Forumiternas poesi

[Bravorion]

Första gången jag skriver i den här tråden... har inte.. vågat riktigt på nåt sätt.

Den här skrev jag för nåt halvår sen. När det fanns en person i mitt liv...

Persiennerna gör dig randig av solsken.
Febern lägger ett finger på den svarta randen.
Du är hälften värme. Hälften kyla.
Men mina ränder är helsvarta. Bara kyla
Jag ligger alltid i skugga.
Men du vågar ta steget ut.
Jag vänder mig åt ditt håll. Igen.
Följer dina konturer med blicken.
Mina fingrar stryker bort en lock från din panna.
Fingrarna vill stanna där, på din svala panna.
Febern låter dom stanna.
Moln förstör ränderna och allt blir svart.
Bara kyla.
Min feber tycker om det.
Jag vilar för hårt på din panna.
Du vrider dig, dina ögonlock darrar och dina läppar rör sig.
Hastigt drar jag bort mina fingrar.
För hastigt.
Dina ögonlock öppnas, en blick ser på mig, en hand lägger sig på min hand.
Ögonlocken stängs.
Molnen skingras.
Vi blir randiga.

Bra ordval tycker jag, känns halvt som en novell/berättande text snarare än dikt, men jag gillar den. Ett ögonblick väl beskrivet men jag sitter ändå och vill ha mer känsla från den. Hoppas man får se mer från dig.

[Sockeeer]

Bra ordval tycker jag, känns halvt som en novell/berättande text snarare än dikt, men jag gillar den. Ett ögonblick väl beskrivet men jag sitter ändå och vill ha mer känsla från den. Hoppas man får se mer från dig.

Det är ingen dikt.
En text. Inget annat. Vill inte placera det jag skriver under nån rubrik. Bara "texter". Fast det är ju också en rubrik... men äsch du fattar.
Tack så mycket ja det va ju ett tag sen jag skrev den och den va skriven direkt från hjärtat, inget ändrat. Skrivet rakt från pappret jag skrev den på första gången. Ja jag ska börja skriva mer här. Det är ju bra med kritik för att utvecklas.

[Staffan747]

Första gången jag skriver i den här tråden... har inte.. vågat riktigt på nåt sätt.

Den här skrev jag för nåt halvår sen. När det fanns en person i mitt liv...

Persiennerna gör dig randig av solsken.
Febern lägger ett finger på den svarta randen.
Du är hälften värme. Hälften kyla.
Men mina ränder är helsvarta. Bara kyla
Jag ligger alltid i skugga.
Men du vågar ta steget ut.
Jag vänder mig åt ditt håll. Igen.
Följer dina konturer med blicken.
Mina fingrar stryker bort en lock från din panna.
Fingrarna vill stanna där, på din svala panna.
Febern låter dom stanna.
Moln förstör ränderna och allt blir svart.
Bara kyla.
Min feber tycker om det.
Jag vilar för hårt på din panna.
Du vrider dig, dina ögonlock darrar och dina läppar rör sig.
Hastigt drar jag bort mina fingrar.
För hastigt.
Dina ögonlock öppnas, en blick ser på mig, en hand lägger sig på min hand.
Ögonlocken stängs.
Molnen skingras.
Vi blir randiga.

Mycket fint

[Sockeeer]

Mycket fint

Tack så hemskt mycket

[Bravorion]

Det är ingen dikt.
En text. Inget annat. Vill inte placera det jag skriver under nån rubrik. Bara "texter". Fast det är ju också en rubrik... men äsch du fattar.
Tack så mycket ja det va ju ett tag sen jag skrev den och den va skriven direkt från hjärtat, inget ändrat. Skrivet rakt från pappret jag skrev den på första gången. Ja jag ska börja skriva mer här. Det är ju bra med kritik för att utvecklas.

Saker som är skrivna direkt från hjärtat, gärna i stunden då känslor är färskvaror, är de bästa.
Det var en bra text i alla fall. Hur länge sen var det du skrev den?

[Sockeeer]

Saker som är skrivna direkt från hjärtat, gärna i stunden då känslor är färskvaror, är de bästa.
Det var en bra text i alla fall. Hur länge sen var det du skrev den?

Jag skrev nåt halvår sen... fast när jag tänker efter så va det nog mer... hjälp va tiden går... men knappt ett år sen då. Hm.. vänta nu... i augusti förra året tror jag..nångång där...
Och, tack så mycket

[Staffan747]

Saker som är skrivna direkt från hjärtat, gärna i stunden då känslor är färskvaror, är de bästa.
Det var en bra text i alla fall. Hur länge sen var det du skrev den?

Den här skrev jag för nåt halvår sen

Vill du ha assistans vid övergångsstället?

