Jag gillar Egoist, men det är en bitterljuv känsla. Jag avskyr avslut och avsked. Första tanken var "aha, en glad låt, hej då nu ska vi/ni leva livet".
Men efter att ha lyssnat in texten nu ett antal gånger så går mina tankar till Sverige 2015 och den generation som är unga vuxna nu. De ska inte bli som vi (den äldre generationen), de ska leva livet (yolo osv.), de tar allt för givet (de har ju växt upp med att allt är möjligt, och allt ska vara möjligt). Och under 2015 blev det lite mer okej att hata och att uttrycka sitt hat kors och tvärs, på nåt sätt blev det "sånt som händer, så är det", istället för att man bemöter det och säger ifrån. Men som vanligt, en högst personlig tolkning och reflektion och ingen djupdykning i varenda ord.