Forumiternas poesi

[-hulda-]

Nödrimsmail till dödgrävling idag. Jag ber om ursäkt.

Hej hej
Sötnos
Hej hej
Du är fin i klänning
Fyller min förväntan med spänning
När du ställer dig på trottoarkant
Din pussvilja synes markant
Och dina ögon är så fina
När de ser på mina
Du har gömt bus under din lugg
Och i min kaffemugg, tänker jag inte
glömma dig och din kärlek ett dugg.

Men gud den var så söt att jag blir alldeles fnittrig av att läsa den

[Bravorion]

Men gud den var så söt att jag blir alldeles fnittrig av att läsa den

Läs den när du behöver bli glad då. Tack.

[Insanity Within]

STANNA EN STUND

Stanna en stund
Här hos mig
Vi kan röka under fläkten
Som vi alltid gjorde förr
Vi kan tyst lyssna på musik
Och se solen ta över natten
Stanna en stund
Gå inte än

Stanna en stund
Här hos mig
Ligg med ditt huvud i mitt knä
Som så många gånger förr
Vi kan sitta tysta
Eller tala om allt vi kommer på
Stanna en stund
Gå inte än

Stanna en stund
Här hos mig
Än är det inte försent
Att skapa minnen ur det här
Du och jag för evigt
Visst var det så vi sa
Stanna en stund
Så jag kan få gå först

[tigertindra]

Mytomanen del II

Jag skriver till dig
som fortfarande tror att
Ord
betyder något

till dig
som krossar hjärtan
lurar & bedrar
alla i din närhet

till du
som aldrig känner tomhet
men
alltid lever i skuggan
livrädd för livet &
sånt som lämnar spår

alltid en hand från lycka
&
ett stenkast från kärlek

till dig som flyr
&
kastar dig
in & ut
i andras liv

till dig
som gör allt
för att slippa
fästa blicken
på det du
helst av allt
vill slippa
Se

Till dig som
vill
Älska
men inte riktigt
vet
hur

Jag skriver till dig
för det är något
du måste veta
något
du måste förstå

jag har aldrig
&
kommer aldrig
sluta tänka på dig....

[Bravorion]

Mycket upprepningar men budskapet är bra tycker jag och slutet är lite oväntat. Och jag tror det är lätt för många att känna igen sig i minst ett stycke. Bra skrivet dude.

[tigertindra]

Mycket upprepningar men budskapet är bra tycker jag och slutet är lite oväntat. Och jag tror det är lätt för många att känna igen sig i minst ett stycke. Bra skrivet dude.

Im I The Dude? ^^

[Bravorion]

Visste att du skulle reagera på det. xD

[tigertindra]

Visste att du skulle reagera på det. xD

well om The Dud e jag så tackar å bockar jag

[Bravorion]

Minns inte om jag postade den här här. Jag tror jag tyckte den var för metaforisk typ. Minns att jag inte kan slänga den eller vara nöjd med den. Nu är det dags att fler får läsa iaf. Aja, here goes:

"För att två år lämnar ränder i hjärtats landskap
som åar som bäckar
och minnen mäktiga som eviga snöbeklädda berg.
För att två år bland tjugotvå är en bråkdel av lycka
och en hel livstid av känslor.
Men du hör inte vad jag säger
för jag står ensam i regnet utanför din lägenhet."

[tigertindra]

Minns inte om jag postade den här här. Jag tror jag tyckte den var för metaforisk typ. Minns att jag inte kan slänga den eller vara nöjd med den. Nu är det dags att fler får läsa iaf. Aja, here goes:

"För att två år lämnar ränder i hjärtats landskap som åar som bäckar och minnen mäktiga som eviga snöbeklädda berg. För att två år bland tjugotvå är en bråkdel av lycka och en hel livstid av känslor. Men du hör inte vad jag säger för jag står ensam i regnet utanför din lägenhet."

stark...berör mig på djupet. (kanske för att jag vet vad den bottnar i och uppstår från)

[Bravorion]

Kanske det, glad att den berör ändå.

