Forumiternas poesi

[vetur]

Till ......

Du är en ängel
Du är solskenet i mitt liv
Du är min ledstjärna i mörkret
Du är mitt hjärta, du är mitt liv
Jag älskar dig ......

Håller med malin_a, den var jättesöt!

[Oskar]

Ja, du umgås ju med mig

Hördu, jag sa inte att jag skriver om TJOCKISAR!

[Detärbarasakermanser]

Tack snälla! Då kan jag passa på att komma med en uppdatering: boken släpps under 2009.

Oh, gud vad kul.
Den lär köpas (:

[vetur]

Tack snälla! Då kan jag passa på att komma med en uppdatering: boken släpps under 2009.

Tror bestämt jag också vill ha ett exemplar. Jag läste några av dina dikter på poeter.se. Gillade särskilt Den jag aldrig kommer få & Hemlängtan. Det skulle verkligen vara intressant att höra melodier till dina verk, det skulle passa så bra till den versform och den rytmik som är i dina texter. Om du nån gång släpper en skiva också så har du minst en köpare iaf (jag alltså ^^).

[Insanity Within]

Oh, gud vad kul.
Den lär köpas (:

Tack snälla, vad glad jag blir!

[Insanity Within]

Tror bestämt jag också vill ha ett exemplar. Jag läste några av dina dikter på poeter.se. Gillade särskilt Den jag aldrig kommer få & Hemlängtan. Det skulle verkligen vara intressant att höra melodier till dina verk, det skulle passa så bra till den versform och den rytmik som är i dina texter. Om du nån gång släpper en skiva också så har du minst en köpare iaf (jag alltså ^^).

Fan vad kul att höra! Du vet, många av texterna är från början avsedda att vara just låttexter, om du vill och kan så är du välkommen att försöka dig på att sätta melodi på nån du gillar.

[Malin_a]

igår släpptes antologin "Jag behöver en jordbävning" som jag har skrivit en text i. då blev jag glad!

[Insanity Within]

igår släpptes antologin "Jag behöver en jordbävning" som jag har skrivit en text i. då blev jag glad!

Vad kul , jag tycker du ska lägga upp den här också!

[Insanity Within]

KÄMPARGLÖDEN
Där går han som ständigt förlorar vänner
Inte konstigt att alla snart har fått nog
Han är innesluten och arg, berättar aldrig hur han känner
Det blev väl för svårt att brinna när kämparglöden dog

Och hans vän på andra sidan världen kan inte förstå
Han blir ju så arg när hon vill veta hur han mår
Det är då han kortsluts och väljer att gå
Och hon vill skriva men hon vet inte om hon vågar och får

Ett ögonblick senare ångrar han allt
Men hon har nu gått och rutan är svart
Utan hennes närvaro blev det ganska kallt
Tänk att livet kunde förändras på en enda kvart

[Malin_a]

Vad kul , jag tycker du ska lägga upp den här också!

Tack, det ska jag göra (:

[Malin_a]

KÄMPARGLÖDEN
Där går han som ständigt förlorar vänner
Inte konstigt att alla snart har fått nog
Han är innesluten och arg, berättar aldrig hur han känner
Det blev väl för svårt att brinna när kämparglöden dog

Och hans vän på andra sidan världen kan inte förstå
Han blir ju så arg när hon vill veta hur han mår
Det är då han kortsluts och väljer att gå
Och hon vill skriva men hon vet inte om hon vågar och får

Ett ögonblick senare ångrar han allt
Men hon har nu gått och rutan är svart
Utan hennes närvaro blev det ganska kallt
Tänk att livet kunde förändras på en enda kvart

Hur får du inspiration att skriva allt? Helt otroligt, vad du kan!

