Det är också en bra tolkning!Ursprungligen postat av Sundance_kid
Det är också en bra tolkning!
Hade ni mikrofonerna långt bak i kyrkan så att det blev ljudfördröjningar?
.. eller hade ni flera utplacerade som tog upp både akustik och direktsång, och att ni fick korrigera dem sinsemellan för att det lät konstigt?
Haha, grym historia!Det var en av de roligaste inspelningarna någonsin, faktiskt.
Vi åkte till kyrkan med GPS-hjälp och vaga vägbeskrivningar från Martin.
Mitt ute i busken.
Markus hade övat som en galning på ackorden och var extremt laddad.
En av hans drömmar har alltid varit att få spela kyrkorgel på riktigt.
Naturligtvis blev han toksjuk med jättehög feber och kunde inte komma.
Det bestämdes då hastigt på plats att Martins far Yngve skulle spela orgeln eftersom han kan och det är ganska svårt med tanke på att bas och diskant är uppdelade.
Martin skulle "leda" kören
De var helt underbara, men lite bångstyriga och de frågade hundra gånger: Men vem av er heter Kent då? Vafalls? Ingen??? Varför heter ni kent då? Det verkar ologiskt.
Vidare var vi tvungna att spela låten till ett klick för att kunna göra enkla klipp om något gick fel. Klicket fick orgelspelaren ha i lurar för att det inte skulle höras.
"Körledaren" fick också ha lurar för att kunna dirigera takten.
Kören skulle försöka följa dirigenten, vilket ställde stora krav på tydlighet från Martin.
Plus att även om kyrkan var liten blev det ändå ljudfördröjningar som vi fick kompensera för.
Efter två försök till tagningar sa en av Damerna: Nej det här går inte. Han (Martin) kan ju inte dirigera. Han står ju bara och viftar. Det blir ingen ordning.... Vi måste ha Yngve.
Jaha, sa Martin, Då får väl jag spela den jävla orgeln då. Men då blir det INGEN bas. Den får farsan lägga på efteråt!
Fast tycker lite synd om stackars Markus som inte fick spela orgeln ändå : (
Jaså det gick åt så mycket jobb för den låten, det var som sjutton. Har du några fler intressanta historier om hur låtar kommit till (som nån innan mig nämnde)?
Du log genom fräknarna
med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Kul historia! Synd att Markus missade chansen att lira kyrkorgel.
Men hur gick det med "basen" sedan då? Är den med eller inte?
Och det jag menar med att det inte låter vackert är mest att folkets "klagosång" inte passar/behagar dem med makten som helst bara vill vända folket ryggen. Det blir lite... ofint.
Så bättre inledning hade vi nog inte kunnat önska oss.
Jag älskar denna underbara psalm, gråter varje gång jag hör den. Känslan är fantastisk. Nu blir den ju ännu mer rörande efter Jockes historia om den. Tack tack tack!Jag tycker det är en av de bästa sångerna på albumet. Jisses en medelålder på 75 år och som de älskar att sjunga
vill adoptera jocke
Hi hi hi!Det var en av de roligaste inspelningarna någonsin, faktiskt.
Vi åkte till kyrkan med GPS-hjälp och vaga vägbeskrivningar från Martin.
Mitt ute i busken.
Markus hade övat som en galning på ackorden och var extremt laddad.
En av hans drömmar har alltid varit att få spela kyrkorgel på riktigt.
Naturligtvis blev han toksjuk med jättehög feber och kunde inte komma.
Det bestämdes då hastigt på plats att Martins far Yngve skulle spela orgeln eftersom han kan och det är ganska svårt med tanke på att bas och diskant är uppdelade.
Martin skulle "leda" kören
De var helt underbara, men lite bångstyriga och de frågade hundra gånger: Men vem av er heter Kent då? Vafalls? Ingen??? Varför heter ni kent då? Det verkar ologiskt.
Vidare var vi tvungna att spela låten till ett klick för att kunna göra enkla klipp om något gick fel. Klicket fick orgelspelaren ha i lurar för att det inte skulle höras.
"Körledaren" fick också ha lurar för att kunna dirigera takten.