[utomjording]

Minns inte om jag postade den här här. Jag tror jag tyckte den var för metaforisk typ. Minns att jag inte kan slänga den eller vara nöjd med den. Nu är det dags att fler får läsa iaf. Aja, here goes:

"För att två år lämnar ränder i hjärtats landskap som åar som bäckar och minnen mäktiga som eviga snöbeklädda berg. För att två år bland tjugotvå är en bråkdel av lycka och en hel livstid av känslor. Men du hör inte vad jag säger för jag står ensam i regnet utanför din lägenhet."

Jag tycker också att den är fin. Skulle vara kul att se den i diktform, om du förstår vad jag menar. Kanske skulle den bli ännu bättre med radbrytningar som gör att man får stanna upp i läsningen och tänka efter.

[Sorrow]

STANNA EN STUND

Stanna en stund
Här hos mig
Vi kan röka under fläkten
Som vi alltid gjorde förr
Vi kan tyst lyssna på musik
Och se solen ta över natten
Stanna en stund
Gå inte än

Stanna en stund
Här hos mig
Ligg med ditt huvud i mitt knä
Som så många gånger förr
Vi kan sitta tysta
Eller tala om allt vi kommer på
Stanna en stund
Gå inte än

Stanna en stund
Här hos mig
Än är det inte försent
Att skapa minnen ur det här
Du och jag för evigt
Visst var det så vi sa
Stanna en stund
Så jag kan få gå först

Du er en melankoliens mester. Men likevel synes jeg at du er på ditt beste når du som her varver melankolien med håp og glede. Jeg får virkelig lyst til å bli værende en liten stund til.

[dödgrävling]

Minns inte om jag postade den här här. Jag tror jag tyckte den var för metaforisk typ. Minns att jag inte kan slänga den eller vara nöjd med den. Nu är det dags att fler får läsa iaf. Aja, here goes:

"För att två år lämnar ränder i hjärtats landskap som åar som bäckar och minnen mäktiga som eviga snöbeklädda berg. För att två år bland tjugotvå är en bråkdel av lycka och en hel livstid av känslor. Men du hör inte vad jag säger för jag står ensam i regnet utanför din lägenhet."

Den gör ont i mig.
Jag gillar metaforerna, vatten är det enda som kan skära ner genom berg precis som minnena kan skära ner i hjärtat.
Plus att jag gillar jag att 2/22 är ett bråk, alltså en bråkdel. Men det tänkte du säkert inte på (:
Och sista meningen bryter väldigt starkt mot stämningen som du målar upp. Först använder du målande ord och meningarna är långa utan pauser, pauserna försvinner för att du använder många konjunktioner ("som åar som bäckar och minnen...") vilket gör texten flytande och drömsk. Men i sista meningen blir plötsligt språket kallt och konstaterande istället för poetiskt målande. Kontrasten i slutet speglar besvikelse och ensamhet och vemod.

Säger som utomjordning att den kanske skulle behöva lite radindelning, annars så ska du absolut vara nöjd med den.

[Bravorion]

Jag tycker också att den är fin. Skulle vara kul att se den i diktform, om du förstår vad jag menar. Kanske skulle den bli ännu bättre med radbrytningar som gör att man får stanna upp i läsningen och tänka efter.

Redigerar det nu. Tack som fan!

Den gör ont i mig.
Jag gillar metaforerna, vatten är det enda som kan skära ner genom berg precis som minnena kan skära ner i hjärtat.
Plus att jag gillar jag att 2/22 är ett bråk, alltså en bråkdel. Men det tänkte du säkert inte på (:
Och sista meningen bryter väldigt starkt mot stämningen som du målar upp. Först använder du målande ord och meningarna är långa utan pauser, pauserna försvinner för att du använder många konjunktioner ("som åar som bäckar och minnen...") vilket gör texten flytande och drömsk. Men i sista meningen blir plötsligt språket kallt och konstaterande istället för poetiskt målande. Kontrasten i slutet speglar besvikelse och ensamhet och vemod.

Säger som utomjordning att den kanske skulle behöva lite radindelning, annars så ska du absolut vara nöjd med den.

Härligt med en riktig analys. ^^ Och jag bekänner att jag inte tänkte på det där med bråkdelarna men nu när du säger det är det ju lite flum. xD Tack som fan.