Forumiternas poesi

[Fejkrock]

Jävlar så vackert!

Tack tack

[Malin_a]

Till M

Jag har ingenting kvar
Av det som var vårt
Förutom lukten av din sömn

Jag minns hur golvet knarrade när du gick
Och hur du såg på mig
Så jag blev varm

Jag minns dig dom sista dagarna
Och hur jag hatade dig
För jag behövde dig för mycket

Mitt hjärta slutar slå
För allt vi var
Utan dig är jag ingen
I drömmen ler du

gjorde mig tårögd. jättefin!

[Fejkrock]

gjorde mig tårögd. jättefin!

Åh, vad snäll du är! Nu blev jag också tårögd.

[svantee]

Du har skapats för att finnas,
Jag har skapats för att finna.
Alla har vi funnit någonting,

Du har paranoida drömmar om natten,
Jag sträcker ut min hand så du vaknar.
En oskriven norm har gett dig styrka,
Själv har jag tappat lusten.

Du är inte längre kvar,
Jag ljög.
Tänker aldrig på dig,
Jag ljög igen.

Vi har ett ouppklarat samtal,
Men rädslan kryper i mig.

När jag inte längre är älskad,
Förstår jag det du alltid visste.
Att vår kärlek var ytlig och skör som glas.

Kalla mig blind,
Men mitt försvar är kärleken.
Den som trollbundit mig.

Jag har funnit något större än kärleken,
Som kallas ensamhet.

Biter tag i täcket och låter det vandra upp.
För när lamporna släcks är jag rädd för allting.
Jag slösar inte på tårar,
De droppar ner i en brunn fylld av sorg.

Snart är jag överfull och mina misstag blir bestraffade.
Du vandrar omkring med förbigående blick som jag
Inte längre fanns.

Du ger mig en känsla av rädsla och stumhet.
Men vi är likadana du & jag, för ingen tar det
Enkla steget fram.

Ingen är orädd i vår värld, önskar du var sån.
Lyckan är total för dig, önskar jag var sån.

[svantee]

Mannen i hörnet står med våta ögon och ser.
Hans enda kärlek har han gett åt er.
Det är ånger han känner nu, han vill höra jag och du.
Mannen tänker på sitt liv och slänger bort sin sista tid.
Han vill spola tillbaks tiden, uppleva bortkastade minnen.
Mannen söker livets mening nu, men det enda han hör är du.
Nu står han vid dödens bro.
Ska han våga passera och lägga sig ner i lera.
Det enkla kommer före det svåra, han orkade inte med alla tårar.

1 meter under jorden får du ro, tänk så det kan gå.

[Myrpou]

Fötter här och fötter där

Erik gillar sina fötter, han behöver dom när han sparkar boll.
Anna springer i skogen med sina fötter, hon leker alltid med Stina.
Tomas har fått en sticka i foten, han måste åka till doktorn för en koll.
Said har inga fötter kvar, igår på väg till skolan trampade han på en mina.

[Insanity Within]

MITT TRASIGA MINNE
Du gav mig ett minne en gång
ett minne jag för alltid ville minnas
Så jag skapade av minnet en sång
för då visste jag att minnet för alltid skulle finnas
Men med åren suddades delar av minnet ut
och till sist mindes jag det annorlunda än jag gjort förut
Så gick det för minnet av dig som jag för alltid ville spara
och nu är du död så nu är minnen det enda jag kan bevara

[Myrpou]

En dikt om en Räv

Djupt inne i den mörka skogen under den grönaste granen ligger en rävhona med fem ungar
De är små och får inte lämna mamma ensamma ännu
Det är sommar, men natten är kall

Rävhonan låter sina fem små ungar somna runt hennes svans
Tiden går, sommaren går mot sitt slut
Rävungarna älskar att springa runt och jaga varandra på den fuktiga mossan
Hösten närmar sig, dagarna blir kallare och maten svårare att hitta

