Forumiternas poesi

[snö]

Altan


som alltid så mår jag inte bra
jag kan inte att må bra i den värld jag lever i
utåtsett ett paradis
jag har allt en kropp kan behöva
drägliga förhållanden helt enkelt

själen har ingenstans att vara för allt överflöd dränker alla ord som
'is this all?!'
allt kring vad jag ska säga och göra är dikterat av ett mode
det är modernt att säga 'refugee welcome'
inte att migranterna ska bosätta sig där jag bor
herrgud !
det skulle sänka priset på min bostad!

och det sista man bryr sig om är grunden till alla konflikter
vapenhandel t.ex
ååååh vi bygger en ny gigantisk altan
den plufsiga vällevnadshuden kring ögonen
kanske ska jag skönhetsoperera
refugee welcome !

nya svarta är det 'nya svarta' och shoppa shoppa bort all ångest
och eftersom ångesten inte kommer från att vi har för få saker,
utan att vi lever förutbestämda komatösa liv

och det enda vi känner att vi har makt över
är just det nya svarta som vi glatt väljer form färg på och vilken affär vi går in till
det borde ringa en klocka när glädjen ofelbart inställer sig när vi hittat ett fynd
vi inte får plats med där hemma och måste kasta bort fjolårets nya svarta som är hopplöst omodernt nu
'åååh hur kunde vi tycka om det där fula !'
refugee welcome !
ååååh
vi kan skänka de gamla grejerna till migranterna
de som lydigt blir placerade långt ifrån mitt övre medelklass paradis
där allt utom själ finns

[Laila Mari-Gigi Andersen]

Altan


som alltid så mår jag inte bra
jag kan inte att må bra i den värld jag lever i
utåtsett ett paradis
jag har allt en kropp kan behöva
drägliga förhållanden helt enkelt

själen har ingenstans att vara för allt överflöd dränker alla ord som
'is this all?!'
.....

Hejar och applåderar! Spot on!

[snö]

Hejar och applåderar! Spot on!

Tack <3 !

Det är mina grundmurade åsikter sedan mycket länge snabbt nedskrivet.

[Trivselgrodan]

skapar direkt i tråden så som jag brukar här, spontanskriver ner det som dyker upp.

Färg.

När ljuset och mörkret möts.
Det känns som det ska explodera i ditt bröst.
Du tittar ner du är trött.
Det är tungt när du tror att du bär hela världen.

Tro mig jag ser dig.
Genomskinnlig och svartvit.
Håll om mig. Du kan få färg igen.

Vi var där förut. Kommer du ihåg?
När vi sa. Vi kan bli vad som helst.
Vi kan bli stora. Det klarar vem som helst.
(Typ palsternackor och fänkål) (hint till jockes mellansnack i Gävle) hahahaha)

Skrattet är så långt där inne.
Ekar som en gammal film.
Jag är borttappad.
Och jag undrar var jag är?

Du ser mig. Jag tror dig.
Jag känner värmen.
Där någonstans.
Kan du ge mig färg igen? Ge mig färg igen.

[Trivselgrodan]

Du vaknar upp en dag och har inga idoler kvar.
Vad hände? Du är fylld av frågor.
Men du får inte längre några svar.

Du har rest runt nästan hela världen.
Men du inser att världen bara är halv.
Om du inte delar den med någon.

Jag vill bara att någon förstår.
Du behöver inte ha några svar.
Det räcker med att du har samma frågor som jag.

Det skulle läka sår.
Jag vet att det är för mycket begärt.
Men det är sånt jag inte förstår.

Du vaknar upp en dag. Då dina idoler inte finns kvar.
En del av din ungdom förvann och din ledstjärna är nu suddig.
Vad är det som betyder nåt? Vad är sant?

[kmb]

Du vaknar upp en dag och har inga idoler kvar. Vad hände? Du är fylld av frågor. Men du får inte längre några svar. Du har rest runt nästan hela världen. Men du inser att världen bara är halv. Om du inte delar den med någon. Jag vill bara att någon förstår. Du behöver inte ha några svar. Det räcker med att du har samma frågor som jag. Det skulle läka sår. Jag vet att det är för mycket begärt. Men det är sånt jag inte förstår. Du vaknar upp en dag. Då dina idoler inte finns kvar. En del av din ungdom förvann och din ledstjärna är nu suddig. Vad är det som betyder nåt? Vad är sant?

Men snyft på den!