Ibland är man arg:


Skratta åt mig, fyll med mig ord
Jag är bara skit, äcklig jord
Hata mig, spotta på mig
Gör vad du vill, jag skiter i dig
Jag vet vem jag är, jag vet vad
Du kan inte såra mig, inga tårbad
Jag har dom jag älskar som älskar mig
Du är luft, jag ska aldrig bli som dig

Helt otrolig. ÄG på dig och den. Precis så känner jag nu, man måste kämpa sig igenom allting överallt känns det som. Träffade rack i hjärtat. Tack för den!

[Insanity Within]

Hur får du inspiration att skriva allt? Helt otroligt, vad du kan!

Livet, det är min inspiration! Tack!

[Malin_a]

” Det man vill ha är alltid långt borta, man måste kämpa som fanken, för att få det. Kämpa för något man ändå inte kan få, fast man så gärna vill ha det.
Men man gör det ändå för att man hoppas.
Man hoppas så in i norden och sen när man till slut är en meter ifrån toppen, raseras allting av att man fick det svaret.
Nej.
Förstörd. Man har kämpat så jädra hårt, hoppas som aldrig annars och allt förstörs av det där nej:et. Jävla nej.
Man hatar det, hatar personen som säger det, hatar allt.
Man blir som en jävla robot, gör om samma sak igen tills man får det jävla nej:et igen. Det man absolut minst i världen vill ha. För man bygger upp nytt hopp. Det är så. Man börjar om igen, tittar, söker efter nya ledtrådar som kan få en att börja hoppas igen. Och man gör det. Går på samma jävla grej om och om igen.
Till slut slutar man bara tro på allt. Varför skulle det funka för? Inget annat gör det ju.
Skit. Jävla skit.
Jag hatar det! Det funkar inte. Men sen kommer den där lilla vänliga själen och säger: Försök igen, gör det. Det är alltid värt ett sista försök.
Och så är man där igen. Och igen.
Varför slutar man inte bara? Det finns inget att tro på när den man älskar ljuger.
Skiten raderas, suddas ut. Av den man älskar.
Jävla skit. ”

Här är texten som publicerades i boken, btw
Isanity_within; låter som en bra inspiration tummen upp!

[Insanity Within]

DEN SLUTGILTIGA STRIDEN
Jag vet nästan allt jag vill säga dig
Men ändå har jag svårt att säga nåt alls
Min röst och mina tankar är nåt du gav till mig
Ändå fastnar allt nu i klumpen i min hals
Och jag förbannar den som uppfann tiden
Den rinner ju ändå bara ut i sanden
Vi två är ensamma i den slutgiltiga striden
Känner du hur jag håller dig i handen

Får du nån tröst av min röst
Eller är det kanske bäst att bara vara stum
Jag känner hur ditt hjärta slår högt i mitt bröst
Där vi sitter och lyssnar på tystnaden här i ditt rum
Och om jag vet hur jag ska forma min känsla så ska jag ge den till dig
Men om jag misslyckas för att rösten sviker
Så får du se in i mina ögon för de ska tala till dig
Du hör om du lyssnar noga hur min kärlek till dig skriker

[Apbjarn]

DEN SLUTGILTIGA STRIDEN
Jag vet nästan allt jag vill säga dig
Men ändå har jag svårt att säga nåt alls
Min röst och mina tankar är nåt du gav till mig
Ändå fastnar allt nu i klumpen i min hals
Och jag förbannar den som uppfann tiden
Den rinner ju ändå bara ut i sanden
Vi två är ensamma i den slutgiltiga striden
Känner du hur jag håller dig i handen

Får du nån tröst av min röst
Eller är det kanske bäst att bara vara stum
Jag känner hur ditt hjärta slår högt i mitt bröst
Där vi sitter och lyssnar på tystnaden här i ditt rum
Och om jag vet hur jag ska forma min känsla så ska jag ge den till dig
Men om jag misslyckas för att rösten sviker
Så får du se in i mina ögon för de ska tala till dig
Du hör om du lyssnar noga hur min kärlek till dig skriker

Sjukt skitbra!