Kören skulle försöka följa dirigenten, vilket ställde stora krav på tydlighet från Martin.
Plus att även om kyrkan var liten blev det ändå ljudfördröjningar som vi fick kompensera för.
Efter två försök till tagningar sa en av Damerna: Nej det här går inte. Han (Martin) kan ju inte dirigera. Han står ju bara och viftar. Det blir ingen ordning.... Vi måste ha Yngve.
Jaha, sa Martin, Då får väl jag spela den jävla orgeln då. Men då blir det INGEN bas. Den får farsan lägga på efteråt!
Det var härligt att höra att allt gick bra med kören.
De berättade ju för en reporter i Kuriren, att de allt hade tyckt det var lite svårt men att det sedan blev väldigt bra. Yngve hade varit väldigt orolig att det var någon som hade berättat för mycket. Men vad jag kan läsa av dig här var det nog ingen fara!
Men det BÄSTA är ju ändå när de alltid undrar " Nå vem är han, den där Kent?"Det e så gulligt!
Haha, riktigt kul historia.
hahaha, oj vad jag började skratta av det här inlägget.
Dumt när man sitter på lektion
fler sånna här inlägg jocke. Det är riktigt kul att läsa om hur ni jobbar och så.Det var en av de roligaste inspelningarna någonsin, faktiskt.
Vi åkte till kyrkan med GPS-hjälp och vaga vägbeskrivningar från Martin.
Mitt ute i busken.
Markus hade övat som en galning på ackorden och var extremt laddad.
En av hans drömmar har alltid varit att få spela kyrkorgel på riktigt.
Naturligtvis blev han toksjuk med jättehög feber och kunde inte komma.
Det bestämdes då hastigt på plats att Martins far Yngve skulle spela orgeln eftersom han kan och det är ganska svårt med tanke på att bas och diskant är uppdelade.
Martin skulle "leda" kören
De var helt underbara, men lite bångstyriga och de frågade hundra gånger: Men vem av er heter Kent då? Vafalls? Ingen??? Varför heter ni kent då? Det verkar ologiskt.
Vidare var vi tvungna att spela låten till ett klick för att kunna göra enkla klipp om något gick fel. Klicket fick orgelspelaren ha i lurar för att det inte skulle höras.
"Körledaren" fick också ha lurar för att kunna dirigera takten.
Kören skulle försöka följa dirigenten, vilket ställde stora krav på tydlighet från Martin.
Plus att även om kyrkan var liten blev det ändå ljudfördröjningar som vi fick kompensera för.
Efter två försök till tagningar sa en av Damerna: Nej det här går inte. Han (Martin) kan ju inte dirigera. Han står ju bara och viftar. Det blir ingen ordning.... Vi måste ha Yngve.
Jaha, sa Martin, Då får väl jag spela den jävla orgeln då. Men då blir det INGEN bas. Den får farsan lägga på efteråt!
Tycker dock synd om Markus, stackarn.
Vilken härlig läsning.
Hur mickade ni upp kalaset? Mickar på långa stativ mitt i kyrkan, samt mickar nära orgeln? Det där med att micka upp en kyrka med ett bra slutresultat kan vara lite klurigt har jag hört...
Du och jag, Döden <3
Så Martin spelade orgeln - men bara på diskanten
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
18.29-4 är ett konstverk.Detta,vid första anblicken oväntade möte mellan kören och musiken är genialiskt.
En skönhet som är rörande.
Ungefär som att,när man trodde att det inte skulle hända,få höra sjöjungfrur sjunga....
Det kan vara helt jävla omöjligt, beroende på hur kyrkorummet är utformat. Mickar du nära blir volymförhållandena lätt skeva och mickar du för långt ifrån blir eventuell text väldigt otydlig, även om s- och t-ljud fortfarande tenderar att sticka igenom (precis som det är på den här låten). Detta är övergripande, oavsett mickteknik...A-B är väl egentligen att föredra men det ställer stora krav på rummet, körens placering, mickarnas position (som alltid)...och så bör du ha en skopa tur. Då kan det bli bra.
Annars kan man ju närmicka alla deltagare...men det låter aldrig naturligt.
Behörigheter för att posta
Svara med citat