slut en dag
lite ljusare och längre än den förra
och kanske har du
ekat
i mitt trapphus
länge nog

[kentad]

Du
med ögon av glas
läppar av porslin
hy av plast

Du
ful i allt det perfekta
en lögn av samhället
en gåta för oss dödliga

Du
en marionett
under systemet
under lagen

Du
en docka av porslin
född att lyda order.

Oj, den här gillade jag verkligen

[Havsänglar]

Oskar, du skriver alltid så otroligt bra. Ny diktsamling på g? (;

[Oskar]

Tack jag har bara skrivit 15 stycken nya sen förra samlingen så det kan nog dröja ett tag till...

[elegimelodi]

Oj, den här gillade jag verkligen

Taack Så snällt!

[kentidiiot]

ensamhet


nya stolar
nya glas

ingen ser

nya skor
nya armband

ingen ser

nya armband
runt
smala handleder

ingen ser

kastade stolar
krossat glas

krossat glas
mot
bleka handleder

ingen ser
ingen vet

[Insanity Within]

Tack, jag tar dig på orden:

Tjugo femtiotvå

innan hissar hunnit stanna

Du är kvar
men
dina steg har tystnat
och jag håller andan som bara för att
höra
dig tala om den ensamhet som kom och aldrig
lämnar

Du är trapporna till vinden
till en våning utan fönster
hundra meter upp
och jag springer för att hinna
fånga
den utsikt som en gång fanns men som bleknar

En timme tidigare

Det är under dina klackskor som trapphus ekar
och jag hör dig viska genom
tunna väggar
nästan glas
om hjärtlöshet
om saknad
och din gråt

Du är ögonblick då klockor stannar
och jag tänder ljuset bakom dörrarna
för att se din skugga
när du talar om att
ingenting
finns kvar

En timme senare

Mina ljus har slocknat
och
jag höjer rösten för att slippa
höra
dig tala om ensamhet

Du är andetag som tystnar ibland
och kanske har du rätt när du säger att
sanningen är falsk
kanske kommer det till slut en dag
lite ljusare och längre än den förra
och kanske har du
ekat
i mitt trapphus
länge nog

Du tog mig på sängen också, du är ett sant original!

Ni är alla väldigt bra!

[Melody]

ensamhet

Helena den var väldigt fin, har du skrivit något mer?

[Insanity Within]

SANNINGEN
Femton våningar upp på ett ödsligt glashotell
Hon lyssnar tyst på världen som lever upp varje kväll
Och hon önskar att hon kunde följa med
Men hon har valt att sluta lyssna för sanningen sved

Hon lägger sig på sängen men låter lyset vara tänt
För på natten kommer rädslan för alla känslor hon nånsin känt
Och det enda fotografi hon äger vänder hon bort
Hon orkar inte sakna den vän som levde för kort

Hon gråter stilla tårar som ingen nånsin hör
Hon lyssnar på musik som längtar och berör
Hon besöker platser som ingen annan gjort
Hon gråter i sömnen för drömmen försvinner bort

En dag i juni brinner hotellet ner
Hon ligger stilla i sängen tills hon inte finns mer
Hennes döda vän på fotografiet ler
Hela världen tittar på men ingen ser