Mamma måste ge sig ut på jakt, ungarna är fortfarande för små för att följa med
Jag ger mig ut medans ungarna ligger tillsammans under granen
Marken är fylld med löv, det är sent på året och svårt att få mat
Tiden går, rävungarna väntar och undrar när mamma ska komma hem

Timmar har gått och hon har ännu inte hittat någonting att äta
Stegen blir allt tyngre och jag kommer längre och längre hemmifrån
Helt plötsligt trampar jag på en rävsax

Den taggiga fällan slår ihop tassen
Mitt klagande skrik hörs genom skogen
Det gör så ont
Blodet rinner
Smärtan är olidlig

Ungarna ligger kvar under granen, de har blivit oroliga, mamma har varit borta länge nu
Jag kämpar och sliter
Det går inte att ta sig ur fällan
Jag måste ta mig ut, ungarna klarar sig inte utan sin mamma
Ju mer hon rör sig destu ondare gör det

Solen har klättrat ner från himmelen för länge sen
Rävhonans alla krafter är nu slut
Löv från trädens toppar faller ner och täcker hennes lurviga päls
Jag ropar på ungarna
Det finns ingen röst kvar
Jag ropar med mina sista krafter
Kanske får jag se dom igen, kanske får jag se mina älskade innan jag dör
Men rösten är slut
Det är nästan tyst
Det enda som hörs är den porlande bäcken och en hoande uggla
Ett löv faller på min nos, jag har inte kraft nog att vifta bort det

Pälsen är iskall, hela jag fryser
Rävhonan tänker på sina ungar
Kylan försvinner
Ögonen sluts
En kall vindpust genom skogen

[popdrog]

MITT TRASIGA MINNE
Du gav mig ett minne en gång
ett minne jag för alltid ville minnas
Så jag skapade av minnet en sång
för då visste jag att minnet för alltid skulle finnas
Men med åren suddades delar av minnet ut
och till sist mindes jag det annorlunda än jag gjort förut
Så gick det för minnet av dig som jag för alltid ville spara
och nu är du död så nu är minnen det enda jag kan bevara

Älskar dina dikter!

[Insanity Within]

Älskar dina dikter!

Jag älskar attdu älskar dom!

[Malin_a]

alla är helt underbara här! sån jävla cred till alla som skriver så underbart!

[Insanity Within]

E - SOM I EN TICKANDE BOMB
Jag sparar allt om dig fast jag borde glömma
Kanske vi ses igen, man kan ju drömma
Jag ser hur du växer, snart är du större än mig
Själv har jag fastnat totalt, kan bara sakna dig
Ibland samlar jag mod för att hälsa på
Men den förbannade bomben tickar så jag måste gå
Då dröjer det månader tills vi ses igen
Om du bara visste att jag tänker på dig jämt, min vän

[Fejkrock]

E - SOM I EN TICKANDE BOMB
Jag sparar allt om dig fast jag borde glömma
Kanske vi ses igen, man kan ju drömma
Jag ser hur du växer, snart är du större än mig
Själv har jag fastnat totalt, kan bara sakna dig
Ibland samlar jag mod för att hälsa på
Men den förbannade bomben tickar så jag måste gå
Då dröjer det månader tills vi ses igen
Om du bara visste att jag tänker på dig jämt, min vän

Du skriver så himla fint. Älskar dina dikter.

[Ett öde värre än döden]

Till M

Jag har ingenting kvar
Av det som var vårt
Förutom lukten av din sömn

Jag minns hur golvet knarrade när du gick
Och hur du såg på mig
Så jag blev varm

Jag minns dig dom sista dagarna
Och hur jag hatade dig
För jag behövde dig för mycket

Mitt hjärta slutar slå
För allt vi var
Utan dig är jag ingen
I drömmen ler du

Härligt bra, och det skulle även Bruno tyckt.

[Insanity Within]

Du skriver så himla fint. Älskar dina dikter.

Jag är mycket tacksam! Mycket tacksam! Du själv skriver ju jävla bra med tycker jag!