[Ett öde värre än döden]

Jag är en av de två vargarna
på biljardbordet

Eller den stillsamt allvarliga
fårade mörka man
med bitar av gulnade spelkort
på mina glasögon

Jag sitter med allvarlig min
i ett rum fyllt med
sekelskiftesdockor

Jag är den granne
som lånar ut en kopp socker

Vardaglig vanlig vänskap

Upplever slättens alla årstidsskiftningar

Leker med ord

[Sockeeer]

En text inspirerad av en olycka som hände här i värmland för några år sedan. En ung kille som krockade med plogbilen och dog. Det sägs att hans tjej nyss gjort slut och han hade kört in i plogbilen avsiktligt.

Visa dina bilder, gör mig avundsjuk och njut.
Men när dina tårar suddar ut vägen och din krasch är omedelbar då kommer min avundsjuka torkas bort som blodet längs vägen.
För den känslan som folk dör för var inget för mig.
Men var är då och då är inte nu.
Blodet rött som hjärtat hälls sakta tillbaka och snart har du lagt bilderna under sängen.
Skulle det inte vara bättre att ta till eld?
Men så modig är inte den längtan som kanske kommer smygandes om år eller dar.
Jag känner dig, så ta till eld.
För en krasch till och du beblandas med dom som säger ”mitt liv är över” bara för en känsla.
Men det var ju då.
Nu har jag lärt mig att en känsla som den är värd att dö för.
Men fortsätt ändå.
En dag kommer allt igen, precis som det där modet.
Så stanna inte.
Kör igenom kraschen och vänd dig om för att se tårarna skrika ”Kör, kör, kör!” efter dig där på vägen.

Lyssna på dom, kära du, lyssna på dom.

[Bravorion]

Vill du ha assistans vid övergångsstället?

haha ja va fan! Varför såg jag inte det där för!? Tack men nej, ni slipper dada mig, jag har fått extrajobb på ett äldreboende så jag blir väl inlagd själv snart. Jäklar vad gammal jag känner mig nu. xD

[Bravorion]

En text inspirerad av en olycka som hände här i värmland för några år sedan. En ung kille som krockade med plogbilen och dog. Det sägs att hans tjej nyss gjort slut och han hade kört in i plogbilen avsiktligt.

Visa dina bilder, gör mig avundsjuk och njut.
Men när dina tårar suddar ut vägen och din krasch är omedelbar då kommer min avundsjuka torkas bort som blodet längs vägen.
För den känslan som folk dör för var inget för mig.
Men var är då och då är inte nu.
Blodet rött som hjärtat hälls sakta tillbaka och snart har du lagt bilderna under sängen.
Skulle det inte vara bättre att ta till eld?
Men så modig är inte den längtan som kanske kommer smygandes om år eller dar.
Jag känner dig, så ta till eld.
För en krasch till och du beblandas med dom som säger ”mitt liv är över” bara för en känsla.
Men det var ju då.
Nu har jag lärt mig att en känsla som den är värd att dö för.
Men fortsätt ändå.
En dag kommer allt igen, precis som det där modet.
Så stanna inte.
Kör igenom kraschen och vänd dig om för att se tårarna skrika ”Kör, kör, kör!” efter dig där på vägen.

Lyssna på dom, kära du, lyssna på dom.

Vackert. Sorgligt ämne men mycket bra ordval och känslor gör det här till en vacker tribute.
Hemsk olycka. :/

[tigertindra]

haha ja va fan! Varför såg jag inte det där för!? Tack men nej, ni slipper dada mig, jag har fått extrajobb på ett äldreboende så jag blir väl inlagd själv snart. Jäklar vad gammal jag känner mig nu. xD

o-t nu då men GRATULERAR!!!! fan va kul

[Bravorion]

o-t nu då men GRATULERAR!!!! fan va kul

Tack, kommer bli mycket inspirerande att prata med Sveriges forna elit.

*duckar för off-topic missiler*

[Sockeeer]

Vackert. Sorgligt ämne men mycket bra ordval och känslor gör det här till en vacker tribute.
Hemsk olycka. :/

ja det va hemskt.
och jag kände en släkting till han som dog också... han gick i min skola.
Tack så mycket! verkligen, tack! det betyder mycket när man får postiv kritik för nåt man gjort själv.

[snö]

Enklast är faktiskt att aldrig lita på någon alls. Då slipper man bli besviken.

men det låter så sorgligt och ensamt, jag har en halvmesyr
jag litar på folk tills jag märker att det inte går
då går jag utan förklaringar
i regel säger jag bara "hejdå!" och har den sortens betoning att det finns inget att ifrågasätta.
när jag verkligen vill något är jag extremt tydlig

jag förstår inte varför så många ska göra sig själva så illa och besatt hänga sig kvar vid vad som visar sig vara eller alltid varit en ren illusion.