men bara att du funderar och kan sätta ord på känslor är vida bättre än vad många kan i 20 års åldern så kunde jag bara säga "jag känner mig långsam" när jag var djupt deprimerad, så jag hade sanslöst svårt att lära mig men jag gjorde det långsamt och ibland mycket plågsamt.
Såhär är det:
det är inte alltid lätt att leva och det kan inte vara det om vi nu inte ska vara zombies.
men det lönar sig att fundera och också ifrågasätta "om det här är allt?"
dessvärre finns inga genvägar utan det tar den tid det tar och det är vad jag verkligen har lärt mig att "Stå ut" eller att härda ut och vänta,
om livet bara vore en räkmacka, då skulle vi inte ha nyanser och troligen tycka om Carola

det vore ju hemskt !
vi som på något sätt haft det svårt med själslivet och vi är ju många När ljuset vänder tillbaks i våra liv då har vi perspektiv på hur dystert och själlöst det kan vara.
Tyvärr tror i princip alla som träffar mig att jag alltid varit superpositiv och framgångrik i mitt yrkesliv och privata liv. Det är så vi vill tro.
men många av oss som verkar / är så lyckade idag vi har slagits för att lära oss att tycka om att leva, men som sagt de flesta vill inte tro det.