inte poesi utan mer bara...en text. har börjar skriva lite igen
ensam längst bak
en isloerad ö i ett hav av glädje
en avlägsen utpost i kanten av galaxen
som att se en ocean av ensamhet
utan något land vid horisonten
i djupet av den dal dit ljuset aldrig når
men skuggorna från glädjen vid ravinens kant
bränner värre än sommarsolen på vinterblek hy
en klocka som klämtar
för den tid som rinner ut
men som ändå aldrig tar slut
när allting är försent
har vandringen ändå bara börjat
men jag vet att den aldrig leder hem
det är en tunnel där ljuset brunnit ut
i mitt hjärta brinner en eld
som bara kärlek kan släcka
i min själ blöder såren
som bara kärlek kan läka
runt omkring mig bor ett mörker
som bara kärlek kan lysa upp
en kamp utan segrare
mellan längtan och förnuft
där längtan är dåren
som vägrar ge upp
där förnuftet har rätt
men dåren vägrar ändå ge upp
där förnuftet är den starke
men längtan är elden
elden som bränner i själen
och som aldrig går att kväva
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Jag har blivit infekterad av mitt eget universalego.
Jag vill förhöja min tillvaro, bygga mitt eget vansinnes imperium av lego.
Mina ord börjar blekna, tyngden har försvunnit, blyet har ännu inte fastnat, inte hunnit.
Förr, både då, nu och igår; sinnessjuka tankar inte ens professorn Bengt Brülde förstår.
Sänk mig till botten dit man aldrig når. Mina drömmar dras till lava, jag vill brinna inne
och skölja mina ögon med klor.
Luften är torr, kall & oigenkännande, det händer varje år.
Man slås av häpnad, förskräckt av tanken.
Vill du också leva på krita, förutom guld & glamour får du även den ångestfyllda stanken.
Du idisslar, sluta tjata. Lyssna efter melodin; det är någon som visslar, det är bara min
hjärna som är sned & vind, hör hur den gnisslar.
Du är ängeln Gud skickade ner
För att säga
Förlåt
För allt som gick fel
"Kärlek är som en blomma, även den vackraste dör"
En ny flaska varje dag
För att döva en smärta
jag för längesen glömt vad det var
Döm ingenting förrän det är över
Med ett koagulerat hjärta
som varken brinner eller blöder
En ny ursäkt varje dag
För att döda en längtan
jag aldrig erkänt mig vilja ha
Känn ingenting förrän det är säkert
Du vill ha nästan allt
men nästan ingenting är värt det
En liten sak jag skrivit. Som vanligt i mitt fall har jag ingen bra titel dock.![]()
älskling; jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
http://hajpland.blogspot.com
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Som vi en gång älskat
Du kunde sagt det från början
kärlek är inte för dom som har lätt för känslor
du kunde ha varnat mig i början
ditt hjärta är inte för den som är rädd
och jag
jag är inte den du tror längre
men jag tror jag vill ha dig tillbaks
jag
är inte den som du mindes
inte den som skämdes
jag är den du var rädd att jag var
en gång
jag kunde ha känt det i början
kärlek är inte för mig egentligen, inte alls
du kunde ju inte veta från början
vår kärlek skulle kräva så stora offer
och jag
jag är inte den jag tror längre
du tror jag vill ha dig tillbaks
men
kanske inte som det var förut
inte som de som stred
jag vill ha oss som vi var älskande
en gång
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Version 2.0
Jag har försökt springa så fort jag kan
för att finna min mening i livet
snöflingor virvlar upp &
lägger sig försiktigt
på dina ögonlock
Jag lägger min kropp
tillrätta brevid dig
sluter ögonen för att sova &
drömma om drömmarna vi en gång hade
din hand letar sig längs min skuldra
till min högra ficka &
där lägger du dina fynd:
något blått
något gammalt
något nytt
precis innan mörkret faller viskar du:
"hit men inte längre,
älskling vi är inte såna som i slutet får varann"
de e bara minnen för livet
det är årets vackraste dag
när du säger att
du lämnar mig
"third strike, your out"
jag borde vara bitter, ledsen, arg, besviken, nånting.....
du kommer in i mitt liv
tar all plats
sen lämnar du igen
årets vackraste dag
solen i ögonen
vinden mellan träden
sjön glittrar perfekt
det råder en behaglig elegans
över min omgivning
nästan som om den vet &
försöker lindra min smärta
med sin skönhet
men det finns inte längre
något vackert över
årets vackraste dag
du lämnar mig
punkt
du vore....
du tänder små ljus i mörka rum &
vid händelsehorisonten
väntar mig nu
ett helt liv ensam
allt jag äger får plats i
en tändsticksask
försiktigt
bland bomull & nålar
finns resterna av mitt liv
med dig